23 aug

Vetlanda tur & retur.

Idag har jag och mamma varit i Vetlanda för att hälsa på en god vän. Mamma lärde känna S och hennes familj då de kom som flyktingar från Bosnien och mamma jobbade som SFI-lärare. Genom åren har jag fått höra en del om vad som hände innan, under och efter Balkankonflikten… Att få fly med små barn för att försöka överleva och skapa ett nytt liv och en ny verklighet i ett nytt land  är något som de allra flesta av oss lyckligtvis aldrig ens behöver fundera över. Jag är så glad för S och hennes familj och att våra vägar har korsats! Mamma och jag blev bortskämda med en massa gott att äta och dessutom fick jag en väldigt fin present, nämligen en Zutter Bind-it-All. Nästa gång i Utah, S! 😀

Ps: Jag blev alldeles förälskad i Ricky, kanariefågeln som sjöng som en gud. Alltså, jag tror jag börjar förstå min svågers passion för fåglar! Att se Ricky dra igång sina arior mellan fröhackande och gurkätning var lika spännande som vilken thriller som helst. Har du haft fåglar någon gång? Tyvärr var det helt omöjligt att få en klar bild på själva Ricky för han rörde på sig h-e-l-a-t-i-d-e-n, men visst kan du se att han var rätt fin?

Ps 2: Dagens skratt handlade om syfilis och stela lillfingrar. Här kan du läsa lite mer, S! 😀

4 thoughts on “Vetlanda tur & retur.

  1. Jag mår så bra av att läsa om dina tankar och funderingar. Du sätter igång mig på något sätt. Nu när du packat och städat skåp och lådor har jag också gjort det, om än bara i mina tankar. Jag har funderat över att bo utomlands, vad som absolut måste följa med och över alla man vill hinna träffa innan man ger sig i väg. Plötsligt känns allt så allvarligt på ngt sätt. Jag önskar dig och hela familjen all lycka och jag är glad över att få följa med er lite grand i alla fall. Förresten jag är nyfiken på vem kusinens fru är då jag ju också bor i Staffanstorp. Världen är liten, kanske känner vi varandra 🙂
    Må gott, och du när tiden finns kan du väl hänga på i vår fotoutmaning.
    Kram Kristina

    • Kusinens fru är en underbar människa som man helt enkelt blir glad av! Då jag inte vill outa någon utan tillåtelse kan jag bara hänvisa till hennes förnamn som finns i kommentarerna till inlägget där hennes Staffanstorpsväderrapport ligger. 😀

      Jag ser fram emot att hänga med på fotoutmaningen med nya kameran (som ska införskaffas då vi flyttat över Pölen) från mitt nya hem. Tjoho!

      Kram!

    • Ja, visst är det fint? Så mycket värme! Jag älskar ljuset och är så glad över att vi fick möjlighet att komma dit till slut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *