24 feb

Pulkadag i Klackamåla.

Imorse bjöd brorsan in till ”öppen grill” i pulkabacken i Klackamåla, bortom all ära och redlighet. Jag är så glad att han, en av våra systrar och deras familjer kunde ta över fars skog. De gör så fint och sköter skogsvården med den äran.

Yngsta dottern och hennes kompis hade lagt sig, hm, rätt sent, så de var lite trötta då jag frågade om de ville hänga med, men det ordnade sig ändå. Sonen hakade på efter att ha vaknat till och vid 11-tiden var vi färdiga med en halv matsäck i ryggsäck, alla möjliga klädesplagg i lager på lager och den enda åkmojängen vi har kvar, ett blått tefat. Senorens Livs hade både korv och korvbröd till försäljning, så till slut hade vi allt vi behövde.

Vad kan jag säga mer än att vissa gånger suger sportlovsaktiviteter (någon eller alla är kalla, hungriga, har pjäxor som klämmer, kan inte åka vad-det-nu-är…), men idag tror jag inte någon hade något att klaga på. Tack för en toppendag! Härmed varnar jag för en massa bilder och det är ändå efter att jag har rensat bort tre gånger så många. Enjoy!

24 feb

Vad gör dig lycklig?

”Vad gör dig lycklig? Tänk dig tillbaka till barn- och ungdomsåren. Du kommer med all sannolikhet att finna glädje i samma saker som gjorde dig glad då.” Spännande utmaning, så den började jag fundera lite på.

Vad gjorde mig lycklig som barn? Att gå i höga kramsnöklackar med träskor var precis lika roligt 2018 som 1978. Jag fnissade till och med högt… Tur att jag inte vrickade foten bara, så svaga fotleder som jag har!

Jag hade velat skära tallrikar i skaren, men då det inte fanns någon gick jag omkring lite i trädgården och njöt av hur vacker den är också i vinterskrud! Jag funderade på hur det gick att vara utan funktionskläder och specialfodrade vinterkängor sådär som vi var på sjuttiotalets kalla vintrar. Inte konstigt att jag inte gillade uteleken under vintern. HU, alltså! Och då var våra föräldrar ändå väldigt noggranna med att vi skulle ha kläder som höll oss varma och torra. Funktion framför utseende alla dagar.

Att baka och laga mat var mest mammas gebiet under min uppväxt, men det har länge varit något som fått mig att stressa av och njuta. Vi fick ofta provsmaka allt smarrigt. Kanske är det just de stunderna som skapat de nostalgiska känslor jag numera känner i de här sammanhangen?

Att åka skridskor på den lilla gölen i skogen bakom huset var något som jag faktiskt tyckte var roligt. Skulle jag kanske gilla att åka långfärdsskridskor? Jag tror inte riktigt isen håller här i Karlskronatrakten (Karl XI grundade ändå denna örlogsstad av en anledning, nämligen att isen sällan lägger sig här), men jag tror att jag ska testa någon gång i framtiden.

Undrar hur många buketter vi syskon plockade till våra grannar tant Elsa och tant Frida? Jag inbillar mig att det inte bara var lockelsen att kanske få en kaka eller en peng som fick oss att plocka in naturens under till dessa gamla tanter. Jag njuter verkligen av att skapa egna buketter, så när min lillasyster tog med sig denna ljuvliga skapelse som present började hjärtat klappa lite snabbare. Nu längtar jag tills de fantastiska magnoliorna slår ut. ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”…

Så! Vad gör dig glad? Vad får dig att känna dig tillfreds och nöjd med livet?

Edit: I Klackamåla fanns det skare, så här får du en fin vintertallrik full med smarriga isdelikatesser (det blev visst bara ett tefat):