12 jan

Tender mercies.

Jag vaknade på ett strålande humör idag, men med gråten i halsen. Jag tror att jag hade drömt något som fick mig att hamna i en riktigt märklig sinnesstämning. Solen sken sådär så att den värmde genom fönstret för första gången på länge och bjöd samtidigt på en vacker dammdans. Imorgon ska vi städa ut julen, så jag stampade bara undan dammråttorna, skötte våra gröna växter och plockade undan lite innan dagen satte igång.

I köket står de vackra tulpaner våra vänner hade med sig härom dagen då vi gick en runda i naturreservatet. Tänk vilken glädje blomster ger mig! Jag blir alldeles varm av tacksamhet bara jag tänker på det, både för det dessa blommor symboliserar och för det faktum att det finns något så vackert.

På vardagsrumsgolvet ligger damm, hårstrån och barr och slåss om uppmärksamheten, men mitt i detta upptäckte jag detta! Blir inte du också glad av detta ljus av hopp? Min vän Ashlynn brukar säga ”life is HARD, but life is GOOD”. Livet är svårt, men fint.

Just nu har jag många runt omkring mig som går igenom både vanligt förekommande och extraordinära utmaningar. Jag känner med dem, men vet också att det inte finns utrymme för mig att ta på mig deras utmaningar. Jag behöver fokusera på mitt medan jag stöttar och hejar på så gott jag kan från åskådarplats. Vissa saker måste man helt enkelt igenom själv. Alla behöver dock stöd från sina medmänniskor. Det är lätt att glömma att detta gäller också starka och kompetenta människor som verkar klara sig utmärkt på egen hand. Är det något jag har lärt mig sedan jag slog in på banan som samtalsterapeut så är det just detta. Lev väl! Och lova att räcka ut en hand om du behöver en hejarklack.

12 jan

Vante no. 1 klar!

Ja, alltså, jag förstår om du suckar nu. Men åh, det här är väl ändå ingen stickblogg? Jag har mest stickat på mina lediga stunder för att åtminstone få till en vante och idag nådde jag mitt mål! Tummen blev inte perfekt då jag gissade lite på avmaskningen. (Markeringarna för var och åt vilket håll avmaskningen skulle ske var i samma färg som mönstret, så de syntes så klart inte.) Det blev halvbra. Eftersom jag fick riva upp halva tummen när jag var nästan färdig första gången bestämde jag mig för att landa i att detta faktiskt är ett förstlingsverk. Vanten är ändå rätt fin. Lagom för mig, lite för stor för dottern som jag hade tänkt skulle få detta par. Jag får trycka ihop dem när jag blockar…

Med detta vill jag bara peppa dig som kanske har ett mål som känns ouppnåeligt! Det går. Carry on!