17 apr

April, april.

Denna dikt skickade min tyska syster. På pricken, eller hur? Jag vågar mig inte på att översätta den, men hoppas att du förstår lite tyska.

April! April!
Der weiß nicht, was er will.
Bald lacht der Himmel klar und rein,
Bald schaun die Wolken düster drein,
Bald Regen und bald Sonnenschein!
Was sind mir das für Sachen,
Mit Weinen und mit Lachen
Ein solch Gesaus zu machen!
April! April!
Der weiß nicht, was er will.

O weh! O weh!
Nun kommt er gar mit Schnee!
Und schneit mir in den Blütenbaum,
In all den Frühlingswiegentraum!
Ganz greulich ist’s, man glaubt es kaum:
Heut Frost und gestern Hitze,
Heut Reif und morgen Blitze;
Das sind so seine Witze.
O weh! O weh!
Nun kommt er gar mit Schnee!

Hurra! Hurra!
Der Frühling ist doch da!
Und kriegt der raue Wintersmann
Auch seinen Freund, den Nordwind, an
Und wehrt er sich, so gut er kann,
Es soll ihm nicht gelingen;
Denn alle Knospen springen,
Und alle Vöglein singen.
Hurra! Hurra!
Der Frühling ist doch da!

– Heinrich Seidel –

17 apr

Idag hade min faster och farbror ställt till med 65-årsfest för barn, barnbarn, syskon och respektive. Då Far (fasters storebror) inte längre finns här fick mamma ta med mig som ”plus ett”. En annan faster var barnvakt och kunde tyvärr inte komma. När jag hade skickat ett gäng foton till henne för att hon skulle känna sig lite delaktig skickade hon följande:

”Tyckte mamma det var jobbigt med första kalaset utan Ivar? Det tyckte väl alla förresten? ❤️”

Det är onekligen märkligt att Far inte finns med som hustomte överallt. I går grät jag en skvätt över att han inte hade tjyvsmakat ett endaste litet hörn på någon av påsktårtorna. Vem hade väl trott att jag skulle gråta över det, jag som alltid ”skällde” på honom då han tjyvsmakade utan lov. Trots allt vet jag att han ville att vi skulle fortsätta leva i glädje och tacksamhet och det tar jag med mig.

En av de människor som gör det lätt att glädjas och vara tacksam är underbara M. Hon har sett till att vi i morgon kan koka gröt med stil. Jag ska röra i gröten med vördnad medan jag tänker ord som kanske når ända upp till himlen.

IMG_1876