30 Jun

Om att påminna sig själv…

image

Låtsastatueringen som jag hade satt på armen för att skämta med familjen var ganska lyckad. Dessutom gav den god valuta för pengarna då den suttit kvar i över två veckor trots både bad och sol. Jag är nu inte särskilt förtjust i tatueringar, därav skämtet, men jag har hunnit bli god vän med budskapet under de här veckorna.

Focus. Fokusera. Jag hörde om mannen som förordar ett stillsammare liv för dagens människor. Vi stressar för mycket, är aldrig nöjda med vår egen eller andras insats, fastnar i internet, ger oss inte tid att stanna i nuet utan ska ständigt renovera, självutvecklas, jogga, gymma, springa på aktiviteter med våra barn… Mitt ”fortsätt” får gärna slå följe med ”fokusera” så jag inte går miste om livet när jag nu är mitt uppe i det. Det är så många som inte har samma möjlighet. Att leva nära döden ger ständiga påminnelser om både det ena och det andra. Att fånga guldkornen är en nödvändig överlevnadsteknik för att inte tappa mark under fötterna. Fokusera. Focus. Peace.

image

25 Jun

Midsommar 2016.

Vilken midsommar! Solen gassade från klarblå himmel, sillen var god och vi fick besök av båtfolk som underhöll såväl stor som liten framåt kvällen. Jag körde dans runt midsommarstången med ovanligt många engagerade deltagare och femkampen var också lyckad. Grannarnas festljud nådde ner till vårt hus då det sent omsider var dags att sova och den svenska sommaren kändes som en magisk dröm. Härligt!

image

image

image

15 Jun

Och så är allt som vanligt igen…

image

Ögonblick från sista kvällen på Carterville Road.

image

På väg ”hem”.

image

I Amsterdam möttes vi av åskoväder och spöregn. På något sätt kändes det rätt skönt att allt var precis som förväntat.

Sist vi var i Karlskrona fick Saaben punka. Den här gången mådde den bättre. Brorsan och två av hans söner agerade mottagningskommitté och lämnade för sista gången över bilen som de tagit hand om (förutom under somrarna) de senaste fyra åren.

Jag är så tacksam över alla som fixat och trixat på Sturkö. Nu kom vi ”hem” till mammas födelsedag, tårta, levande ljus, bäddade sängar, torkade golv och lite annat smått och gott som gör livet lite bättre. Vi sov så gott och nu ser vi fram emot att ta tag i livet här i Sverige och få till vardagen och allt som tillhör den!

12 Jun

Sista minuten.

Tack och hej, leverpastej. Vår tid här har varit fantastisk på så många sätt och vis och både jag och min familj tar med oss allt vi upplevt med stor tacksamhet. Livet är allt bra förvirrande ibland. På samma gång som jag gläder mig åt att få träffa föräldrar, syskon, svärföräldrar, svågrar och svägerskor, och alla andra släktingar och vänner, så gråter jag över att behöva lämna de finaste vänner som tänkas kan. När man flyttar ändras saker och ting och relationer tar en annan form. Nu ser jag fram emot att få fördjupa gamla vänskaper och lära mig att bo på ett mindre ställe som jag behöver lära känna och älska igen.

Den här dikten fick jag av en av mina väninnor tillsammans med ett foto på de majestätiska berg som jag har kommit att älska så mycket:

Blessing

In the leaving
in the letting go
let there be this
to hold onto
at the last:

the enduring of love
the persisting of hope
the remembering of joy

the offering of gratitude
the receiving of grace
the blessing of peace.

Jan L. Richardson

07 Jun

Hej tisdag!

Allt handlar om ”sista gången” nu. I går kväll hade våra kompisar avskedsfest för oss och det var så fint på alla sätt och vis! Kommer du ihåg blyglasfönstren jag berättade om? Vi kommer att få ett eget att hänga upp i ett fönster! Motivet är vår utsikt från balkongen, minus grannens hus i förgrunden. Design av Mark Bigelow, konstnären, och våra vänner. Här talar vi fulgråt från min sida. Fy sjutton, så glad och tacksam jag blev! Maken kommer lite senare i sommar då motivet ska vara färdigt. De har tänkt på allt! Storleken är till och med anpassad till att passa i ett handbagage… Jag får visa det färdiga konstverket när det är färdigt! Jag har dessvärre inte ett enda foto att visa från gårdagen eftersom allt gick i ett och det fanns så många att prata med och krama om.

Dagens sista: Tandreglering, läkarbesök, fotoframkallning, konstskola, ridlektion.

Annars fortsätter vi packa och städa ut allt. Containern kommer på måndag morgon och vi åker på måndag eftermiddag. Det känns på något vis skönt att maken blir kvar ett tag och kan knyta ihop alla löst hängande ändar!

Eftersom jag inte tagit så mycket foton på sistone delar jag med mig av en favorit i repris. Budskapet tål att tänkas på.

18_1

06 Jun

Hej på ett tag, släkten!

image

Idag är det många som hävdar att familj och släkt inte längre är så viktiga som de var förr i tiden. Förr handlade allt om gruppens överlevnad, om att knyta band mellan olika släkter för att stå starka ekonomiskt och säkerhetsmässigt och om att vara strategisk. Om man hittade på dumheter som resten av släkten fick skämmas över kunde det hända att man blev arvslös, att man förlorade ekonomiska eller känslomässiga fördelar eller att man till och med miste livhanken. Tur att vi har så mycket frihet idag att vi slipper detta hemska… (Eller, nja, det stämmer kanske inte riktigt.)

Hur som helst är jag så tacksam över att vi har haft förmånen att lära känna min mammas kusin och hennes familj så mycket bättre då vi har bott här! Kusin C och hennes man G bor i närheten och har bjudit oss på  spelkvällar med soppbuffé och chokladiga efterrätter, vi har blivit tipsade om lokala smultronställen och vi har haft kul tillsammans. Jag känner mina sysslingar och deras familjer mycket bättre och är så glad över att de idag kunde komma tillsammans med morbror, moster, kusiner och deras familjer (inte i bild)! Min syssling i det långa håret drömmer om en röd stuga i Sverige och är nog inne på Hemnet mer ofta än jag. En vacker dag…