Reach – Projekt 3 slutfört.
Sjalen är färdig och äldsta dottern hjälpte mig spänna upp den för att ge form och tvinga den lite större. Jag hittade en tappad maska när jag hade maskat av allt och var färdig, men det är ingenting att hänga läpp för antar jag. Jag försökte laga den så snyggt jag kunde och så får det vara med det.
E tar en kurs i keramik den här terminen. Andra lektionen fick de tumma varsin skål och hon kom hem och var riktigt nöjd över resultatet även om skålen fortfarande stod kvar i skolan för att torka. Nästa lektion fick hon en föreläsning som handlade om att släppa taget och att inte fästa sig för mycket vid ting. När föreläsningen var slut fick alla ta sin skål och krossa den mot väggen! E sa att det var den konstigaste lektion hon hade varit på någon gång, men att hon aldrig kommer att glömma den.
Visst är det väl så att vi människor alltför lätt fäster oss vid prylar, andras val och petitesser? Vi bryr oss om vilken frisyr andra valt och tycker till om vilken passform ytterligare någon har valt på sin Nobelklänning. Vi anser oss ha bättre smak då det gäller heminredning än någon annan och fnissar i smyg åt makalösa trädgårdstomtar och vilken text grannen har valt på trycket i sitt vardagsrum. Vi dömer vännen som lämnar sin make och hackar på chefen som inte är riktigt klok. Jag kämpar ständigt med det där att ”älska, glömma och förlåta” och jag försöker se det bästa i både folk jag känner och sådana som jag bara träffar i kassan på Costco. Det är svårt. Ibland är det svårare än andra gånger och svårast är det kanske då det gäller dem som man känner lite bättre. Det är lätt att tro att man kan fylla upp deras skor och att man därför har rätt att tycka och tänka om deras livsval och deras reaktioner. Jag blir ledsen över taggiga relationer, vare sig det gäller mina egna eller andras. Det är väl bara att gilla läget med det där och acceptera att vi alla har olika sätt att tänka och olika sätt att hantera våra hjärnspöken. Tja. Det var väl bara det jag ville säga.
För övrigt är sjalen som en stilla smekning över halsen. Jag tror den kan göra någon annan glad. Nu var det bara det där broderiet kvar, den vackra duken som jag är rädd för. Phu! Håll tummarna för att jag klarar av att slutföra mitt uppdrag! Och om du inte vet vad du ska göra just nu tycker jag att du ska lyssna på Pernilla Andersson. Lite sorgligt och mycket vackert, precis som En man som heter Ove. Jag har sträckläst på soffan hela dagen. Passade bra med min trasiga mage, men när jag hade läst färdigt trodde nog maken det var dags att ta mig till akuten eftersom jag var så mosig i ansiktet. Sådan är jag. Suck. Läs den!
Underbar sjal. Älskar färgen. Vilken konstig kurs dottern går på. Säkert lärorik, men jag hade blivit ledsen om jag skulle kasta min skapelse i väggen. Jag försöker att inte fästa mig för mycket vid ting men har jag gjort något jag gillar så…..
Hoppas du är kry i magen nu. Jag startar varje morgon med ett glas varmt vatten med lite citron i. Det ska hjälpa till att rena levern vilket är viktigt för mig som äter trist medicin, vet inte om det hjälper men gott och uppfriskande är det. Hur har du det med vädret då? DEt verkar vara tokkallt i hela USA.
Stor skånsk varm kram / Kristina
Hehehe. Ja, kursen har fortsatt vara givande, men inte fullt lika konstig. Hon är mycket nöjd med denna termins kurser. Läraren förklarade att när man jobbar med keramik kan det hända att glasyren inte blir som man tänkt, att det man gjort spricker i bränningen o s v. Det är därför viktigt att man kan släppa också storverk som man annars hade blivit väldigt fäst vid.
Varmt vatten med citron är säkert bra på alla sätt och vis. Det är åtminstone gott. Själv dricker jag mina örtteer, fast nu är inte de heller bra så klart. (Läste att det finns bekämpningsämnen kvar i örterna.) Läser man allt om livsmedel som står att finna kan man till slut inte äta någonting. Mat ska vara njutning och välmående för kroppen, så man får helt enkelt bestämma sig för vad man tycker känns bra för en och köra på det spåret! För mig är det självklart att när jag skippar socker och mjöl så händer det bra saker med min kropp eftersom jag upplever det väldigt påtagligt.
Hos oss har vi inte fått känna av något av vargavintern. Det är alldeles precis lagom! 🙂 Kram!!
åh, den ser jättefin ut! och nej, en enda liten tappad maska är nog inget att hänga läpp över. lustigt egentligen, jag vet inte varför, men jag tycker nog att det i allmänhet inte är så svårt. tvärtom känns det ganska befriande att inte döma eller ha åsikter om och synpunkter på allt och alla. fast om jag upplever att någon blivit ledsen (särskilt någon jag tycker om) pga någon annans beteende då kan jag bli väldigt fördömande är jag rädd. och så har jag läst ”en man som heter ove” två gånger redan, sedan jag fick den i en liten försändelse strax innan jul :). tycker mycket, mycket om den.
hoppas du mår bättre!
kram på dig,
Ja, det är naturligtvis att det är en sak att säga att man vill vara eller leva på ett speciellt vis, men när det kommer till kritan kan det vara väldigt svårt att gå hela vägen. Jag pratade lite med min syster om hur man kan tro att man har hela historien om något och att man därför har rätt att uttala sig och ”döma”, men det tror jag knappt någon kan ha mer än den inblandade. Jag kan se att ungdomlig dumhet ställer till med knasigheter, men alla har rätt att ändra sig. Jag ser medelålders människor göra dumheter för att de försöker hitta tillbaka till livsglädjen. De har också rätt att ändra sig. Ibland gör riktigt smarta människor riktigt dumma grejer då känslor är inblandade. Till och med de har rätt att ändra sig och göra bättre.
Tack, jag mår tipptopp igen!
Kram.
En man som heter Ove har jag läst med.
Jag grät och skrattade om vartannat tills den var slut.
Otroligt fin historia. 🙂
Ja, precis så reagerade jag också. Tror inte jag har gråtit och skrattat så mycket, högt, någon gång då jag läst en bok. Nu är jag otroligt intresserad av om det går att fånga Oves inre när man gör en film av boken. Finns det en skådis så bra att han kan göra Ove rättvisa? Spännande, eller hur?