29 aug

Fredagsmys.

Jag vet inte hur det står till med alla köpcentrum i Sverige, men här märks det att ekonomin vacklar emellanåt. Vissa butiker går bra medan andra mest verkar betala en hutlös hyra utan att få särskilt mycket sålt trots sin ”fantastiska” placering. Det största centrumet i närheten heter ”University Mall”. Det genomgår för tillfället en gigantisk renovering och uppdatering. Man har rivit hela den del där varuhuset Mervyn’s lade ner sin verksamhet runt 2008 och som har varit tom sedan dess. Man har dessutom utrymt minst en flygel som ska få en rejäl renovering och uppdatering. Hela köpcentret kommer att kallas ”University Place” då allt är färdigt. Man bygger mängder av lägenheter, stort parkeringsgarage, det ska anläggas parker runt hela området och tanken är att det här ska bli vår nya stadskärna. För dig som inte är så insatt i hur samhällen här i Utah är uppbyggda så kan jag säga att det liksom inte finns några ”centrum”. Man åker längs huvudgatan och märker inte skillnaden mellan Provo, Orem, Lindon, American Fork osv. Det är bara samma butikskedjor och restauranger som dyker upp med jämna mellanrum.

University Place har mött mycket motstånd av de boende här. Man gillar inte tanken på ännu mer trafik och alla vet ju att folk som bor i lägenhet istället för hus ställer till med problem… 😉 Vi får väl se hur det blir. Jag tycker att det är trevligt att detta område fräschas upp då det var lite för sunkigt för att upplevas som trevligt.

29_4

Ett köpcentrum som jag gillar något bättre är Riverwoods som ligger i anslutning till företagsparken där maken jobbar, fem minuter med bil norröver. Inte för att jag handlar där heller, någon riktigt bra shoppingkund blir jag nog aldrig, men jag gillar att allt inte är uppbyggt under tak. Dessutom har de alltid trevliga aktiviteter på gång, bland annat livemusik varje fredagkväll. I går stannade vi där en stund för att lyssna på bandet Midlife Crisis som körde rockcovers. Härligt! Publiken var av det entusiastiska slaget och allra mest diggade den här grabben. Vilka moves! Jag blev alldeles rörd av att se hans musikglädje.

29_5

Det hade varit trevligt att stanna kvar och lyssna färdigt, men vi hade en solnedgång att bevittna. Äldsta dottern går sista året på high school och tar några riktigt tuffa klasser det här året, så det är skönt för henne med en fotoklass där hon mer kan njuta av det hon lär sig. Foto är ett av hennes största intressen och det verkar som att hon kan få ut mycket av de här lektionerna om hon utnyttjar tiden rätt. Nästa inlämningsuppgift har tema ”As the sun sets” (när solen går ner) och E ville komplettera de foton hon redan har klara med några imponerande bilder av det mer traditionella slaget. För att ha chansen att ta sådana åkte vi upp längs Squaw Peak Road där man efter många kringelikrokar kommer fram till en utsiktsplats som heter duga.

Min kamera hade ”någon” lagt beslag på, men jag tycker nog att man får en känsla av hur vackert det är där uppe också med hjälp av telefonkameran. Mest försökte jag bara att njuta av skönheten på riktigt, just där och då. Jag försöker påminna mig om det emellanåt, det där att livet som är här och nu inte ska glömmas bort.

29_2

29_1

28 aug

Om generaliseringar och fördomar.

På förekommen anledning har jag funderat lite runt hur enkelt det är att generalisera. Vi människor har en tendens att alltid vilja sätta in folk i fack och nog är det så att ju mer spännande epitet en person kan tillskrivas desto bättre är det.

Fyll i passande egenskaper efter följande inledningar:

Alla svenskar är…
Alla socialarbetare är…
Alla politiker är…
Alla män är…
Alla musiker är…
Alla tanter är…
Alla vägarbetare är…
Alla mormoner är…

Det är inte helt lätt, eller hur? Alltid känner man någon som inte passar in i mallen man så gärna vill trycka in dem i.

Att vara fördomsfull är en skyddsmekanism som kan finnas med från födseln, men den kan också vara inlärd på grund av egna eller andras erfarenheter. Att vara försiktig då man rör sig i okända vatten eller i högt gräs kan rädda ens liv. Om man rör sig runt personer som kör omkring med tomma barnvagnar och som prejar in en i klädställningar på H&M kan det vara idé att ha god koll på var ens plånbok befinner sig. Jag kan säga ”we shall overcome” och ”alla ska med” då jag vill leva enligt Den Gyllene Regeln, men mina fördomar säger att det är lättare sagt än gjort då alla inte tänker som jag. Dessutom vet jag att det inte spelar någon roll hur övertygad man är om att något är rätt – det finns alltid någon som är precis lika övertygad om motsatsen. Kommer jag dragande med bevis i form av tabeller och välunderbyggda data finns det andra dokument som bevisar motsatsen. Att det finns olika sanningar beroende på bakgrund och erfarenhet är något jag långsamt måste acceptera trots att jag ibland tänker hur bra det skulle vara om alla bara tänkte som jag… Peace.

28 aug

Sensommar, julmusik och annat vardagligt.

Jag måste säga att jag har svårt att stå ut med sommarvärmen här i Utah, men bor man i en öken så gör man. Det finns ju fördelar också, bland annat då hösten närmar sig och man fortfarande kan njuta av t-shirtväder och ljumma kvällspromenader. I går regnade det lite till och från, men till min besvikelse uteblev det lovade åskvädret. Som du ser bjuder prognosen på sol så det räcker och blir över. Tyvärr kan jag inte skicka över något till Sverige.

27_1

Du kan ju tänka dig att det behövs inspiration i stora lass för att klara av att jobba med en höst- och julkollektion vilket jag har försökt göra de senaste dagarna… Jag lutade mig mot min jullista på Spotify. Kanske det funkade, för jag fick till lite grejer som åtminstone är på rätt väg. Nu är jag dock redan trött på julmusik, så i morgon får jag testa något annat. Det kanske får bli risgrynsgröt till lunch?

Äntligen är förresten datorn användarduglig igen. Jag tackar maken som laddat över 35000+ bilder på två olika externa hårddiskar (ja, så många foton har det samlats ihop i biblioteket sedan 2008 – tur att datorn inte har kraschat) och på så vis frigjort enorma mängder minne. Jag kan numera använda Illustrator och Photoshop samtidigt och till och med ha flera dokument öppna samtidigt! Det känns riktigt lyxigt. Jag borde rensa bilderna redan på kameran innan de laddas över till datorn, men jag har så svårt att göra det då jag riskerar att missa guldkorn som inte visar sin fulla potential på en liten miniskärm!

När jag laddade över sommarens alla bilder från kameran upptäckte jag det som jag egentligen redan visste, nämligen att jag har fotat väldigt lite de senaste månaderna. Desto mer har duktiga dottern varit i farten, så det har ändå blivit nästan 2500 bilder från det att vi åkte till Sverige fram till nu. Phu! Jag måste bli bättre på att få ut fotona från datorn.

För övrigt blir det Howard Jones i Park City nästa helg. Jag lyssnade aldrig jättemycket på honom, men han har skrivit några riktiga guldkorn. Synthen är numera utbytt mot ett piano och ärligt talat vet jag inte ens om han numera någonsin spelar sina gamla 80-talshits. Vi får väl se! Vilken är din Howard Jones-favorit? Själv gillar jag New Song och Hide and Seek.

25 aug

När vardagen tar all tid…

… är det viktigt att stanna upp då och då. Min fantastiska promenadgranne och hennes familj flyttade till ett härligt hus under sommaren. De har hyrt ett litet ”ruckel” under rätt många år medan de letat efter ett tillräckligt stort hus med odlingsmöjligheter. Det här huset har inte bara det, utan också en studio, trägolv i många rum och ett dubbelt så stort kök än det de hade här på Carterville Road. Jag är jätteglad för deras skull, men jag är ledsen över att ha förlorat tillfällena C och jag hade tillsammans att klampa omkring och lösa världens alla problem. Idag skulle jag börja gå med en gemensam vän till oss. Hon har flera gånger tänkt följa med på våra promenader, men något annat har alltid kommit emellan. Så också idag. Förutom att jag kom och ringde på dörren en timme för tidigt (åh, pinsamt) så hade det uppkommit andra krux. Det blev till att knalla på egen hand, vilket naturligtvis också gick bra. Det var bara skönt att komma ut och röra på påkarna lite.

Vardag är inte alls dumt. Jag uppskattar äventyr och spänning i lagom dos, men egentligen är jag väl mest som Ferdinand. Jag gillar att sitta under min korkek och lukta på blommorna. Idag tog jag tre minuter i trädgården för att kolla läget och bestämma var vi behöver lägga in den mest akuta attacken. Spinn, maskrosor och bladlöss finns överallt, men inte behöver de förta skönheten. ”Beauty’s in the eye of the beholder”…

25_1

25_2

25_3

25_4

23 aug

Om att tanka energidepåerna i Zion National Park och på andra ställen.

