29 feb

Musiken har förlorat en röst.

Det är lätt att hylla någon som har gått bort. Ens person lyfts liksom upp några nivåer bara genom att inte rent fysiskt finnas kvar bland de levande längre. Idag fick jag reda på att den svenska artisten Josefin Nilsson dött i vad som verkar vara sviterna efter en operation. Hon var ungefär lika gammal som jag med en plågad själ som gått igenom depressioner, svårigheter att hantera alkohol, kaotiska relationer med män… För att bevisa att jag inte alls önskar hylla henne för att hon har dött, utan för den hon var och det hon tillförde när hon levde ber jag att få presentera ett gammalt blogginlägg från fornstora dagar. Varsågod.  En fin intervju från 2014 hittar du här.

Idag slänger vi lite extra med håret på 80-talsvis och letar efter hesheten i vår röst, Josefin. Ha det så fint i din himmel! Jag tror att alla älskar dig för den du är och du får säkert möta Lassie igen. Jag kommer att sakna dig ibland och nu ska jag gråta lite när du och Helen Sjöholm sjunger ”Jag vet vad han vill”…

29 feb

Oscars igen.

Sådär, ja. Nu ägnade jag 25 minuter åt att läsa igenom ”proffsens” åsikter om Oscarskläderna. Vad kan jag säga? Jag och äldsta dottern hade kunnat lämna minst lika bra recensioner. Vill du höra? (Ps: Jag brukar inte använda andras fotografier, men det tänker jag göra idag. Tack internet.) För övrigt har jag inte så mycket bra att säga, så om du vill slippa läsa negativa kommentarer som bara handlar om något så ytligt som kläder värda tio tusentals kronor så rekommenderar jag att du slutar läsa här.

29_1

Jennifer Lawrence… Tja, när man har en fantastisk kropp, Dior som klänningsmakare och proffsstylist kan jag tycka synd om Miss Lawrence som fick en klänning som var så illa sydd till hennes byst.

Charlize Theron hade på sig en röd Dior som prisas mest överallt. Själv fick jag känslan av att ha ett gäng svenska tonårskillar ropandes ”visa pa**arna, visa pa**arna” precis i närheten.

Kate Winslet? Alltså, en fantastiskt vacker kvinna i sina bästa år med en illasittande klänning i konstigt material och ett par glasögon a la Clark Kent och högstadiehår? Tja, jag hänger kanske inte med i modesvängarna.

Daisy Ridley är så söt, så söt och fick en klänning som hade alla rätt utom en jättekonstig chiffongvolang mitt över magen.

Rooney Mara. Hennes klänning var ruskigt vacker, men så hade de trollat dit ett fyrkantigt hål mitt över magen. Varför? Och vem hade fixat hennes hår?

Cate Blanchett såg ut att ha lånat Lilla Sjöjungfruns balklänning. Jag säger inte mer än så.

Rachel McAdams klänning blev prisad av många och jag håller med om att färgen var fantastisk. Sedan slutade det fantastiska i mina ögon, mest för att klänningen var helt skrynklig över magen. Vem använder ett sådant tyg till en Oscarsklänning? (Rätt svar: August Getty Atelier)

Svenska Alicia Vikander då? Söt som en fluffmaräng med en ljusgul ballongkjolsklänning med glittrigt kromosommönster. Lite Disney-Belle.

26 feb

Will I find my way again?

The finish line faded away as I slowly started seeing what had been there all along
There never was a race, the destination was to be found within myself
Heartbeats filled my head while sadness filled my heart
And I had to let go of regrets and empty promises

Fear will never rule me again

26 feb

Spelkväll.

Vi gillar att spela spel. Helst sällskapsspel. I Sverige hade vi ett Wii Sports som satte fart på fläsket och att sjunga karaoke och spela fuskgitarr var också roligt. Barnen spelade ofta Super Smash Bros. Här har vi inga spelkonsoler, så vi får förlita oss på hederliga gamla bräd- och kortspel. Yatzy, schack och vanliga kortlekar används näst intill dagligen. Bananagrams är min favorit, Apples to Apples är populärt och vårt nyaste spel Set är en riktigt rolig hjärnbråkare! Har du några spel att rekommendera?

25_3

25 feb

Om att välja pest eller kolera.

När omvärlden bleknar pga viktigare saker, som ens föräldrars ohälsa, eller ens barns välmående, eller stora praktiska ställningstaganden, eller en deadline, eller en nära väns skilsmässa, eller bara livet, då orkar åtminstone inte jag engagera mig särskilt helhjärtat i politiska åtaganden. Trots det fortsätter saker hända. Små barn i Brasilien föds med microcephaly efter att deras mödrar drabbats av zika, kriget i Syrien fortsätter, IS och al-Shabab fortsätter döda på sina håll, fler gränser stängs i Europa, Apple pressas av FBI att skapa ett hackerprogram till sina egna telefoner, Pernilla Andersson presenteras som fiskare på Grammisgalan och blir fly förbenad och Hollywoodeliten gör sig redo för Oscarsgala…

Lyckligtvis slipper jag rösta här i USA i år. Valrapportering sker dagligen och jag hör till min förfäran att the Donald vinner för Republicans i Caucus efter Caucus, de politiska möten och förval som ska hjälpa till att få fram de slutgiltiga presidentkandidaterna. Utah är traditionellt urrepublikansk mark, men här verkar väldigt många vara Bernie Sanders-anhängare som det ser ut nu. Socialismen gör sitt återtåg, liksom. Hej och hå. Får man en ny demokratisk president? Hillary är ju en Clinton och det verkar som att hon både får och missar röster på grund av det, precis som att Jeb Bush har haft svårt att få folk att se honom istället för hans politiskt (ö)kända släktingar. Innan the Iowa Caucus drog igång, och med den hela presidentvalet egentligen, tror jag att de flesta tog för givet att Hillary Clinton skulle stå som ny president efter den 8 november. Idag är det kanske inte riktigt så. Milda makaroner. Hur ska det bli?

24 feb

Några Oscarsvinnare, best original song.

1939 Somewhere Over the Rainbow
1940 When You Wish Upon a Star
1950 Mona Lisa
1961 Moon River
1976 Evergreen
1980 Fame
1999 You’ll Be in My Heart
2002 Lose Yourself
2010 We Belong Together

Här är några av mina favoriter, men jag har också valt låtar som ska ge lite variation. Vill du ladda upp inför Oscarsgalan kanske de här låtarna kan funka. Jag tycker inte riktigt att någon av årets nomineringar lever upp till att bli ”odödlig”. Vad tycker du?

24 feb

Academy Awards coming up!

Jag brukade varje år envisas med att stiga upp mitt i natten och titta en stund på Oscarsgalan innan jag blev för trött och somnade igen då vi bodde i Sverige och hur det nu är har jag bara tittat på ett par i realtid under de sammanlagt snart sju år vi har bott i USA.

Oscarsgalan är spännande. Det uppkommer alltid någon typ av drama pga personliga relationer, politik eller klädsel, och alltid är det någon stackare som går hem och är lite ledsen. Leonardo DiCaprio har till exempel varit nominerad till en Oscar fem gånger inklusive årets nominering för The Revenant. Jag har faktiskt sett filmen och kan konstatera att jag såg den för att maken ville gå, jag valde att följa med för att den bygger på en sann historia och jag blev, trots att den var osedvanligt våldsam, imponerad av DiCaprios insats. Av årets nominerade manliga huvudrollsinnehavare har jag bara sett Leonardo DiCaprio och Matt Damon och jag tycker att båda utförde sina arbetsuppgifter med den äran. Tur att jag inte sitter i juryn.

Det mest intressanta brukar annars vara filmstjärnornas klädsel. Mest de kvinnligas, för att vara ärlig. Här får du några av mina favoritklädslar på några av familjens skådisfavoriter.

23_3

Mellandotterns favvo, den klassiskt vackra Audrey Hepburn.

23_1

En av mina favoriter i en härligt tidstypisk klädsel, Barbra Streisand.

23_2

Makens favorit Jennifer Lawrence i en drömskapelse av Christian Dior.

23_4

Jag vet inte ens vad Michelle Williams har spelat i, men det här är en av mina favoritklänningar någonsin i de här sammanhangen, särskilt tillsammans med det röda läppstiftet och hennes färger. Lite Taylor Swift sådär.

På söndag är vi i alla fall två som tänker bänka oss framför teven för att avnjuta lite Hollywoodglamour. Jag har sett ovanligt få filmer det senaste året, så jag har inga bra tips på vinnare att komma med. May the best (wo)man win!

23 feb

Tänka sig.

Idag fick vi reda på att en av småkillarna jag satt barnvakt åt i Palo Alto då vi bodde i USA första omgången, Sterling Hancock, ska spela fotboll i Stockaryd i Småland från mars till oktober i år! Jag hade inte ens vetat var Stockaryd låg om inte en av mina goda vänner från lärarhögskolan bodde där då vi läste till lärare. Förra året spelade Sterling i Sävsjö FF, så jag antar att han gillar Småland så mycket att han tyckte det var värt att flytta tillbaka en omgång till. Tänk ändå så liten världen är…

Jag gillar att fotografera. Sterlings föräldrar gav mig min första manuella Nikon. Jag tackar dem både för att de gav mig möjlighet att utveckla mitt intresse för fotografi och för att de var (och är) sådana där människor som gör att man orkar hålla hoppet för mänskligheten uppe trots allt elände som händer varje dag och stund.

Dagens present blir en av låtarna jag lyssnade mest till under året i Kalifornien. Varsågod. Counting Crows Mr Jones.