”You are one of my nicest thoughts.” Vilket vackert uttryck! Så är det ju verkligen. Tanken på att Någon läser mina tankar, funderingar och vardagsrapporter gör det lite roligare än om jag bara skriver samma saker till mig själv. I min ”vanliga” dagbok skriver jag inte särskilt ofta och där hamnar bara saker som är väldigt privata och som jag inte är säker på att jag vill att ens mina barn ska läsa en dag då jag inte längre finns… Hur är det med dig? Har du en blogg som du skriver i? Skriver du dagbok? Klottrar du små anteckningar i kalendrar som du sparar? Sparar du alla brev och kort som kommer i posten? Skickar du efter fotoböcker? Scrappar du foton och minnen? Låter du livet gå och njuter medan det varar och kommer ihåg det som är värt att lägga energi på?

Jag är så glad över att jag hittade scrapbookingen och att jag lade så många timmar som jag gjorde på det medan barnen var små och halvstora. Fotoböcker är något som jag verkligen uppskattar, men jag har varit dålig på att skicka efter sådana. Fina, handgjorda kort som kan skickas eller ges bort tillsammans med presenter uppskattar jag själv, men jag har varit dålig på att pyssla de senaste åren. Kanske blir det bättre nästa år?