08 sep

Alltså…

… det där att det finns folk som på allvar sätter sig över någon annans rätt att existera, tar saken i egna händer och tar livet av vederbörande… Sist det var stora rubriker över ett dråp/mord i min hemstad i Karlskrona var det lilla Yara som hade blivit ihjälslagen. En bit ifrån hennes hem ligger Kungsmarken, ett betongghetto som en gång var Karlskronas arkitektoniska stolthet. Där har någon annan stackare idag bragts om livet. Måtte det inte ligga en lika hemsk historia bakom.

07 sep

Park City-lyx.

Ansvarsfriskrivning: Om du är av det avundsjuka slaget är det lika bra att du slutar läsa nu., likaså om du ogillar långa blogginlägg. Det här är nämligen en redogörelse av en av de mysigaste helger jag upplevt.

7_4

Jag har haft en fantastisk helg. Maken hade samlat ihop två hotellnätter då han har någon deal som innebär att för var tionde hotellnatt han (jobbet) betalar för får han en gratisnatt. Förra året firade vi 20 år tillsammans med hjälp av de nätterna och nu hade han hunnit samla ihop fler nätter lagom till den 21-åriga bröllopsdagen. Vi bestämde oss för att köra en favorit i repris, nämligen en helg i Park City. Två nätter som skulle ha kostat $460 (ca 3 900 kr) fick vi för $40 (ca 340 kr). Hotellet heter The Chateaux och ligger lite utanför själva Park City i ett lite exklusivare område som heter Deer Valley.

Jag har inte särskilt höga krav på något då det gäller resande och är van vid att sova på allt från vandrarhem till väldigt enkla hotellrum där man bara får plats med en säng och inte så mycket mer. Man borde kanske bekymra sig lite om vägglöss dock. Min kompis bror som bodde i över ett år hemma hos dem hade dragit med sig sådana från någon resa i Sydamerika och det var sannerligen inte lätt att bli av med dem!

Det här hotellet var verkligen något extra. Rummet gav inga klaustrofobiska känslor, sängen var hur skön som helst, sängkläderna var sådär lyxigt släta, badrummet hade ett rymligt duschutrymme och det fanns en liten köksavdelning med de nödvändigaste grejerna för två personers självhushåll samt en mikrovågsugn och ett kylskåp. Wifi ingick liksom en rätt stor teve med massor av kanaler, bland annat flera filmkanaler. Frukosten serverades i ett ljust och härligt frukostrum och det bjöds på allt från havregrynsgröt till flera sorters färsk frukt och bär, färskt bröd och perfekt stekta bacon, varm choklad med marshmallows och färskpressad juice. (Jag tänkte lite extra på en av mina systrar som är galen i goda hotellfrukostar. Den här hade hon gillat.) Ute på en rymlig och inbyggd uteplats fanns ett par olika poolområden och det gick både att ta sig en simtur i skönt uppvärmt poolvatten och koppla av i sköna hot tubs. Någon minuts promenad från hotellobbyn låg skidbackarna där man under den här tiden på året kan promenera eller cykla mountainbike i. Jag har säkert glömt något, men att bo på det här stället gav verkligen en skön inramning till helgen!

7_3

När vi hade bestämt oss för att åka iväg spanade vi lite på vad som pågick i Park City under den här helgen. När jag upptäckte att Howard Jones hade ett par spelningar i den fantastiskt charmiga ”Egyptian Theatre” och att det fanns ett fåtal platser kvar blev både jag och maken väldigt glada. K lyssnade på Howard Jones i St Eriks-hallen under sin glada tid som synthare och DJ på åttiotalet och då var både showen flashigare och publiken betydligt större. Den här konserten var mycket intim och Mr Jones bjöd på sig själv. Han pratade ganska mycket, något som jag tror att de flesta i publiken uppskattade. Det kändes nästan som att vi var i hans vardagsrum fast vi satt längst bak och på balkongen!

7_2

Straight Ahead hade jag aldrig hört förut, men jag blev så rörd av texten. Kanske gillar du också den? HJ drar inte med sig sin Steinwayflygel på turnéerna vilket är ganska lätt att förstå. Jag imponerades av hur mycket riktigt piano hans Roland faktiskt lät. En Rolandsynth, en Mac och en Howard Jones. Finfina grejer.

7_8

Lördagen bjöd på värsta höststormen. Då vi bara hade åkt knappt en timme hemifrån och vi hos oss fortfarande har 30° och inga tecken på höst blev vi ganska överraskade. Jag gissar att de som körde mountainbikelopp också var rätt överraskade och kanske lite besvikna. Vi gick tillbaka till hotellrummet efter en smarrig frukost, körde igång brasan och tittade på en mysig film. Efter det åkte vi iväg till Tanger Outlets och från en Kia Sedona gjorde sig verkligen regnet. Det gjorde till och med världen lite vackrare!

7_6

Shoppingen  gjorde både mig och maken trötta, men vi tyckte det var väl värt ”mödan”. Labor Weekend bjöd på många extra fyndiga erbjudande, som 300 kr för ett par Converse och lika mycket för ett par Levi’s 501. Nu slipper sonen gå omkring med hål i skorna (alltså, det har varit självvalt) och maken slipper vara sådär ungdomligt cool med hål i brallorna. Det var så skönt att sitta ner och äta middag på Shoyu, vårt favoritsushiställe! Amerikansk sushi är helt klart en upplevelse av eget slag. Den är inte alls minimalistiskt som den japanska grundrätten sägs vara, utan ofta bjuds man på en explosion av kombinerade smaker. Jag gillar’t.

När vi checkat ut från hotellet söndag förmiddag besökte vi skidbacken. Där samsades pensionärer, barnfamiljer, seriösa bergsbestigare, ryttare och cyklister i en mysig röra.

7_12

Hemresan fick avslutas med en promenad i stan där de hade Farmers Market och en biltur runt husen längs bergssluttningarna runt Park City. Det fanns riktiga rikemansskrytbyggen, hippieruckel och allt däremellan. De där smala och branta enbilsvägarna var läskiga och jag kan inte fatta hur folk tar sig upp ens med fyrhjulsdrift om vintrarna, men uppenbarligen funkar det. Här kommer mina favoriter, ett skidstaket och ett nybyggt hus som utrustats med ett fantastiskt koppartak:

7_11
7_9

7_10

Sådär, ja. Nu är vi hemma igen, men när vinterstormarna viner runt knutarna ska jag ta mig tillbaka i tankarna till de här dagarna. Så tacksam jag är över den här upplevelsen! Peace.

04 sep

Nu väntar Howard Jones på oss.

4_1

 

Ska man till att träffa (nåja, så särskilt mycket träff lär det väl inte bli) en gammal 80-talsikon gäller det att ladda med nyttigheter och god sömn. Nu är jag därför på topp! Sonen tyckte för övrigt att smoothien som jag bjöd på i morse såg ut som dött kött, men du ser väl att den ser både god och hälsosam ut? Familjen är inte lika tänd på mandelmjölk och cashewmjölk som jag är. Det finns så mycket som pekar på att man ska hålla sig undan vanlig mjölk om man vill må riktigt bra, så jag envisas med att fortsätta mitt korståg.

03 sep

En torsdag i september.

3_3

Det här mötte mig utanför dörren i morse då jag var på väg bort till min nya promenadkompis. Så vackert! Det var alldeles tyst, vilket är lite konstigt då det var mitt i morgontrafiken där alla kör sina barn till skolan. Vilken ynnest det är att få ha den här utsikten.

3_2

Den här synen var inte fullt lika uppskattad i grannskapet. I förrgår stod här ett helt hus med trädgård och allt. I och med att denna tomt är fixad har ett helt kvarter hus nu blivit jämnade med marken inför det stora uppfräschningsprojektet som pågår runt University Mall. I bakgrunden kan man se lägenheterna som skrämmer våra grannar så till den milda grad att många med stor entusiasm engagerat sig för att skjuta upp bygget eller få politikerna att ändra sig. Som du ser funkade protesterna ”sådär”. Själv tror jag det blir fint. Jag har sett de tjusiga modellerna och akvarellmålningarna…

3_1

Sedan har vi Frankensteins Monster. Han ligger på en hylla i garaget och jag tyckte precis att han grymtade till idag. (Jag blev rädd på riktigt…) Han är inte bortglömd, men jag vill njuta av sommaren lite till.

Livet är komplicerat ibland, men jag hoppas att du har det bra ändå. Peace.

03 sep

Framme vid målet!

Det är spännande att ha deadlines att jobba mot. Det sätter (lite) press på den kreativa processen och vem vill inte prestera något att vara stolt över? Att ha ett kreativt jobb har både för- och nackdelar. Fördelarna överväger alla gånger. För mig finns det bara en nackdel, nämligen prestationsångesten som flåsar mig i ryggen…

Som lärare känner jag mig säker och flexibilitet är mitt ledord. Man måste kunna improvisera då man jobbar som pedagog, annars är det kört. Jag har sådant jag inte är stolt över i ryggsäcken, tillfällen då jag i stundens hetta tog beslut som jag inte är stolt över, men det är bara att släppa och gå vidare. Samma teflonmentalitet önskar jag att jag kunde applicera på mitt kreativa jobb. Problemet är att slutprodukterna är så påtagliga. De är inte hjärnspöken som flyger omkring, utan de finns där i affärer, i folks pysselrum och på skrivbord.

Jag är i alla fall jättenöjd med den nya kollektionen papper som är på gång och hoppas att tryckeriet gör bra ifrån sig. Håll tummarna! Nu har jag lust och ork att börja fota lite igen. Hurra!

2_1

02 sep

Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Om man gifter sig på ett slott i Frankrike, har bröllopsfest med en massa kändisar i tre dagar, en bröllopsklänning från Elie Saab som kostar flera normala människors månadslöner att lösa ut samt extratjusigt löshår, ökar då chanserna för ett långt och lyckligt liv tillsammans? Studier säger att dyra bröllop leder till fler skilsmässor, fast å andra sidan säger de också att rika människor och många bröllopsgäster ökar chanserna till att man fortsätter hålla ihop. Jag vet inte var Charlotte Perelli och Anders Jensen passar in, men jag önskar dem allt gott! Och klänningen var verkligen vacker.

02 sep

En dag…

Mamma, syrrorna och jag har två gånger skrivit en ”bucket list”, alltså en lista på tio lite speciella saker vi vill hinna med innan jordelivet tar slut. Listan jag skrev för några år sedan har försvunnit och mitt minne är gott men kort och jag vet alltså inte riktigt vad jag skrev. Listan jag skrev i år tror jag kom med från Sverige, men jag har i så fall lyckats lägga den på något så smart ställe att jag själv är för dum för att hitta den.

Idag började jag tänka ”En dag ska jag…” och tanken fortsatte in i något som jag inte riktigt har koll på. Entusiasmen falnade på en gång då det gällde något jag jobbat på i så många omgångar att det är omöjligt att räkna dem alla. ”Ett Litet Ord” (One Little Word) har i flera år motiverat mig till att medvetet jobba med mig själv, men årets ord Fearless har inte riktigt fått vingar. Antagligen hade jag inte tänkt färdigt då jag bestämde mig, eller också så sitter min feghet så djupt rotad att den kommer att ta betydligt längre tid att utrota än vad jag hade planerat. Summan av kardemumman blev att jag blev lite modfälld, men jag hade inte direkt tid att tänka på det eftersom jag hade jobb att ägna mig åt. Jag stör mig dock på att mina sinnesreaktioner är så infantila ibland. En dag… 😀

Någon bucket list har jag fortfarande inte skakat fram, men vem behöver sådana listor när man har fullt upp med vardagen? Kryddträdgården fortsätter leverera trots styvmoderlig behandling, men persiljan får man numera njuta som ögonfägring istället för som krydda. Bättre går det för vår rosmarin och timjan och vi använder dem flera gånger i veckan. Undrar just hur länge vi kan fortsätta skörda innan det blir till att uppsöka kryddhyllan igen?

1_1

1_3