28 Nov

Happy Everything, men mest glad Första Advent!

Kan man vara mer tacksam än att tillbringa en hel dag i pyjamas och äta riktigt god mat tillsammans med de som man gillar mest? Vår Thanksgiving firades i hemmets lugna vrå och i lugn och ro. Det var nog precis vad vi behövde.

27_1

27_2

27_3

27_4

27_5

27_6

28_1

I går kom våra kompisar från Sverige på besök. De hade med sig sina två yngsta pojkar och de livade upp lite. Åh, jag älskar verkligen att hänga med småbarn! Jag kanske är lite lomhörd och lite stel i lederna nu för tiden, men det är ändå väldigt trevligt. Det var nu trevligt att umgås med föräldrarna också för den delen. Dessutom bar de med sig mutor i form av Schweizernöt och Skumtomtar.

28_2

Huset har fått en liten adventsmakeover. Jag älskar verkligen stjärnorna i fönstren och allt annat som har affektionsvärde. Jag hann FejsTajma lite med föräldrarna mitt under deras årliga adventsfirande med ”gamlegänget” och det var så fint med adventsljusstakar och blommande novemberkaktusar och annat fint! Och julbordet såg så gott ut fast det bara var rester kvar…

28_3

28_4

28_5

28_6

25 Nov

Konst på riktigt.

Dagarna har gått i ett den senaste tiden och jag har inte riktigt tagit mig tid att skriva här i bloggen. Jag har massor av intryck och alldeles för många tankar, men inte direkt om något som har sin plats i det här forumet.

I kväll fick vi en fantastisk solnedgång som jag stod och njöt av i lugn och ro tills jag kom på den nytänkande idén att föreviga färgerna i ett mobilfotografi. Därför kan du nu få njuta samma solnedgång. Varsågod!

24_2

Förresten, när jag nu ser fotografiet kan jag naturligtvis konstatera att verkligheten såg helt annorlunda ut, men jag tror att det är okej. Alla har varit med om glödande och fantastiska solnedgångar eller soluppgångar någon gång och när man ser ett fotografi påminns man om de stunderna och läser in mer än vad som faktiskt syns i fotografiet. Hur det nu än är så gillar folk sprakande solfärger, små bebisar och gulliga husdjur mest av allt, så varför förneka folket dess opium?

Vår hus är i startgroparna för att adventpyntas och i arbetsrummet har vi julklappsverkstad. Yngsta dottern har fått jobba mycket praktiskt den senaste veckan, något som jag tror att både hon och jag har uppskattat. Då gör det ingenting att det blir lite stökigt inbillar jag mig. Alla amerikaner har ändå gått på sparlåga då vi nu är inne i den stora helgveckan i och med Thanksgiving som infaller på torsdag.

24_5

Som ”sista dagen innan lovet”-aktivitet åkte jag och samma mattedotter, alltså hon som jag hemskolar, till den relativt nyöppnade Norman Rockwell-utställningen på BYU Museum of Art. Vi drog med oss den arbetande storebrorsan också då de flesta knegare mår bra av en dos kultur då och då. Man fick inte fotografera utställningen, men här kan du drömma dig bort lite i hans fantastiska konst. Norman Rockwells konst har alltid tilltalat mig. Jag gillar att man ser vad konstverken föreställer, men jag uppskattar mycket att de också döljer både gömda och väldigt uppenbara budskap av olika slag.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Under introduktionsfilmen som muséet bjöd på lärde vi oss att Rockwell förberedde sina konstverk extremt noggrant, både i skrift, studier i ansiktsuttryck, kroppsställningar, skisser, fotografier och kladdmålningar. Då blir det extra intressant att se den här tavlan till exempel. Vilka var alla Rockwells modeller i den här bilden till exempel?

24_6

Alla bilder från google-sökningen som jag givit adressen till här ovan. Och du! Läs på lite om Norman Rockwell om du inte har gjort det förut. Jag tror att kanske du också blir lite fascinerad.

22 Nov

Hello!

Så vackert hon sjunger, den fantastiska Adele. Helt underbart. Och hennes texter gör sådär lite lagom ont, men inte värre än att det går att lyssna igen och igen och igen. Nästa söndag är det första advent och innan dess ska vi hinna med Thanksgiving på torsdag.

21 Nov

Taket är färdigt!

Nu är vårt tak renoverat och klart! Skylighten (eller vad man nu säger) ska tydligen installeras färdigt av något annat företag, men det är på gång. Härligt! Jag glömde ta kort innan det blev för sent, men jag hann i alla fall tala med pappan till mannen som äger takfirman då han kom förbi för en inspektion. Mannen i fråga flyttade hit från Sydafrika för tre år sedan för att bo närmare sin son och hans familj. Vilken underbar dialekt! Pappan och sonen talade afrikaans sinsemellan vilket förklarade varför jag trodde de var från Australien då jag bara hade hört dem prata engelska. Vilken är din engelska favoritdialekt? Efter att ha hört en intervju med Saoirse Ronan (den olycksaliga flickan i Atonement och nu huvudrollsinnehavare i Brooklyn) häromdagen måste jag nog säga att irländska slår alla andra dialekter på fingrarna…

I kväll fick maken, döttrarna och jag sjunga Nu tändas tusen juleljus på grannskapets ”Holiday Party”. Det kändes lite som att tjuvstarta, men med tanke på att jag tidigare på dagen hade varit på ostprovning (FANTASTISKT!) hemma hos en kvinna vars hus var juleklätt från golv till tak är det kanske jag som är lite sen i startgroparna? Vi brukar inte installera julen förrän till första advent…

Fortsatt jul: Maken och jag tog oss till utomhusköpcentret som ligger vid hans jobb för att känna pulsen där denna kväll då de pluggade in dekorationsljusen. Det bjöds på eldar, livemusik, isskulpturer, s’mores och mängder av folk som strosade omkring. Mysigt! Det fick mig faktiskt att glömma världens elände en stund.

20_4

20_6

20_8

20_11

20_12

20_15

19 Nov

Tankar från bergen.

18_1

18_2

18_4

18_5

Dagens status: Amerikanska republikaner hojtar ”alla syrianer är potentiella terrorister, vi kan inte släppa in alla dessa muslimer, bara 10 % är kristna”, amerikanska demokrater ropar ”republikanerna är löjliga, de känner sig hotade av treåriga flyktingbarn, vi måste ta vårt ansvar och ta hand om syrianska flyktingar” (kanske Obama tycker att det är lite pinsamt att han har varit med och dragit igång IS). Svenskar är antingen på lägret ”säkerhetsläget har gått upp till nivå 4/5, det högsta någonsin, det är läskigt i Sverige och ingen har någon koll på hur många IS-terrorister som finns tillgängliga för terroristdåd” eller på den andra sidan som lägger upp artiklar med ”Steve Jobs föräldrar var syrianer” eller ”Where the children sleep”, Magnus Wennmans fotoreportage med bilder på syriska barn som sover. Själv suckar jag och är tacksam över att min familj har tak över huvudet, mat i magen och skor på fötterna. Och varför kan inte bara folk vara snälla mot varandra?

18 Nov

Om att se om sitt hus.

Har du någon gång haft fem karlar som gått loss på ditt tak samtidigt som du har suttit inne i huset och väntat på att något skulle trilla ner i skallen på dig? Idag var det dags för takarbetarna att riva loss det gamla och göra klart för det nya. Det var smått läskigt, för det lät mest som att de attackerade den gamla takpappen med slägga och kofot och vissa glödlampor överlevde inte denna pärs. Takläggarchefen har lovat att taket är väl skyddat från det snöblandade regnet som ska börja falla i natt, så vi får väl tro på honom.

Jag gillar inte tanken på att vi rent teoretiskt skulle kunna få fuktskador under den här takrenoveringen, men jag gillar ännu mindre tanken på att någon av takarbetarna skulle kunna trilla ner medan de jobbar på vårt tak! Ingen av dem har någon sele på sig då de jobbar. Det kanske bara är jag som är säkerhetsfixerad?

17_4

17_3

17_2

17 Nov

Hu!

Värmepumpen bestämde sig för att inte riktigt funka som den ska samtidigt som utomhustemperaturerna lade sig runt nollan. Jag är tacksam över att jag inte befinner mig i landsflykt nu…

16_2

Vilken dag det har varit! Det känns som att den har varit hur lång som helst. Det kanske blir så automatiskt när man redan har ett fullt schema och får trycka in ungefär ett fullt schema till… Hur som helst var det härligt att få vara ute i snön en stund även om det för omväxlings skulle blåste riktigt ruskiga vindar runt knutarna. Yngsta dottern gav sig på traditionen att bygga en snöskulptur av något slag av den första kramsnön och kom rätt långt. När man behöver göra allt utan hjälp av några trista föräldrar eller storasyskon kanske det inte är så konstigt att det färdiga konstverket får heta ”Snart Klart”?

16_1

Sjukdomar, skolmöten och festligheter har satt käppar i hjulet på mina yogastunder under nästan hela hösten. Förra året hade vi pass på andra dagar som passade mig bättre, men nu är det bara att bita ihop och göra det bästa av det jag har. Det var så underbart att äntligen få till ett pass tidigare i kväll! Jag kommer nog knappt att kunna gå i morgon, men det får det vara värt. Övningarna där vi öppnade höfterna var extra jobbiga, något som tyder på att man bär på stora spänningar i kroppen. Det känns sådan skillnad när man lär känna sin kropp och dess kapacitet. Om jag nu bara kunde ta hand om mig så pass att jag fick till mina egna morgonyogapass igen, hm. En vacker dag!

16_8

Makens julklapp växer fram rätt fort mot vad jag tänkte. En ”vanlig” halsduk är ett fasligt stickande fram och tillbaka och kan bli lite trist. Jag har dock ett roligt mönster, så nu när jag är färdig med en tredjedel ska nog resten gå av bara farten. Vi har förresten gjort småstjärnor av clementinskal i år också. Stansa ut ur färskt skal med små kakmått (två av de här stjärnorna per skal) och stick hål för fiskelina eller tråd att hänga dekorationerna i. Vi började torka dem mellan vaxat papper under boktyngder, men det blev inte alls lika bra som förra gången då vi använde något annat slags papper. Jag vet inte riktigt varför en del av stjärnorna fick bruna kanter, men det har kanske med oljehalten i skalet att göra? Håller du på med något kreativt projekt? Det är nämligen finfin terapi mot novembertristess. Peace!

16_4

15 Nov

Idag är den där annandagen.

”I morgon är en annan dag.” Det är ett citat som hjälpt mig släppa taget om dagar som kanske inte varit de bästa. I går var jag verkligen inte på mitt bästa humör. Jag var så ledsen över det som hade hänt i Paris. Jag kände mig frustrerad över det faktum att dessa terrorister faktiskt tänkte att de gjorde gott för världen. Jag var arg då jag tänkte att Sverige och svenskarna knappast sitter säkra. Tur att jag hade mitt tacksamhetsprojekt att fokusera på så jag kunde somna i lugn och ro.

Idag är verkligen en annan dag. I går lyssnade jag på direktsända nyhetsutsändningar i flera timmar för första gången på jättelänge då jag numera mest läser insändare och debattartiklar, sådant som Facebookbekanta lägger upp. Idag är det som att attackerna aldrig ägde rum, förutom att ”alla” skaffat en Facebookprofilbild som är röd-, vit- och blårandig. Jag tror att många tänker ”hemskt, det var det, nu går vi vidare”. Nästa vecka ett annat randigt filter att lägga på profilbilden för att visa hur stöttande man är… Det här är IS, för dig som orkar lägga ner en god stund på en inte helt lättläst engelsk text som verkar vara väldigt välunderbyggd. Frågan är hur många som förstår att det inte går att bekämpa IS genom att lägga ett randigt filter på sin Facebookprofilbild? Ibland undrar jag. Å andra sidan är det väl just förmågan att tränga undan verkligheten som gör att vi orkar med livet utan att deppa ihop över allt som är jobbigt. Inte ska jag då dra undan mattan på alla som behöver ha det så!

14_1

14_7

14_3

14_6

Själv kunde jag njuta av en fantastisk morgonpromenad i friskt senhöstväder med klar luft och blå himmel för att sedan vara med på Öppet Hus som yngsta dotterns stall bjöd på. S var så duktig och vann till och med en rosett då hon placerade sig trea i sin grupp! Vinnaren i gruppen var en väldigt duktig kille i 25-årsåldern som är allt-i-allo i stallet vilket gör rosetten ännu mer värdefull.

14_8

Efter lunch kom min väninna hit med sin dator, sin nya externa hårddisk och ett gäng fickminnen med fotografier på för att vi skulle ha ”fotoeftermiddag”. Tanken var att jag skulle hjälpa D samla ihop bilder från diverse ställen (fickminnen och delade fotoströmmar på telefonen t ex) och spara ner på den externa hårddisken. Själv skulle jag sortera ett gäng fotografier som trycktes efter att jag hade slutat (Usch, så sorgligt det låter…) scrappa mina bilder. Vissa av dem är 5-6 år gamla. Jag och maken kunde hjälpa D att få koll på det hon skulle men sedan satt hon och jag mest och diskuterade livet i högt och lågt tills det var dags för henne att åka iväg. Jag har nu sex slarviga högar på bordet och ingen riktig plan runt vad jag ska göra med fotona och jag har fått iväg noll beställningar på de fotoböcker jag hade planerat att beställa med en 50%-kod som går ut i morgon.

Som sagt. I morgon är en annan dag. Idag var en fin dag trots att gårdagen var så rutten. Livet går vidare. Idag tänker jag på alla som jag delar jobbiga och svåra stunder med, men också alla som jag delar fantastiska och ljusa minnen med. Vill jag byta mina erfarenheter mot någon annans? Nej. Önskar jag ha vissa saker ogjorda? Kanske, men det är ingen idé att ligga kvar i det förgångna och skapa något slags förskönad nostalgi över något som med all säkerhet inte var så bra som det verkar många år i backspegeln. I morgon är en annan dag. Dagen idag kommer vara del i det som lett upp till den dagen och den stunden. Jag är tacksam över att jag får vara jag och för de erfarenheter jag upplevt, genomlevt, överlevt och till och med återupplevt. Om du som läser varit en del av de erfarenheterna tackar jag dig och önskar dig en strålande morgondag. Allt har sin tid. Peace.

14 Nov

Fredagen den trettonde november tjugohundrafemton.

Det finns stunder som definierar oss, stunder som påverkar oss för all framtid och stunder som aldrig lämnar oss. Vissa av de här stunderna är vi alldeles ensamma om, andra delar vi med någon eller några få och åter andra delar vi med ett helt folk. Kommer du ihåg vad du gjorde då du fick reda på att:

  • Palme hade mördats
  • Prinsessan Diana hade jagats in i döden av paparazzi
  • ett flygplan kraschat rakt in i ett av tvillingtornen i New York
  • Anna Lindh hade knivstuckits
  • det låg döda ungdomar överallt på Utøya och att mördaren innan han kom dit hade bombat ihjäl ett gäng vuxna också

Idag fick jag ett liknande sug i magen som alla de gångerna då maken skickade ett sms där det stod ”Paris. Nyheterna.” Fredagen den trettonde november 2015 kommer nu att bli ett sådant datum som vi aldrig kommer att glömma. Det gör ont att bli påmind om att alla människor inte är överens om hur vi ska leva tillsammans här på jorden.

Ännu vet vi inte vem eller vilka som stod bakom de attacker som skedde på flera ställen i Paris samtidigt. Minst 153 personer har dött, men man förväntar sig att dödssiffran kommer att stiga. Att inte respektera andra människors liv är ett stort svek i mina ögon och jag blir så ledsen och arg

Bara för att detta inlägg inte ska sluta lika svart som jag känner mig inuti tänkte jag visa min fina vän som kommer och hälsar på mest varje dag, antingen själv eller tillsammans med vänner.

13_1

12 Nov

Lite fler berg. Ja, eller samma gamla underbara berg.

11_1

Olaf mår bra nu när vädret blivit lite kallare. Vi försöker fira Thanksgiving innan det blir jul, så den o-skurna pumpan får hålla honom sällskap. De andra pumporna fick slå följe till soptunnan. Det hade varit roligt att göra bakterieodling på dem. Fullt med härligt färgglada fläckar (som äldsta dottern rynkade på näsan åt, förstår inte alls hennes ointresse i det vetenskapliga)!

11_2

Snart är det för sent att plocka nyponen igen. I morgon har jag därför bestämt mig för att plocka ett gäng! M, om du läser det här kanske du kan packa med dig en påse mandelbiskvier då ni kommer?

11_4

Våra berg! De är så vackra, särskilt då solnedgången reflekteras i snön på det här viset.

11_5

Tyvärr går det inte riktigt att återge hur det verkligen såg ut, men du får kanske en känsla? Det roliga molnet som hängde precis över trädtopparna gjorde det ännu lite vackrare.

11_6

Squaw Peak och utsikten vi har precis från vår balkong… I går låg molnen så lågt att man inte såg något av det här.