10 Mar

Pengar och sånt.

En dag vaknade jag upp med ett ryck och trodde att den svenska ekonomin hade kraschat. Några dagar senare hörde jag något uttalande om att den svenska ekonomin är så otroligt stabil, så staten behövde låna betydligt mindre än beräknat. Efter det har tankarna rört sig mycket runt just försörjning, minimalism (mer än vanligt), självförsörjning och hur man bäst tar sina resurser tillvara. Jag undrar nämligen om svenska politiker och invånare på allvar tror att ”pojken med guldbyxorna”-verkligheten kan fortgå för evigt.

Har du en buffert för oförutsedda utgifter? Lån eller avbetalningsplaner för onödiga prylar eller semestrar? Bor du för dyrt för din plånbok? Hur ser matbudgeten ut? Praktiserar du empati eller självömkan? (Tycker du synd om dig själv tenderar pengar, tid och ansträngningar att gå till ”tröst” av olika slag…) Köper du mest sådant du behöver eller sådant du vill ha? Hur ser din budget ut, eller har du ens någon budget? Har du en Plan B? Det finns mycket att tänka på då det gäller ekonomi, men många tenderar att skjuta dessa tankar åt sidan då de kan kännas som feljäsande surdegar.

Har du barn? Har du lärt dem om ”sanning och konsekvens”? Har de koll på läget, eller tror de att det bara är att gå till närmaste Bankomat om pengarna tar slut? (Självupplevt scenario med en då mycket ung dotter.) Tjänar de sina egna pengar? Tror de att barnbidraget är något som ska sparas till deras kommande behov såsom körkort och lägenhet? Har du introducerat dem till second hand-affärer?

I går lyssnade jag på en intervju med Tanja Bergkvist, en av makens bekanta som är matematiker och stark motståndare mot genusvetenskap och fördumningsindustri. I samband med Internationella Kvinnodagen kändes det som ett slag i ansiktet att så mycket tid och resurser läggs på galenskaper. Nåja. Den miljon som gick till de två genuspedagoger som bestämde att en gaffel är feminin jämfört med en kniv och maskulin jämfört med en sked (och därmed lyckades sexualisera bestick) samt ”provocerade och utmanade” genom att sitta och gresa med benen någonstans i Simrishamn kan nog anses vara kastad i sjön. Jag kan tänka mig många långt bättre sätt att göra världen lite bättre för en miljon kronor. Peace.