12 feb

Jag älskar dig.

Far…

Nu finns du inte längre bland oss här på jorden. Eller jo, det gör du ju. Jag och mina syskon består till 50% av dig. Det blir 3,5 Far. Dina 19 barnbarn består var och en av 25% Far, så där blir det nästan fem till. Tillsammans blir det ungefär åtta Far som går omkring här i lite olika skepnader.

Du var så stolt över oss alla och så tacksam över det som livet bjudit på. Så viktigt det var för dig att ge tillbaka, att bidra till det goda i samhället, att aldrig vara lat! Du arbetade så hårt, så hårt. Det var aldrig några stora åthävor. Du gjorde en insats där du såg att den behövdes. Du gav nog ett barskt intryck första gången du träffade någon, men den som lärde känna dig fick se ditt stora hjärta, din kärlek, din omsorg om andra människor och din medkänsla. Efter att ha levt ett långt, friskt och starkt liv tog först den ena, sedan den andra, den tredje och den sjuttioelfte sjukdomen över din kropp. Trots dina utmaningar fortsatte du att ge av dig själv och vi kommer aldrig att kunna tacka nog många gånger för allt du gjorde för oss.

12_1

Min kära extrasyster älskade ett foto jag hade tagit på Far i traktorn på åkern och målade med det som förlaga denna fantastiska akvarell för några dagar sedan. Den har verkligen fångat det som han älskade här i Bredavik. Så underbart det blir om man då tänker att hans sista ord här på jorden blev ”Nu kör vi!”

Far, du fattas mig, men jag lovar att fortsätta göra mitt bästa. Vi bär dig med oss, nu och alltid. Och du vet att jag alltid kör försiktigt…

10 feb

Tack kära du.

Jag vet att den här bloggen kanske inte är riktigt vad den har varit, men allt har sin tid. Tack till dig som gör mitt liv lite lättare, som lyfter mig, som ger mig kraft, som skänker en tanke, som bara finns och… Tack till min kära tyska syster, till Dig/Er som skickade blommorna som kom idag, till himlens höjd och till min lyckliga stjärna.

I alla tårar finns glädje och lycka. Som Far sa idag: ”Inte visste jag att det kunde vara så roligt att dö!” Alltså, utan humor kan vissa saker bli rent outhärdliga.

10_2

10_3

10_4

10 feb

Min Far.

20140630-110257-39777894.jpg

Vi vårdar vackra minnen medan vi säger tack för det som varit. Ett långsamt farväl är plågsamt, men jag slits ändå mellan att vilja ha Far här och att låta honom få ro. Så tacksam jag är för god vård, fantastiska människor och moderna mediciner som gör det svåra lite mer uthärdligt för Far.

08 feb

Dagsläget.

Jag använder inte Facebook särskilt mycket nu för tiden, men i natt skrev jag lite för att uppdatera föräldrarnas och våra vänner och släktingar om läget just nu. Tänkte att det kanske är på sin plats att lägga ut det här också. Jag har inte riktigt tid eller ork att kontakta någon personligen.

Det var en gång en flicka som trodde att världen var ett paradis. En dag råkade hon ut för något som gjorde mycket ont. Hon trodde att det var det värsta som kunde hända. Det var det inte.

När flickan blev äldre tyckte hon att hon var tjock och tänkte att det värsta som kunde hända var att hon skulle bli ännu tjockare. Hon blev tjockare och det visade sig att hon fortfarande var samma person som innan och hon kom så småningom till insikt om att världen antagligen skulle kunna bli ett paradis på riktigt om all tid som ödslas på viktfrågor skulle ägnas åt något viktigt istället.

Som småbarnsmor ägnade sig flickan åt att bry sig om vad andra tyckte och tänkte. Mest om henne, hennes familj och hur man bäst tar hand om sina barn. Hon tänkte att det värsta som kunde hända var att någon skulle komma hem till henne då hemmet var upp- och nervänt eller att någon skulle tycka att hennes barn var ohyfsade. Det visade sig att sådant händer ganska ofta och att det inte var det värsta som kunde hända.

Flickan hade lyckligtvis en make som fullständigt struntade i vad andra tyckte och tänkte om honom och denna struntan smittade så småningom av sig lite grand. Därmed lyckades flickan stå stadigt på jorden då andra ifrågasatte hennes val och hon kunde många år senare klappa sig själv på axeln över hur hon hanterade sådana som tycker och tänker om andras liv och leverne. Flickan upptäckte att av någon outgrundlig anledning finns det väldigt många sådana och det kan vara förödande att lyssna på dem istället för på den stilla röst som hela tiden jobbar hårt med att guida just henne rätt genom livet. Skulle inte det vara det värsta som skulle kunna hända?

Den här flickan fortsatte att leva och fundera över vad som skulle vara det värsta som kunde hända. En dag blev hon jättevuxen, så vuxen att till och med några av de barn hon hade fött hade flyttat hemifrån för att vuxenlivet hunnit ifatt dem. Hon saknade dem varje dag och grät till och med en skvätt då och då, men hon insåg snart att detta absolut inte var det värsta som kunde hända. Det var tvärtom något fint och bra och hon kunde börja glädjas åt att de var duktiga och klarade sig bra i världen.

En natt satt flickan vid datorn och hörde vinterstormen tjuta utanför. Hon hade just varit på akuten med en förälder för tredje gången på en vecka och hon kände sig lite trött och mycket ledsen. På sjukhuset satt en av flickans systrar med deras Far och nere i sin säng låg flickans mamma och kved av smärta i sömnen. Båda hennes föräldrar var mycket sjuka, så sjuka att flickan insåg att de snart inte längre skulle uppfylla den här jorden med sin kärlek, sin visdom, sin kunskap, sina goda råd, sin driftighet, sin tro eller sina erfarenheter… Nog måste detta vara det värsta som skulle kunna hända?! Som av ett mirakel fick hon känna frid för en stund och hon kände istället tacksamhet för att just hon fick den stora glädjen att få komma till sina föräldrar och sina syskon och det fanns inte längre några värsta i hela universum, bara kärlek och tacksamhet. Tänk ändå, så märkligt livet är.

06 feb

Goda tankar.

Idag är det måndag, mångas värsta dag. Å andra sidan kanske de som ogillar måndagar så mycket våndas ännu mer på söndagarna då de vet att måndagen är i antågande? Egentligen gillar jag måndagar. Efter en tuff helg känner jag dock att jag behöver en dos sådant som jag verkligen tycker om, så här kommer ett gäng gamla favoriter. Det är högt och lågt, bloggar blandat med film och musik, och så några foton från de senaste åren.

Love Actually
Musikglädje genom Wintergatan

Victoria Skoglund, Zetas trädgård

Livets gång
Jonna Jinton
Come, give me love

The Postman’s Knock
Build me up, break me down

image

12_8

31_14

21_12

17_1

11_5

18_7

12_4

22_6

20_2

19_14

3_1

03 feb

Tankar från ett väntrum.

IMG_0258

Idag är jag med far i Lund. Jag är så tacksam över att lillebror jobbar här och att han kan finnas till hands då nästa fas i behandlingen drar igång. Det ska undersökas, formas, provtagas och informeras innan det blir dags att dra igång med själva behandlingen om drygt en vecka.

Jag har tänkt mycket på hur lätt det är att ta hälsan för given. När man väl råkar ut för svår sjukdom försvinner allt annat in i något slags dimma. Det gäller också när man är närstående till någon som är svårt sjuk. Jag har fått kontakt med en kurator som hjälper till att rådda med allt praktiskt för oss som är närstående. Jag är tacksam över att denna möjlighet finns.

”Man behöver vara frisk för att orka vara sjuk.” Så sant detta uttryck är! Hur klarar sig alla som knappt orkar stiga upp på morgonen, än mindre hålla reda på hur mediciner ska delas och vilka recept som ska fyllas på och när?! I fars fall är så många vårdgivare inblandade att det är ett riktigt pyssel att få allt att fungera smidigt och smärtfritt. Waranet ska sättas ut och ställas om, ibland bytas ut till eller kompletteras med fragminsprutor, hematologen bevakar blodsjukdomen, kirurger och onkologer måste ha full koll på varandras funderingar och behandlingsplaner, men tankar försvinner ibland upp i rök. Det ska tas njurvärden och blodvärden, sår ska läggas om och stygn ska plockas. Matlusten ska lockas fram ur tomma intet och livsgnistan behöver tändas om och om och om igen då allt känns nattsvart. Mitt i allt detta är det trevligt om dammråttorna inte blir allt för stora och sängkläderna byts ut med jämna mellanrum. Ja, och även om man mest orkar sitta i en fåtölj ska man byta underkläder och helst inte ha samma nattskjorta två veckor på raken.

Med detta vill jag bara säga att jag nu mer än någonsin förstår ”livets gång”. Föräldrar tar hand om sina barn och sedan tar barnen hand om sina föräldrar, eller försöker i alla fall tala för deras sak då deras röster försvagats eller tystnat. Det finns så många familjer som skakats om och av olika anledningar inte längre funkar som en enhet. Jag får vara glad över att vi fortfarande vill varandras bästa.

01 feb

Hygge.

När jag och dottern var i Köpenhamn hittade jag några böcker som alla handlande om det danska fenomenet hygge, alltså att mysa. Jag blev fascinerad av tanken att folk inte skulle veta vad det är, för mys gör livet så mycket bättre. Hur som helst köpte jag en av de vackra böcker som jag hittade, uppenbarligen riktade till engelsktalande personer som behöver lära sig hur man myser på riktigt. Efter detta har jag hört och läst om hygge ”överallt”, till och med på de svenska nyheterna!

Det var norrmännen som bjöd på ordet hygge (välmående), men det var danskarna som utvecklade konceptet. Hygge är något som inte riktigt går att sätta fingret på, men det inbegriper allt från stearinljus till fint sällskap, god mat (gärna ”comfort foods”, sötsaker eller snacks), musik, filtar, spel, grill, alkohol…

1_1

Svenskar vet minsann också hur man myser. Svägerskan hade till och med fått ett byggarbetsplatskaos mysigt med hjälp av relativt små medel när vi var där och inspekterade deras hem under renoveringsprocessen. Jag ser fram emot att få fortsätta mysa mig genom livet. I svåra stunder kan det vara det som är skillnaden mellan att orka och att inte orka. Mera mys till folket! Tänd ett ljus eller många, men glöm inte att släcka innan du går ut!