14 Jul

Det var en gång…

Det var en gång en tolvårig flicka som gick med sin mamma ner för backen mot Eddes Livs där bussen mot Hilleród i Danmark väntade. ”Nu är jag nog nästan vuxen”, tänkte flickan med stor förväntan.

Flickan växte och blev större och visare. Hon blev vuxen på papperet och kunde ta körkort, fixade en lärarexamen och gifte sig. Hon fick uppleva de fantastiska äventyr och hemska utmaningar som kommer på köpet när man blir förälder. Hon fick känna hur det är att behöva vända på slantarna och kunde åka på ”lyxkryssning” i Hawaii. Flickans hjärta växte för varje år som gick och hon insåg att ”one size” inte alls passar alla. Ibland kändes det som att hon stod på världens högsta berg med klar sikt åt alla håll och andra dagar ville hon bara ligga kvar i sin varma, sköna säng och slippa allt ansvar.

Tiden gick och flickan fick se Döden i vitögat. Hon insåg att livet är för kort för att slösa bort det på oegentligheter, men hade lite svårt att fokusera alla sina krafter på bästa sätt. Ibland var hennes funderingar tunga att bära och andra gånger var de hennes flythjälp.

Flickan insåg att hon hade hunnit bli till åren kommen, till och med medelålders, men så vuxen som hon kände sig den där dagen i backen mot Eddes Livs skulle hon aldrig mer känna sig.

image

13 Jul

En stund, en minut, en timme och en dag i taget.

”Hur känns det att ha flyttat hem?”

Vi har aldrig bott i Blekinge tillsammans på riktigt. Sturkö har varit mina föräldrars heltidsbas i bara några år. Våra barn känner till Bredavik som stället där det ständigt är sommar och där det kryllar av kusiner. Så hur känns det nu när förutsättningarna har förändrats? Sanningen är att jag inte riktigt vet. Det är semester för mig, precis som för resten av familjen. Jag är tacksam över att vi flyttade hit, men samtidigt upplever jag en stor saknad, ett hål som inte är så lätt att fylla.

Idag åkte jag på utflykt med mamma, något som var både trevligt och fick oss båda att glömma diverse tråkigheter en stund. Mamma, Far och min svärmor också för den delen, påminde på sina olika speciella sätt om vikten av att ge av sig själv där man kan.

”Är du lycklig, väl så gläd dig, åt din lycka med envar. Och ju mer du delar med dig, desto mera har du kvar.” Esaias Tegnér

Jag hoppas du har det fint. Peace.

image

image

image

image

10 Jul

Nostalgi.

Jag satt och letade efter bilder på kaklet i köket i Segeltorp och hittade lite gammal poesi. Jag älskar verkligen att skriva.

Där ligger hon i spillror medan livet runt omkring fortsätter som om ingenting hade hänt.
Det krasar när hennes medmänniskor klampar rätt över henne, men de hör ingenting.
Hon ler. Nickar försiktigt och skrattar till.
Det låter så ihåligt, så falskt.
I morgon ska hon klä sig i fetvadd och plåster.
Då kanske det känns bättre…

09 Jul

Vem är du, vem är jag?

I går kom några av mina tre äldsta vänner hit. Vi gick i samma klass från lekis till nian och har sedan gjort lite olika saker och hamnat på olika ställen. Vi har lyckats träffas varje sommar i många år. Min syster frågade om vi bara sitter och pratar nostalgiska minnen när vi träffas, men sanningen är att vi varken brukar tala om minnen eller om andra gamla vänner. Det går så bra ändå!

Vem var du år 1986? Själv var jag en ganska nördig tjej med många syskon, en stor kärlek för min fiol, kvartetten och orkestern och så älskade jag verkligen att läsa och fila på mina kalligrafikonster. Jag hade övergett tankarna på att bli lärare eller sömmerska, men jag gillade fortfarande barn och sydde många av mina egna kläder. Jag började i Karlskronas bästa Naturklass på gymnasiet och fick uppleva hur jag gick från att vara en av de bästa i klassen till att vara en riktig medelmåtta.

Är jag fortfarande jag, eller vad har hänt på de trettio år som gått sedan 1986? Jag har insett att livet inte är lätt för någon och att vi alla slåss mot våra egna demoner. Livet är dock i högsta grad njutbart och bjuder på så mycket glädje och skönhet! Gå ut och njut. Det ska jag göra nu.

image

08 Jul

Hemma, var ligger det nånstans?

För fyra år sedan höll vi på att flytta från Segeltorp, för fyra veckor sedan höll vi på att flytta från Orem och idag bor vi i sommarhuset som jag äger med mina syskon. Jag har fått frågan om var vi ska bo och sanningen är att vi bor här i vårt sommarparadis tillsvidare. Är vi hemma? Ja. Känns detta som vårt hem? Nja.

Att nästan alla dagar hela sommaren dela huset med litet kök, tre kylfrysar och ett litet badrum med väldigt många människor är för det mesta jätteroligt, men det känns inte riktigt hållbart i längden. Det är trångt överallt och möbleringen består av ett hopkok av ärvda, fådda och donerade prylar. Huset är dock idag långt mer praktiskt än för tio år sedan. Vi har numera tvättmaskin, diskmaskin, toalett och dusch, något som känns riktigt lyxigt!

I går hjälpte jag min bror som håller på att renovera ett gulligt litet hus här på Sturkö. Eventuellt flyttar vi dit när det är inflyttningsfärdigt. Vi får väl se!

image

05 Jul

Blixtar och dunder.

Några magiska under har jag inte att berätta om idag, men det har åtminstone dundrat på rätt bra här i kväll. Jag älskar ett riktigt rejält åskväder. Ett sådant rensar både natur och huvud på ett sätt som inte mycket annat gör.

Edit: Jag vaknade upp till ett riktigt spöregn och tyckte det var riktigt mysigt eftersom jag inte behövde stiga upp. När jag kollade på väderprognosen kändes det inte så härligt längre… I och för sig är det sommar i Sverige, så jag vet inte varför jag förväntar mig något annat.

image

image

05 Jul

Happy Independence Day!

När jag tänker på att Independence Day (”Fourth of July”) firas bara en kort tid efter att britterna röstat igenom Brexit känns det som att cirkeln är sluten. Skottar, Walesbor och engelsmän har alltid kämpat för sitt oberoende där de satt ner sina bopålar. Brexit har fått en massa människor att förskräckt höja rösten åt denna ”rena ondska”, särskilt svenska journalister, men jag tycker att det verkar som att allt är som det brukar.

I går passade jag på att dra igång ett litet firande för familjen, en kompisfamilj som kommer varje sommar, ett par amerikaner, fem scouter på väg ner i Europa och en gammal Karlskronavän som jobbar här för tillfället. De två sista grupperingarna råkade bara pricka in rätt dag. Full rulle och över 30 personer. Jag gillar att ha mycket folk omkring mig och en fest då och då höjer åtminstone min livskvalitet. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Peace.

image

image

image

image