18 okt

Det var en gång en gång…

… och den gången kändes fantastisk och sedan var den förbi och hade fått sin plats i minnenas galleri.

Jag håller på att förbereda mig för Trettio Tacksamma Dagar i november. Jag har märkt vilken stor skillnad det gör för mig att skifta fokus mitt i den mörkaste och solfattigaste av tider.

Min lilla lillasyster påstår att det vilar ett vemod här i bloggen. ”Du är inte negativ, men vemodig.” Det är säkert sant. Jag är otroligt tacksam, men livet har onekligen känts lite vemodigt under en längre tid. I morgon åker Far in till sjukhuset för ännu en operation. Han har fullt förtroende för sin läkare, men nu börjar han ledsna på den långa raden mediciner, undersökningar, medicinuppföljningar, operationer och infektioner.

Någon frågade mamma hur sjuk hon egentligen är. Tja, vad säger man? En del dagar känns allt nästan normalt och andra dagar orkar hon knappt stiga upp. Tröttheten i en kropp som intagits av cancerarmén går inte över av vitaminpiller eller en extra löprunda. Ena föräldern orkar ibland hämta posten. Den andra tar bilen fram och tillbaka till brevlådan.

Jag skjutsade mamma och hennes kusin in till stan i morse. Mamma hoppade av för vidare färd mot väninnans sommarstuga i några dagar och kusinen skulle åka tillbaka till Sturkö. Vi talade om livet, döden och allt däremellan under bilturen och innan hon tackade och gick ut ur bilen kramade hon min hand så hårt, så hårt, började gråta och sa: ”jag vet inte hur jag ska kunna leva utan din mamma, hon kan inte dö på många år”.

Trots de ständigt närvarande hälsoproblemen finns livet här och nu och vars och ens liv kan bara levas av den person som blivit det givet. Det finns många ljusglimtar också och de styr stämningen här hemma långt mer ofta än det ledsamma! En dag i taget.

17_1

I fredags såg det ut såhär i köket ute i Uttorp. Sedan dess har brorsan byggt ihop vårt skafferiskåp Arkelstorp och några av köksmodulerna, naturligtvis samtidigt som han har byggt en vägg och pysslat med annat ”småplock”. Jag älskar verkligen tapeten i sovrummet! Tänk att få sova i ett skirt bladverk året runt…

Nu ska jag skicka en tanke till min stackars extrasyster och hennes familj som fått vattenskada i lägenheten. Fy sjutton för sådana! Må hantverkarna vara duktiga och effektiva. Och snälla, låt oss alla hitta frid i våra hjärtan. Peace.

4 thoughts on “Det var en gång en gång…

  1. Vemod behöver också få ta plats och inte är det negativt. För mig bringar det till eftertanke och många gånger fina minnen.
    Det där med trettio tacksamma dagar lät intressant och nu har jag hittat dit på Facebook och tänker hänga på. Håller just på att läsa boken Lär dig Leva och stötte även där på tanken att plocka fram sådant du är tacksam för varje dag. Att vi blir mer levande i nuet när vi behöver stanna upp ett ögonblick och tänka efter.
    Och jag tjuvstartar lite och är tacksam för att Lotta med The Swedish Wildflower tipsade mig om dig och din blogg<3

    Ha det fint!
    Kram
    Suz

    • Jo, så är det med vemod och nostalgi. Dessa har båda en viktig plats på livets väg, bara de inte tar fokus från nuet!

      Vad roligt att du letade upp vår Facebookgrupp! Jag startade en svensk version förra året och tycker det är jätteroligt att sidan kom igång ordentligt och att det inte bara är jag som uppskattar tanken på att hitta det bästa i livet.

      Lotta är fantastisk! Kram till både dig och henne för att ni hjälper till att hålla den här bloggen levande. Välkommen in igen!

Lämna ett svar till monnah Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *