20 sep

Framsteg.

Brorsan jobbar hårt. Mina punktinsatser varar i några timmar åt gången medan P är ute vid Huset hela dagar. Han försöker variera sig lite för att inte bli uttråkad, så jag vet aldrig vad som ska möta mig då jag inte varit där på några dagar.

Dagens ”nyheter”: helt färdigmålad gavel, gipsskivor uppsatta både här och där, bl a i badrum och sovrum, kökskakel på gång och lite annat smått och gott (sådant som mestadels handlar om att få fasaden helt klar innan höstkylan blir påträngande).

20_2

20_3

20_9

Mitt uppdrag för dagen handlade om att försöka få den uräckliga dörren ren för ommålning. Jag tvivlade lite på att det skulle gå att genomföra det då den såg ut såhär:

20_6

Hålet berodde på en ruggig kattlucka och som du ser hade väder och vind inte precis gått obemärkt förbi.

20_5

De släta ytorna funkade bra att rengöra med hjälp av en slipmaskin, men hur skulle jag göra med det urfrästa mönstret? P kom på råd och tillverkade en slippappershållare så att jag kunde komma åt i varenda lilla skrymsle. Efter några timmar såg dörren ut såhär:

20_4

20_7

Trägen vinner! Dessutom löste P problemet med det fula hålet efter kattluckan med en annan finurlig lösning. Med lite spackel, slipning och färg kommer man inte se att luckan satt där från början! Jag är imponerad av min bror som löser både det ena och det andra innan jag hinner blinka.

20_1

Det är inte så roligt med mobilfotografier. Jag lyckas alltid vinkla mobilen lite, lite så perspektivet blir fel.

8 thoughts on “Framsteg.

    • Ja, vi vill ju inte såra de stackars algerna som har jobbat så hårt, eller hur? När allt är klart ska dörren ha fått nya kläder i vitt och grönt.

    • Ja, varje framsteg känns fantastiskt! P får jämt höra att han är lik Far. Det är han så klart, men också vår morbror Kalle!

  1. Vad fint det blir och så roligt att se det växa fram steg för steg. Det är mycket och hårt jobb men också tillfredsställande att veta att all kärlek och slit bidrar till det som kommer bli ett vackert hem. 🙂

    Kram på dig♥

    • Ja, jag tycker det är en ynnest att ha möjlighet att följa processen även om jag ibland känner mig otillräcklig över att inte kunna hjälpa till så mycket som jag hade önskat! Kram och tack.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *