23 Sep

Andas in. Andas ut.

Bloggen har legat nere hela helgen. Serverservicen är ju sådär, det visste jag sedan innan, men det brukar inte vara så här illa. Nåja. Ingen har dött av att en svensk invandrare i Utah har haft en icke fungerande blogg, så det är ingenting att hänga läpp för.

21_2

En bild på vår tolvåring, alltså ännu inte tonåring, piffad och fotad av storasyster.

Jag har börjat ett litet projekt med mig själv. Det har egentligen med mitt ord för året, Förändring, att göra. Jag har insett att det jag mest vill förändra, mer än något annat, är att hitta tillbaka till mitt naturligt glada jag. Många utmaningar, små och stora, har de senaste åren gjort mig till en rätt trist människa. Det gillar jag inte. Idag pratade jag med en bekant som är psykolog. Hon har haft många par i samtalsterapi och har också haft enskilda patienter eller klienter eller vad man kallar de snubbar som hon får sin lön från. Hon påstod att om man utgår från en livslinje där man ritar in hur bra och hur dåligt man mått i perioder (detta gäller personer utan en historia av mentala hälsoproblem) så ritar de allra flesta in sina djupaste dalar under tiden som tonårsförälder. När ens barn blir tonåringar och mår dåligt blir det många gånger väldigt jobbigt att som förälder hantera sitt mentala välmående. Skilsmässor, arbetslöshet, pension och hälsoproblem är andra saker som många mår dåligt av. Inga nyheter precis, men ibland är det bra att påminnas om vad man har att slåss emot! Dr Ws tips till alla som ännu inte har tonåringar är att jobba hårt på att ha en solid relation med sina barn innan de slås in i hormonkriget eftersom det är lättare att fortsätta ha en någorlunda fortsatt öppen diskussion även om känslolivet blir turbulent då. Dessutom har vi som föräldrar plikten att alltid visa våra barn att vi älskar dem, att inte göra kärleken villkorlig även om de ställer till med elände. Lättare sagt än gjort, det vet jag av egen erfarenhet.

21_10

Vår äldsta dotter har utmanat mig till att utföra minst en kreativ syssla varje dag. Jättebra spark i rumpan! Denna lilla utmaning har underlättat mitt eget projekt, det där att förbättra grundglädjen. I går gjorde jag och maken inlagda päron: några burkar med saffranslag och några med klassikern kanel- och ingefärslag. Saffranspäronen var tydligen lite mindre, så av lagen som blev över gjorde jag saffranssirap. Gudomligt gott. (Man kokar bara ihop lagen med lite mer socker tills den blir bubblig och lite trögflytande.)

21_3

Jag har också kommit igång med papperspysslandet. De här korten har blivit ihopknåpade. Kanske är det någon som behöver en spark i rumpan med stämpeln från You Do. Nu eller aldrig… Finns det något som du behöver utmana dig själv att göra, nu eller aldrig? För dig som behöver lite mer frid kanske Eric Whitacres underbara Alleluia kan passa? (Idag drog förresten körövningarna igång igen. Halleluja för det!)

21_7

21_6

2 thoughts on “Andas in. Andas ut.

  1. Jag tycker att din länk med vad som utmärker lyckliga människor var väldigt bra. För min egen del tror jag att jag mår bäst av att vara bland andra människor, det gör mig glad. Ändå dras jag hela tiden till att vara mycket för mig själv. Knepigt. Jag minns inte nu om det stod med på listan, men jag tror mycket på att träna för att höja nivån på endorfinerna. GI-profeten Paulún menar att träning gör att man blir lyckligare eftersom kroppen då utsöndrar endorfiner. Att äta mat ger också endorfiner. Tränar du får kroppen den dos den behöver (oftast), annars blir det lätt att man äter i stället. Stämmer perfekt in på mig. Vilket påminner mig om att jag måste tillbaka till gymmet igen.

    Att laga mat och baka kanske inte ger endorfiner, men jag mår bra av det. Era inlagda päron såg ju så gott ut! Inlagda päron med lättvispad grädde…

    Förändring har varit mitt ledord också. Och jag har gjort en del stora förändringar, särskilt när det gäller relationer, som var jobbigt men blev så bra. Den som bara tar och aldrig ger går bort. Man blir nog lätt tagen för given när man är en social och av naturen omvårdande person. I fortsättningen måste jag komma ihåg att inte acceptera sådant som tär för länge, utan säga ifrån direkt istället.

    Jättefina kort!

    Kram

    • Vilken härlig kommentar! Så inspirerande. Jag är glad över att ha kommit igång med mitt C25K-program. Förra veckan var jag så sjuk att jag fick ställa in fram till lördagsträningen, men det är bättre att acceptera att hälsan ibland ställer till det för planerna och inte slå sig själv i huvudet över det. Lördag och måndag är avklarade, så jag är bra på banan igen! 🙂 Det jag längtar efter är det där ”springruset” jag älskade då jag verkligen var igång. Jag älskar också att baka, men då vi försöker undvika alla sädesslag i kosten så blir det ytterligt sällan att det blir av nu för tiden. 🙁 Till jul blir det i alla fall lussekatter och allt vad det är. Ha det gott och tack! Kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *