10 Feb

Det gör ont.

Så mycket har förändrats.
Med er började mitt liv.
Ni älskade, hoppades och drömde och jag blev till.
När ni vek av på outforskade vägar blev jag kvar här, kvar med det som var ert arv.
Jag tänker mycket på var jag ska göra av all visdom ni delade med er av under er sista tid på jorden. Hur gör man med insiderinformation i verkliga livet? Är det inte fusk att leva med samma regler som alla andra när man redan har fått svaren på de svåraste frågorna?
Jag vågar inte längre möta min egen blick. Då måste jag ju göra något. Välja det rätta. ”You play, you pay.”
Ni finns alltid med mig. Alltid. Men det gör ont ändå.
Jag älskar er.

Foto: faster B

14 thoughts on “Det gör ont.

  1. Kram♥ vet precis hur det känns o hur lång tid sorgarbetet måste få ta…. över 20 år sen somnade min pappa in endast 60 år…kan fortfarande känna saknad…mamma försvann för 5 år sen ..här kan den omedelbara saknaden o sorgen o tomheten bara ploppa upp… det tar tid..det måste få ta tid KRAM♥

    • Tack för stödet! Jag är ledsen över att du har behövt gå igenom samma sak, men jag är tacksam över att du kan bekräfta det som jag känner. Det här med sorg är inte helt lätt att hantera. Man är alltid sina föräldrars lilla barn… Kram!

  2. Åhh!! Alltså, vilken känsla det där är – att leva kvar och att ha så många svar på frågor som ingen annan undrar om just än… Jag bär min värld inom mig just nu och låter allt annat vara som det är <3

    • Åh, Ella! ❤️ Jag känner så med dig, med din situation och det ”vacuum” du befinner dig i. Att leva ett liv inom sig och ett i verkligheten sliter. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *