Syrran i Skottland är på besök med sin familj och några extrakillar. Vår familj skulle ha rest på skidsemester, men när jag hörde att skottarna var på ingång kändes det inte särskilt kul med snö och kyla norröver… Idag har vi sålunda dragit fram studsmattan, städat ut lite, skrivit långa listor inför påskfirandet och somliga har tagit årets premiärdopp. Härligt! Jag är så tacksam över våra föräldrar som lämnade denna pärla till oss.
Igår fick jag äntligen gosa med syskonbarnen från Malmö (det var alldeles för länge sedan), idag förbereder jag för de amerikanska extrabarn som vi är ansvariga för ett par dagar medan de är här på körturné. Karlskrona är en världsarvsstad, men är det något de som tonåringar kan uppskatta? Och vilken Marabou mjölkchoklad skulle de bäst gilla som välkomstgåva?
Hur som helst kommer jag ihåg hur spänd jag var inför att få åka till Italien, min första utlandsresa. Jag vet att mammas väninna planerade allt så fint, men allt jag kommer ihåg från den resan är hur vackert italienskan klingade, hur gott den färska vitlöken och rosmarinen i maten luktade och hur god gelaton var, om och om och om igen. Tyvärr kan vi nog inte bjuda på lika starka intryck för våra amerikanska gäster…
En vecka kvar till påsk. Tiden snurrar så fort, jag hinner knappt med! Aprilvädret påminner mig dock och innan det är dags att förbereda köttbullarna till morgondagens middag ska jag njuta en stund till av elden i vedspisen. Det är kanske inte så dumt med en kall, blåsig dag ändå?
Jag glömde helt att lägga upp denna veckas fasteuppmaningar då vi åkte iväg på överraskningsresa!
VECKA 5
Snart klara!
Söndag. Förbered dig i tanken inför kommande veckas tema.
Måndag. Människans natur – vara lite bättre än man är för att passa in, prata om andra fast man aldrig kan veta.
Tisdag. Våga bottna i dig själv.
Onsdag. Den som söker får svar. Ofta från oväntat håll.
Torsdag. Med en öppen och icke-dömande attityd ser man bättre.
Fredag. Positivt bemötande smittar av sig.
Lördag. Döm aldrig andra.
Ps: Har du haft nytta av de här tankarna? Jag har inte ägnat så mycket tid åt det här ”experimentet” som jag hade velat, men jag är så glad att jag i alla fall kom igång! Vi behöver detta. En stunds eftertanke, bön, meditation – vi lever i en tid där allt går så fort och helst ska vi fokusera på flera saker samtidigt. Detta ger oss en underliggande stress som har påverkat oss på ett sätt som jag tror bara är av ondo. Jag är inte den enda som har svårt att koncentrera mig då jag ska läsa en gammal hederlig bok… Det går för långsamt, jag blir rastlös, orkar inte försjunka i böckernas förunderliga värld på samma sätt som jag gjort tidigare i mitt liv. Jag försöker vara optimistisk och hoppas fortfarande att dessa tuffa invänjningsår till skärmsamhället kommer att leda till något som är bättre för oss alla.
Det var länge sedan jag skrev något om huset. Brorsan har varit fullt upptagen med jobb och utbyggnad hemma, men härom dagen kom han och började återuppbyggnaden av glasverandan! Jag har sett de färdigrenoverade fönstren. De är så vackra att jag får spunk! Jag trivdes redan innan i verandan, men nog blir det härligt att få uppleva fornstora dagars glans. När själva huset är färdigt är det dags att ordna med trädgården! Allt i sin tid.
Lillasyster hade fixat överraskningsbiljetter till ”Den lycklige pessimisten” ikväll, så nu har jag fyllt på nöjesbehovskvoten för lång tid framåt. Oj, vad jag skrattade! Tänk så absurda vissa ”normaliteter” visar sig vara om man vågar granska dem under lupp. Jag kommer aldrig mer att kunna se Lotta Engberg (eller vad hon numera heter) utan att fnissa ordentligt.
Nu brukar jag vara rätt glad i livet, men efter den här helgen känns det som att ”my cup runneth over”! Jag är så glad! Maken överraskade med en ”hemlig resa” i fredags. Det var ungefär lika spännande som då vi gick på Strömsbergs skola och fick åka på exotiska utflykter utan att känna till resans slutmål. (Det kunde bli allt från High Chaparral till diverse äventyrsbad.) Det slutade med att vi efter en ”stopp på sevärda platser mellan Uttorp och Sjömarken” hamnade hos våra goda vänner i Borås, ett par som är så trevliga och lätta att ha att göra med att det känns lite småtrist att de bor så långt borta.
Det var fint om att påminnas om att själva resan många gånger är lika viktig som själva målet. Jag fick visa Grimslöv för maken, en plats som var så viktig för min familj under min uppväxt. Jag lärde mig till och med att krypa där på Torbjörnsgård! (Egentligen åkte vi dit för att promenera längs Huseby Bruks ägor.) Vi hann även med ett stopp i alldeles nya Åsnens nationalpark och så Linnés Råshult. Det är lite för tidigt på säsongen för att något skulle vara ”öppet”, men det gick bra att strosa omkring, läsa på och lära sig mer och uppskatta något av allt fint som finns här i Sverige.
Efter jacuzzi tills hela kroppen var skrynklig, sovmorgon, långpromenad och läcker sous vide-flank var det dags att åka vidare till Göteborg och en överraskning som innehöll flera moment. Maken och svågern hade kuckilurat tillsammans sedan november förra året. Min syster har bott i Thailand under årets första kvartal och den här helgen var hon och familjen i Göteborg för att träffa släkt och gå på sin svåger Stefan Anderssons föreställning Släpp flygblad över Berlin. Jag hade försökt få biljetter till mig och maken, men det var slutsålt. Då. Kanske för att maken redan hade köpt precis då de släpptes, haha. Hur som helst strålade vi nu samman för en helkväll på Kajplats 8 och fick njuta av historiens vingslag, fantastiskt god mat och tårar och skratt ackompanjerade av denna underbara musik. Svårslaget.
Efter en riktigt bra hotellfrukost och trevlig promenad i Slottsträdgården var det dags för mig att ta tåget hem och maken att åka vidare för jobbvecka längs västkusten. Jag älskar att åka tåg när allt funkar. Jag åkte mycket tåg under mina sena tonår och då jag var 20+. Jag har inga minnen alls av att något strulade, utan mer eller mindre gick tågen då de skulle och jag var framme på utsatt tid. Det är synd att det inte riktigt är så längre. Hur som helst. Snabbtåget till Lund – så smidigt! Jag hann nästan sticka klar sjalen jag jobbar på nu. I Lund tog jag en kort bensträckare eftersom bytet varade i 30 minuter. I söder hade våren nått längre än här hemma. Ljuvligt! Här hemma möttes jag upp av ungdomarna, hus i god ordning och inte någon enda död krukväxt, övervattnat pelargonskott eller hopskrumpen tomatplanta. Energinivån är påfylld och nu hoppas jag kunna arbeta hårt hela veckan. Hoppas att denna vecka bjuder på något extra bra för dig. Peace!
”’Till och med du Lina är ett riktigt underverk’, försäkrade prosten, och han frågade Lina om hon hade besinnat det och om hon inte tyckte det var märkvärdigt att Gud hade skapat henne. Det tyckte Lina sa hon, men sedan tänkte hon efter. ’Ja, det förstås, själva mej var väl inte så märkvärdigt å göra. Men alla di där krumelurerna som jag har i örona, di tycker jag det skulle vara marigt å få ihop!’” Astrid Lindgren
Människokroppen är galet komplicerad. Jag har läst så mycket om olika teorier gällande dieter, vetenskapliga upptäckter och kroppens egenheter att jag inte längre vet vad som är upp eller ner. Vi går här på jorden och gör det vi gör beroende på vem vi är och var vi lever. För vissa finns det varken tid eller utrymme att fundera så mycket mer på något annat än hur man ska överleva dagen, medan andra inte kan sluta grunna på alla tankar som susar fram där i hjärnan. Själv tänker jag mycket på hur jag kan ta hand om mig så att inte mina dagar slutar tidigare än nödvändigt. Jag hade svår skrämselhicka förra året och jag önskar inte hamna i samma situation igen.
Häromdagen såg jag dokumentären Heal på Netflix. Det var många olika slags människor som fick komma till tals, men jag fastnade mest för forskaren som har studerat dödssjuka människor som har kommit tillbaka till livet, som har överlevt mot alla odds. Följande nio punkter hade de gemensamt, så hon rekommenderade detta för att åtminstone ha en chans om man skulle hamna i samma situation:
”Förvaringsdrottningen” har full koll på organisering, ordning och reda. Hennes utmaning förra veckan triggade igång städlusten hos mig. Dessvärre har jag inte tid just nu, men när det finns utrymme vet jag precis vad jag ska roa mig med! Ah! Vår, livsandar och hopp om livet…
Vintertid på hösten? En extra timmes sömn som alltid är välkommen. Sommartid på våren? Trötta, trötta morgnar, förlorad sömn och ett alldeles, alldeles underbart morgonljus!
Arbetsrummet har sett ut som ett växthus den senaste veckan och jag var lite orolig hur det skulle bli nu när vi inte har verandan att ställa ut de så småningom omplanterade småplantorna. Jag och maken har pratat om växthus och olika slags lösningar, bl a Bondjäntans odlingshylla. Igår kom så K hem med en lagerhylla från Bauhaus och fyra lysrörsarmaturer. Efter lite pysslande hade han fixat en perfekt lösning!
På fönsterhyllan står de flesta pelargonerna. Jag hoppas att de klarar sig från rotblöta nu när de kan torka till ordentligt under dagarna och får så mycket ljus. Något som är mycket bra med att ha hyllan i det här rummet är att det är husets svalaste. Jag har dragit ner elementet så att det kan bli riktigt svalt om nätterna, något som är fördelaktigt om man vill ha plantor som inte är så spretiga. Jag känner mig naturligtvis otroligt frestad att fylla hela hyllorna med försådda plantor, men vi kommer att behöva allt utrymme efter omskolningen då allt har vuxit till sig lite. Så härligt det känns att odlingssäsongen 2019 verkligen är igång!