24 Nov

Ska man inte vara tacksam?

Jag har alltid gillat bebisar. När mina småsyskon var just små fick jag ofta frågan om jag inte tyckte det var jobbigt med alla dessa barn och bebisar. Det tyckte jag inte. Jag gillade att ta hand om bebbarna. När jag var tonåring började jag sitta barnvakt och det fortsatte jag med tills mina egna knattar kom. Nuförtiden får jag passa på att snusa bebis medan chansen ges. I går firade vi Thanksgiving med kusinen, hennes make, tvillingarna K och D samt makens pappa och hans fru. Det var hur trevligt som helst. Jag saknade ingenting, utan var snarare fyrkantig på alla håll efter allt gott som bjöds. Bäst av allt var småknoddarna. De var väldigt behagliga, glada och nöjda.

Här kommer först lilla K, Syster Yster.

Brorsan D är ”pappa upp i da’n” och blir han lika snäll och trevlig som sin far så ska det nog reda sig med honom också.

2 thoughts on “Ska man inte vara tacksam?

  1. Små nya människor i världen är nog det bästa att vara tacksam över! När allt gått bra för både barn och mor. Annars finns det massor att vara tacksam över, listan kan göras hur lång som helst 🙂

    • Ja, visst är det så Åsa! De små är alldeles oförstörda och när man ser in i deras ögon verkar de ändå smartast i hela världen… Hoppas att er flytt har gått riktigt smidigt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *