Mitt lilla Facebookprojekt som jag kört här i bloggen förut, Trettio Tacksamma Dagar, har tagit fart. Mer tacksamhet till folket! Jag tror att om man kan hitta det minsta lilla man har att vara tacksam för så får man en mer positiv livssyn. Ibland behöver jag påminna mig själv om det och jag är glad att det finns fler som ser en mening i att göra detsamma!
Jag har kommit in i ett riktigt stickstim. Det är så härligt att sitta i lugn och ro och höra klicket från stickorna och se något vackert växa fram. För några veckor sedan skickade jag en sjal till min extrasyster som fyllde 40 i somras. (Jag är redan färdig med sjalen för nästa fyrtioåring, så jag har nu officiellt stickat ifatt mig själv.) Jag blev lite orolig att någon på posten hade fastnat för den då det tog så lång tid för den att komma fram till Tyskland, men det är bara så det är med transporterna nu för tiden.
Förra året fick jag boken Vantar för alla årstider. Om jag nu skulle våga mig på att sticka ett par vantar ur den… Makens mormor var annars expert på underbart vackra, mönsterstickade vantar. Jag är så glad över att ha 1,5 par kvar efter henne! (Jag förlorade en av vantarna för många år sedan, men jag kan inte med att göra mig av med den som finns kvar.)