28 Mar

Livet, döden och allt däremellan.

Livet. Av mammas sju pelargoner överlevde fem. Jag beskar och planterade om dem samma dag och väntade ivrigt på att se om de skulle ta sig. Eftersom det här var första gången under mina fyrtiosju år som jag gjort detta såg jag efteråt att jag nog borde ha beskurit lite hårdare på vissa av dem, men det är okej. Man lär sig av sina misstag! Fyra pellisar har nu tagit sig och den femte ser kraftig och bra ut, men den har helt enkelt bestämt sig för att inte släppa ut några fler värkande knoppar. Min syster som har bättre koll än jag säger att det i höstas fanns både Mårbacka, rosenknoppspelargon och några andra ”allmänna” sorter. Nu får vi se vilka det är som har klarat sig. Jag satte några toppar som sticklingar, men ingen av dem klarade sig. Bu… Dr Westerlund toppade jag och har nu två sticklingar som verkar ha tagit sig. Bottendelen har jag förberett för att få till en uppstammad ”fisblomma” (rosengeranium, doftgeranium eller Doktor Westerlunds hälsoblomma), den ena sticklingen ska min faster få och den andra hoppas jag kunna använda som ”avelsblomma”. Se där sådan plant-tant jag har blivit! Jag har stora drömmar.

Döden. Häromdagen gick jag förbi mammas, mormors och morfars grav för att titta till den lite. Det var ruggigt och kyligt och nästan lite kusligt och dagen passade perfekt för en kyrkogårdsrunda. Jag fotade alla Bonniers gravar (släkten från mormors sida, valloner, inte bok-Bonniers) och sprang på den här graven. Vem var Swan Swanson? Vem kan veta något om hans livsöde? Han måste ju ha varit en Sven Svensson som kom tillbaka från Amerika som Swan Swanson. När jag söker i släktforskningsregister hittar jag att han var stenhuggare, att han och hans hustru Charlotta emigrerade tillsammans med sin dotter Anna Carolina till USA 1908, men att både Sven och Charlotta dog på Sturkö (1956 respektive 1963). Vad hände med Anna Carolina? Blev hon kvar i USA då hennes föräldrar flyttade tillbaka? Anna Carolina hade en tvilling, Ernst Wilhelm, som dog bara ett par veckor gammal. Blev det fler barn då familjen hade flyttat till Amerika, eller vad hände? Jag borde kanske koncentrera mig på mina släktingar, men Amerikaemigranten i mig kan inte låta bli att fascineras…

Allt däremellan. Jag drömmer nu om trädgården, att påta och odla och njuta i syrenbersån som väl kommer att finnas om några år. Idag kom en duktig trädgårdsarbetare hit. Vi gick igenom gården, hon benade ur vad som behövde göras och vi kunde konstatera att jag har anlag för detta jobb (mycket av det hon föreslog hade jag ritat ner på min ritning), hahaha. Någon magnolia blir det inte just nu, kanske aldrig, men mycket av det jag skulle vilja ha tror jag att vi kan få till. Det kommer att ta tid, kosta en del och framför allt gäller det att böja rygg och hoppas på att den och lederna håller. Att vara plant-tant är en sak, men att bli en sådan där trädgårdsgalning är en annan. Mina leder börjar redan protestera, men det får väl lösa sig. Nu ska Uttorp 1:150 återfå sin forna prakt!

6 thoughts on “Livet, döden och allt däremellan.

  1. Plant-tant, det var ett roligt ord! Vi har tre någorlunda levande växter hemma, en kruka med några påskliljor som är bortom all räddning/mera som eterneller, en bunt tulpaner med löv och sånt och den dog nästan innan alla tulpanerna hade skjutit i höjden, och så en prima nånting som jag fick av Karin K frön trädgårdsmässan i lördags och den ser praktfull ut och har fått bara lagom lite vatten en gäng, men en gren börjar tappa sina blommor, några blomblad är förtorkade och några verkar blöta/ruttna. Jag har aldrig haft gröna fingrar men det är värre än nånsin med mina förmågor. Undrar om jag har giftig andedräkt, men Mikael dör inte när han pussar mig, så vem vet. Jag tänker i alla fall inte satsa på att bli plant-tant. Det krävs ett lasarusliknande underverk för det. Lycka till med mammas pellisar.

    • Du har säkert inte någon giftig andedräkt. Många blomsterhandlar använder gamla blommor som precis ser fina ut då buketten är nygjord, men som har skördats för tidigt och transporterats långt. Vi skyller på det istället. Jag hoppas på att mammas gröna fingrar på något vis inte bara spreds till vissa av syskonen, utan att jag också mirakulöst har fått ta del av dem nu när hon inte längre finns här. Kram!

  2. Tillvaron är skiftande…
    I brist på egen trädgård erbjuder jag gärna mina tjänster. Rygg, knän och armar är i ok skick om än något otränade och jag tycker det är roligt. Fast det får gärna bli lite varmare först 😉

    • Ja, det är den sannerligen! Tack för arbetshjälperbjudande! Det uppskattas och det kan hända att förfrågan tas på fullaste allvar vad det lider. Kram!

  3. Efter allt hårt anläggningsarbete är det oerhört tillfredsställande att se resultatet av sitt arbete i form av en nyanlagd rabatt, planterade buskar eller kanske blommande lökar. 😊
    Men naturen är nyckfull och även den mest perfekta rabatt kan få ge vika för en sen frostnatt, besök av rådjur eller kanske attack från en ohyra man aldrig hört talas om. Men det är ändå värt ett försök! ”Odla din trädgård” och njut! ❤🥀🌻🌱

    • Jag tror jag måste landa i att ”det är vägen som är mödan värd”. Rådjur dräller det av, så vi måste utgå från att göra vad vi kan för att inte fresta dem för mycket… 😜 ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *