Först och främst måste jag bara tacka för era snälla kommentarer! Jag skulle vilja svara på var och en av dem, men nu då WordPress-appen har strulat så har det inte funkat. Det är så roligt att läsa dina tankar och funderingar runt det jag skriver om, så fortsätt gärna med det. Framöver kommer väl livet att stabilisera sig lite så jag kan börja återkoppla igen.

Jag, maken och sonen kom hem tidigare i kväll. Vi har inga sängar kvar här hemma, bara några bäddmadrasser och en hel massa ”grejs” som liksom inte passat att packa någonstans. I morgon ska jag och sonen ta itu med de sakerna på förmiddagen. Eftermiddagen ägnas åt Formexförberedelser. Vissa saker måste ju vara ”normala” också då allt är en enda stor röra! Jag vet inte hur vi ska få till allt, men sakta verkar det ändå som att saker och ting ordnar upp sig. Just nu kretsar många tankar runt boendet. Vi velar lite fram och tillbaka. Jag är ledsen alla amerikaner, men era hus faller mig inte riktigt i smaken. Inte maken heller. Pråliga fasader och lite betongbunkerkänsla inomhus verkar vara det som gemene man gillar just i Utah om man ska tro på det man ser på bilderna. Jag tror att jag skulle kunna satsa på en ny karriär som mäklarfotograf. Kanske något för framtiden? Just nu står detta hus högst i kurs. K kommer ihåg hur miserabel jag kände mig i den bajsbruna lägenheten i Philly, så kanske är det bäst att jag lyssnar på honom. 🙂 Annars tycker jag det vore idé att ha en billigare boende och få en massa pengar till äventyr. Jaja, vi får väl se hur det blir.

Spjutsbygds gillestugssoffa mötte slutligen sitt öde. Efter att ha tjänat vår familj under en hiskeligt massa år åkte furusoffan och dess bruna kuddar till Bubbetorps återvinningsstation för att eldas upp.

En av kuddarna bara vägrade att ge sig! Hen klamrade sig fast i hörnet då containern tömdes, och har ingen gjort något åt det sitter hen fortfarande kvar där och hoppas kunna rymma…

Sturköblommor som far och mamma har tagit hand om under vår och försommar. Nu har naturen sin gång och vi får alla njuta av dessa fantastiska skapelser.

En av syrrorna är blomstergeneral. Hon bjuder på vackra stilleben runt ägorna, både inne och ute. Vem blir inte glad av en sådan här bukett?

Lillasyster och hennes son på båttur i den härliga båt som två av våra syskon och deras familjer investerat i. Vi har alla fått njuta av turer runt Bredavik och vissa har till och med åkt ända in till Staun (Karlskrona, alltså).

Vad gör denna solnedgång mer speciell än någon annan? Ingenting alls, mer än att jag älskar det här stället mest på jorden. Vi har verkligen våra föräldrar att tacka för att de köpte gården till oss trots att det nog klämde åt plånboken ordentligt…

Sonen brukar tycka att det är lite träligt att han är äldsta kusinen på båda sidor av familjen. Han har en massa småkusiner som tycker att han är coolast och bäst i hela världen och i år har han nog för första gången insett att det kan vara nog så trevligt som att ha någon jämnårig att hänga med. Här ett kvällsdopp med brorsonen D. (Min brors barn badar för övrigt många gånger varje dag. Snacka om vattendjur!)

Varje sommar brukar systrarna och mamma hitta på något tillsammans, så också i år. Vi tillbringade många timmar tillsammans hemma hos M i Karlskrona och det var ruskigt trevligt. Nästa gång får extrasyrran och svägerskorna också vara med tycker jag. (Visst har jag världens finaste systrar? Jag älskar dem så det gör ont. Tyvärr är jag kanske alltför ärlig ibland, men det kanske ändå är en storasysters plikt och privilegium?)