07 okt

Polynesian Cultural Center.

Makens lillasyster har pluggat här på Oahu i tre år och de här veckorna har vi chans att träffa henne mer än någonsin då hon har vuxit upp med sin mamma i Finland. Tänk hur det där med blodsband funkar, hur gener slår igenom trots att man kanske inte ens träffar sina föräldrar en enda dag… Ibland undrar jag var alla mina delar kommer ifrån. Nja, snarare från vem. Det skulle verkligen vara roligt att åka tillbaka i tiden för att lära känna mina förfäder, följa egenheter och personlighetsdrag.

Nästan hela lördagen tillbringade vi med svägerskan uppe på Polynesian Cultural Center. Då S varit guide där gick hon med oss som vår personliga ledsagare. Jättetrevligt! Det här stället är något utöver det vanliga. Jag får återkomma med detaljer, för klockan är mycket och det är jobbigt att skriva på en telefon. Jag lämnar dig med Edith Piafs Hymne a l’amour vilken jag idag för första gången hörde i hawaiiansk upptempoversion. Jag tror originalet står sig länge än…

2 thoughts on “Polynesian Cultural Center.

  1. Grattis i efterskott fina, fina du 🙂
    Ja du det där med släktskap och blod som är tjockare än vatten. Spännande! Vissa människor bara hör ihop, tänker lika och andra jösses ibland kan jag tänka ” kommer de verkligen från samma föräldrar”. Det är härligt att följa din resa. Du verkar lugn och glad och det är skönt.’
    Sänder dig de varmaste kramar
    Kristina

  2. men just den sången gjordes så fantastiskt av någon på viktoria och daniels konsert att jag vart helt tagen. synd att den varianten inte finns på spotify.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *