25 feb

Han är hemma igen.

Fem i familjen tillsammans i Uttorp. Det var ett tag sedan sist! 16-åringen tycker att det är såhär det ska vara jämt. Själv inser jag att livet går vidare, men jag passar på att njuta ändå.

Campingen var alldeles tom på folk och kanadagäss, men solen gav hopp om varmare dagar och mer inbjudande tådoppstemperaturer i vattnet. Jag kan inte annat än att förundras över vilken skillnad det gör i humöret då solen börjar ta sig ton!

25_1

25_2

25_3

23 feb

Vissa dagar känner jag mig lite mer dansk än andra.

Man kan inte ta paus från sorg, men man kan få lite andrum. Det är fortfarande en vecka kvar till minneshögtiden och varje dag som går bjuder på nya påminnelser, minnen, tröstande ord, blombuketter, praktiska åtaganden och oväntade vändningar.  Frukostsmoothien blev lite extra god. ”Denna skulle morfar säkert ha gillat!” De ringde från tandläkaren för att kalla dit far och mamma fick meddela att det inte kunde bli något med det besöket. Vardagsrummet ser inte längre ut som en blomsterbutik, men det står fortfarande många vackra buketter där. Livet fortsätter även om det aldrig blir sig likt igen när balansen har rubbats.

Stackars S har inte fått mycket uppmärksamhet de senaste månaderna med allt som har varit på gång runt omkring oss. När hon fick frågan vad hon ville göra på sportlovet svarade hon ”åka till Italien”. Det blev en tur till Kristianopel i solsken istället, så jag vill nog påstå att vi kom ganska nära att uppfylla hennes önskan. I morgon kommer maken hem, så det är väl värt en halv Italienresa bara det!

23_18

Pittoreskt så det förslår. Jag älskar verkligen den här lilla byn som en gång var var Nordens första renässansstad. Japp, du läste rätt. Jag fick inte riktigt ihop det när jag strosade omkring i hamnen, men på 1600-talet var det full rulle här omkring. Danskar och svenskar bråkade och brände så till den milda grad att det så småningom inte fanns någon större nytta av befästningarna längre. Tänk så lite man vet om framtiden och så lite man lär sig av historien.

23_10

Två pangbrudar i solskenet. Varje dag i februarisolsken är en bra dag.

23_1

Hoppet brukar vara det sista som överger en. Jag känner ofta detta talesätt komma till tröst.

23_3

23_5

23_6

I vintras blev hela södra Sverige översvämmat längs vissa delar av kusten. Café Sött och Salt hade vatten upp över öronen och vi kunde fortfarande se hur långt havet sträckte sig då det var som värst. Så konstigt det kändes idag då allt annat var ”som vanligt”.

23_7

Där går den, muren som skulle skydda danskarna från svenskarna. Jag undrar just hur behjälplig den var. Kristianopels betydelse som gränsbefästning minskade när Blekinge efter freden i Roskilde blev svenskt 1658. Efter 1658 iståndsattes dess befästningar. 1663 bestämdes att de genast skulle rivas, men 1670 och 1672 reparerades de och 1673 beslöts att Kristianopel skulle ”konserveras”. (Wikipedia)

23_8

23_9

23_12

Den här hamnen är alltid fullbelagd under sommaren, åtminstone då jag har varit på besök. Nu ekade det tomt här.

23_13

Jag älskar Kristianopels kyrka (Heliga Trefaldighetskyrkan). Det är något med trapptak som gör mig lite extra glad.

23_14

Här i hamnen brukar rosorna prunka överallt. Att se ett hav av vintergäck (inte gulsippor) i en av rabatterna kändes därför lite konstigt, men jag är inte den som misstycker. Blommor i alla former och färger är välkomna hem till mig.

23_15

23_17

23_20

Slutligen vill jag bjuda på en ofrivillig, och väldigt söt, Mimmi Pigg. Någon resa till Italien blev det inte den här gången, men väl solsken och Fish and Chips på Blomlöfs Rökeri. Sämre kan man faktiskt ha det.

21 feb

Goda grannar.

Goda grannar är värdefulla på många sätt och vis. De bästa hjälper och stöttar, blir goda vänner, delar fina minnen och växer tillsammans med en. Idag bjöd ”Dalet” in mamma, mig och sin storasyster på smörgåstårta, Budapestrulle och Ulla Mårtenssons första och senaste platta. När man kan dela både glädje och sorg med sina grannar vet man att man har haft tur. Tack för ett ljus i mörkret, god mat, nostalgi och många skratt! Den här dagen läggs till pluskontot.

21_3

21_1

21_9

19 feb

En dag i taget.

18_10

Så många vackra blommor till tröst, så fina ord och så mycket kärlek. Död behöver inte vara ond eller bråd, den kan även vara trösterik och vacker på sitt eget lite märkliga vis. Symboliska handlingar läggs till varandra. I kväll hade de förbön och ljuständning för far i hans församling och den fantastiska Esmeraldas bön sjöngs för honom och alla oss andra. Saknaden är stor.

18 feb

17 februari 2017, själaringning.

Själaringning är en gammal tradition som innebär att man ringer i kyrkklockorna i samband med dödsfall. Förr i tiden ringde man samma dag som dödsfallet inträffat, men numera brukar det dröja någon eller några dagar. Vid själaringning brukar kyrkan stå öppen för den som vill komma in och sitta ned en stund eller tända ett ljus.

18_1

18_2

18_3

18_4

18_5

18_6

18_7

18_8

15 feb

Öppna upp ditt fönster och släpp in ljuset.

Det är som att Far skickat ljus och värme i ett sedan i söndags. Vi har verkligen haft fantastiska dagar här på Sturkö! Idag åkte jag hem en snabbis. Julkuddarna har bytts ut av lite vårfräschare versioner och med dagens ljus kändes det som att hela huset fått nytt liv. (Fast egentligen är golven i desperat behov av dammsugarens omtanke och alla fönster behöver en rejäl omgång. Undrar ändå om jag inte ska vänta med det senare tills taket har lagts om…)

Om drygt en vecka flyttar vi in på heltid. Det finns fortfarande mycket att göra, men det känns ändå skönt att få in rutiner för vår lilla familj. Att få följa årstidernas skiftningar för första gången är något av det finaste som finns då man flyttar till ett nytt ställe. Det är som att både ägare, hus och natur anstränger sig lite extra för att lära känna varandra. Detta har jag upplevt både som inneboende, hyresgäst och husägare. Just nu blommar snödropparna i den trädgård som så småningom kommer att få den omsorg den är värd och ljuset faller in till tröst efter en av de gråaste vintrar jag upplevt på mycket länge. Det läker och helar!

15_2

15_3

15_4

14 feb

Jorden fortsätter snurra…

… och vi med den. Det är konstigt hur sorgen liksom följer ett speciellt mönster. I går och idag har vi haft fantastiska dagar här ute på ön! Jag har inte haft tid att gå någon promenad, men jag tog mig tid för en liten kamerarunda mellan det som jag behövde fixa. Vårvintern bjuder på ett fantastiskt ljus. Jag märker hur morgnarna blir ljusare och hur värmen liksom stiger i färgerna. Fåglarna börjar hålla låda och det går inte att låta bli att åtminstone vara lite glad. Se bara!

Ps: Det ser ut som en blomsterbutik nere i vardagsrummet hos mamma. Tack till dig som omfamnat henne och oss andra i värme och kärlek. Och tack till Lisen som har insikt i hur NK mint kan göra livet lite ljusare.

14_5

14_6

14_7

14_8

14_9

14 feb

Vi tänder ett ljus…

13_5

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men ibland allt du är för mig
finns något svårt att bära,
min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.

Siv Andersson