24 apr

Hur jag blev jag.

Efter att bland annat ha hittat min farfars farfars (eller annan nära släktings) utomäktenskapliga dotter genom DNA-test (och därmed en avlägsen släktlinje), följt båda mina föräldrar till sista vilan, läst Karin Bojs bok ”Min europeiska familj”, fascinerats av en gravsten här på kyrkogården och upptäckt att mannen som var begravd där var min gammelmorfars bror samt besökt Kata gård i Varnhem inom loppet av ett år känner jag att min dragning till rötterna är starkare än någonsin. Jag har insett att jag är en salig kombination av alla som gått före mig och har också delat vidare delar av detta till mina barn, nu i en kombination med något helt nytt. Mina barn är än så länge sista länken i ett sammanhang som sträcker sig så långt tillbaka att det är lite svårt att processa. Något jag är säker på är att allt blir så mycket lättare när jag försöker jobba med istället för mot mig själv.

Morot eller piska? Tja, jag väljer för det mesta morot, för sådan är jag. Det har nu visat sig funka till och med i trädgårdsarbetet! Vi har mängder av kirskål i ena hörnet av vår gräsmatta. Kirskål har odlats i Sverige åtminstone sedan förromersk järnålder, så det är ju lätt att gissa att det är en kraftfull växt vi har att göra med här. I Segeltorpsträdgården slogs jag i tolv år mot detta ogräs. Först nu har jag förstått att det är en tillgång, en delikatess! Till och med trädgårdsexperten som var här på besök sa ”äh, kirskål, bara att köra över med gräsklipparen”. Idag fick sålunda de ovanligt matintresserade förfädersgenerna jobba hårt samtidigt som familjen fick en ruskigt god paj att smaska på. Se där. Jag är jag. När jag gör sådant jag tycker om och arbetar med istället för mot mig själv mår jag bra och i förlängningen är det positivt både för mig själv, familjen och samhället runt omkring! Jag undrar om förfäderna också gjorde kirskålspaj och var höll de isåfall till? Jag gissar att de inte använde färdig smördegspaj, men alla har väl hört berättelsen om hur man kokar soppa på en spik? Det låter lite kaxigt att säga att man har gjort en gourmetpaj med kirskål då sanningen är att kirskålen bara var en liten del av allt det där smaskiga. Vill du också testa så använd dig av det här receptet. (Jag använde en stor pajform, gjorde lite mer äggstanning och gräddade kortare tid på knappt 200° då vår ugn är så effektiv.)

4 thoughts on “Hur jag blev jag.

  1. visst är det fashinerande med släktfoskning o med dna blir det ännu roligare fast svårt. tyvärr syns ju inte männen mer än i det aoutosomala för mig funderar på att bekosta ett kit på min helbror så kan jag få y linjen…mt säger att det är gammalt mycket gammalt har samma som Karin Bojs U5 …. har en linje som kan vara från Birger Jarl men så länge det inte går att fastställa med 100% så är det ialla fall en kul grej.

    • Ja, det där med 100% behöver jag inte, men mycket i detta med släktforskning är så spännande att det är lätt att grotta ner sig! Maken söker i tyska kyrkböcker. Där kan jag inte läsa någonting, känner mig som analfabet med alla bayerska snirkelkeumelurer!

  2. I love it! Jobba med sig själv (och annat) istället för att kämpa mot hela tiden. Jag har kommit fram till att ingen enda av mina egenskaper är dålig eller bra i sig själv, det är endast hur jag använder dem som kan vara bra eller dåligt. Två sidor av ett mynt liksom.

    • Mycket bra iakttagelse och viktigt att komma ihåg! Jag lärde mig någon gång att svara med positiva ord då man ska beskriva sina ”dåliga sidor” på en jobbintervju.

Lämna ett svar till Ejris Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *