En novemberskatt.
Idag gjorde jag personbästa på löprundan och fick sedan den här presenten. Det kändes så fint att kunna vara en del av världsalltet för en liten stund. Inga bekymmer, inga ledsamheter, bara glädje och tacksamhet.
På eftermiddagen hade jag möjlighet att ta tag i adventspyntandet. Jullådorna bar jag in i ösregn från ladan igår, men jag hann knappt börja rota i lådorna förrän jag lade ner projektet. Jag blev helt enkelt överväldigad. Våra senaste hem har varit stora och modernare. Nu har vi mycket mindre och stilen är lite anpassad till att passa huset, så många av dekorationerna känns helt fel. Trots det letade jag idag fram ny energi. Nu står det sålunda adventsstakar i vardagsrummet, en stjärna lyser i köket, det är fixat och pyntat lite här och där. Regnet smattrar mot rutan och vinden viner runt knuten, men vårt hem är redo för första advent. Hur har du det?
Uuuunderbar julbild. Jag har bara julstress. Ett år hade varit lagom tempo att ta fram och ta undan julgrejerna. Jag har all tid, men tiden duger bara till att ligga ner. Men jag ska ligga här och kämpa med acceptansen… Kram!!!!
Tack! Acceptans, acceptans. Skickar julkramar till dig!
Jag struntade i att putsa fönster och hängde gardiner som inte passar till köksfönstret (men de är iaf strukna!) och ställde upp min mammas gamla ljusstakar ändå. Jag har en fönsterstjärna som mamma sytt och som hängt med i många år. Den hänger i mitt sovrum och ger mig lite hjärtsnörp då jag ser den, men jag tänker att jag får vänja mig, och det blir väl jul ändå på nåt sätt. Det har det blivit alla andra år så jag kommer nog inte undan i år heller. Det är inte min favorit-tid på året… Pepparkaksdegen ligger klar i kylen och lussekatter hinns nog med det med. Baka tycker jag nämligen är kul! Julklapparna är också påbörjade, men jag behöver ju inte fixa så många. Det löser sig. Kramar <3
Det låter precis som det ska vara just nu. Jag är glad över att du har något slags balans och att du kan låta din sorg ta den väg den behöver gå. Kram!