13 oktober, 2016

Bob Dylan.

Jaha. Så kom dagen som gav oss Bob Dylan som pristagare av Nobels litteraturpris. Det känns lite småsurrealistiskt, men the times they are a-changin’. Mr Dylan är en duktig författare och jag gillar folklighet. Kulturkännarna tycker tydligen att Svenska Akademiens val är skandalöst. De gillar väl inte det faktum att gemene man slipper ljuga efter att aldrig ha hört talas om någon ekivok författare som skriver på ayapaneco…

Här kommer en av de vackra texterna från min extrasysters favoritalbum Oh Mercy, Most of the Time:

Most of the time
I’m clear focused all around
Most of the time
I can keep both feet on the ground
I can follow the path
I can read the sign
Stay right with it when the road unwinds
I can handle whatever
I stumble upon
I don’t even notice she’s gone
Most of the time.

Most of the time it’s well understood
Most of the time I wouldn’t change it if I could
I can make it all match up
I can hold my own
I can deal with the situation right down to the bone
I can survive and I can endure
And I don’t even think about her
Most of the time.

Most of the time my head is on straight
Most of the time I’m strong enough not to hate
I don’t build up illusion ’til it makes me sick
I ain’t afraid of confusion no matter how thick
I can smile in the face of mankind
Don’t even remember what her lips felt like on mine
Most of the time.

Most of the time she ain’t even in my mind
I wouldn’t know her if I saw her
She’s that far behind
Most of the time I can even be sure
If she was ever with me
Or if I was ever with her
Most of the time I’m halfway content
Most of the time I know exactly where it went
I don’t cheat on myself I don’t run and hide
Hide from the feelings that are buried inside
I don’t compromise and I don’t pretend
I don’t even care if I ever see her again
Most of the time.

Framsteg.

Idag tog jag med mig mamma ut till Huset. P hade lagt hela köksgolvet och köket blir verkligen fint! Elektrikern hade också varit på besök, så nu lyste det fint i hallen. Wow, alltså. Jag är otroligt imponerad över min brors handlag. Han har hunnit öva på rätt många lägenheter och hus vid det här laget, men ändå.

På fredag åker vi till IKEA för att inhandla köket. Kvällen har jag därför ägnat åt att jämföra diverse olika vitvaror. Jag har fått vissa direktiv på vad som ska installeras (vita, ej inbyggda), så det lutar åt att det blir Electrolux i köket. Det är bara deras diskmaskiner som är ”sådär”, men annars håller de sig uppe i toppen! ”Kul” att upptäcka att det dyra Smeg-kylskåpet blev sämst i test med sitt vansinnespris… Det är precis som med min Kitchen-Aid som höll på att driva mig till vansinne hemma i Orem. Första gången jag drog igång vår Electroluxassistent för någon månad sedan kändes det bara ”Halleluja!!!” och jag förundrades över hur otroligt mycket mer praktisk den är än en Kitchen-Aid. Det ska helt enkelt inte se ut som att någon har haft matkrig då man har bakat färdigt i ett kök. Funktion går alltid före form i min värld efter att ovist ha gjort andra val i mitt liv. Sköna Hem kommer ändå aldrig att göra inredningsreportage om vårt hus, haha. Trots det, eller kanske snarare just därför, känns det fantastiskt hemtrevligt då jag tittar in. Fönstren är smutsiga och gipsskivorna i hallen inte ens är färdigspacklade, men jag trivs redan i det här hemmet!