Idag åkte jag in till stan och lämnade av sonen vid stationen. Hur många gånger har jag varit där för att själv resa, för att ta emot eller vinka adjö till någon? Jag kan inte räkna dem alla… Jag är så glad att sonen hade möjlighet att komma hem till oss över jul och nyår! Ikväll är han hemma igen för att förbereda sig för höstterminens tentor och vi håller tummarna för att allt går bra.

När jag ändå var ute och åkte blev det en tur till min fina vän på Hasslö. Vi har delat många stunder med skratt, gråt och djupa diskussioner och jag är så tacksam att hon finns i mitt liv!

Idag hade min vän packat chaite med honung, mjölk och choklad tillsammans med de finaste Muminmuggarna. Där satt vi i den blekingska snålblåsten och hade det bra tillsammans, peppade och planerade Livets Fortsättning. Ingenting blir nånsin som förut, men i det ligger något stort och hoppfullt.

Med mig hem fick jag det här fina paketet och känner att mitt årsord liksom har kört igång med en rivstart på ett sätt som jag verkligen gillar. Det blir nog bra det här.