I går var en sådan där dag som kommer att stanna i mitt hjärta länge, länge. Fyra av fem familjemedlemmar (den femte stannade hemma för att läsa ikapp en engelskuppgift som klasskompisarna fått som sommarläxa och som kommer att ta rätt lång tid att slutföra – hrmf för lärare som inte ”tänker klart” och glömmer elever som kommer från en annan skola) åkte ner till Zion National Park för att möta upp familjen som är på besök från Sverige.

Det var över trettio grader varmt, så vi bestämde oss för att börja gå ”The Narrows”, den del av kanjonen som omges av lodräta, röda väggar och där Virgin River (Jungfrufloden) har sin början. Det finns ingen gångväg vid sidan av, utan man får helt enkelt doppa fötterna och gå i vattnet. Vi kan konstatera att vi inte var de enda som fått denna briljanta idé, så vi trampade fram i vattnet med engelska, spanska, japanska, tyska, italienska och franska ringande i öronen. Härligt!

23_1

Då man går i The Narrows måste man hålla koll på var man sätter sina fötter så man inte står på näsan och tar ett ofrivilligt bad, men med jämna mellanrum lyfte jag blicken för att njuta av de mäktiga scenerna omkring mig. Vattnet som hade varit så kallt då vi först satte i fötterna var svalkande och underbart i värmen och sällskapet var väldigt trevligt både för äldre och yngre.

23_2

I Zion hittar man en 3,9 km lång hajk som går upp till toppen av Angels Landing och erbjuder en spektakulär utsikt över Zionkanjonen. På vissa ställen är det väldigt smalt och branterna stupar rätt ner utan några skydd. Det finns kedjor att hålla i sig där det blir lite klurigare, men den här hajken är inget för harar som jag. Mina andra familjemedlemmar ville däremot gå den och de fick sällskap av tre personer i familjen vi var där med. Vi tre som blev över hajkade till Emerald Pools istället, något som vi var helt nöjda med.

Tänk så makalöst fantastisk natur det finns! Min svåger har snöat in på makrofotografering och lägger upp extrema närbilder på Facebook för att folk ska gissa vad bilden visar. Jag har inte gissat rätt en enda gång. Komplicerade och intrikata detaljer bildar tillsammans något så simpelt som en fluga, ett nypon eller en humlas pollentäckta rumpa. När man letar efter skönhet hittar man den. Detsamma gäller väl resten av livet också. Jag försöker skippa nyheter över huvud taget eftersom världen ter sig ytterligt deprimerande genom nyhetsredaktionernas korridorer. Däremot fyller jag på med god litteratur (ljudböcker vänjer jag mig vid lite i taget för att också kunna lyssna vid exempelvis trädgårdsarbete), musik, vackra naturupplevelser och umgänge med familj och vänner. För mig funkar det.

Känner du ibland att du har tappat bort dig själv? Det gör jag. Kanske vill du då testa den här övningen som kan hjälpa till att få grepp om det som är viktigast i livet. Ha det så kul om du bestämmer dig för att testa. Det kan bli en omvälvande upplevelse. Peace!

21 aug

Livet.

Jag pratade med en kompis häromdagen. Hon var lite orolig för det nya skolåret och de utmaningar som ligger framför henne eftersom hon knappt jobbat som lärare under de tjugo år som gått sedan hon tog sin lärarexamen. Jag sa att det säkert kommer att gå bra, särskilt med tanke på att hon har vikarierat ganska mycket det senaste året för att förbereda sig på verkligheten. När vi pratade lite mer så upptäckte jag att hennes oro inte egentligen handlade om jobbet, utan om maken och hans ”fyrtioårskris”. Han personligen, och familjen i förlängningen, har haft några riktigt tuffa år. Även om jag förstod att det är bättre så märkte jag att hans fru, min vän, verkligen mår dåligt av mycket av det som är på gång.

I somras pratade jag med några av mina systrar om att det inte alltid är så lätt som att sjukskriva någon från jobbet då de drabbas av utmattningsdepression eller liknande. I många fall är det inte alls jobbet som är orsaken till att man inte längre orkar, utan något helt annat. Hur ska man då komma till roten av problemet? Jag läste den här artikeln som behandlar just denna problematik för några månader sedan. Kanske delade jag den till och med här, jag kommer inte riktigt ihåg.

Själv har jag varken någon utmattningsdepression eller någon kvarvarande fyrtioårskris. Däremot befinner jag mig i något av limbo då det gäller ”resten av mitt liv”, hahaha. Ska vi bo kvar här eller flytta tillbaka till Sverige eller Europa är väl egentligen den stora frågan. Det blir en hel del diskussioner om detta ämne här hemma. Sonen jobbar för maken det här året, äldsta dottern har bara ett år kvar i high school och yngsta dottern närmar sig gymnasieåldern. Vi har alla olika viktiga beslut att ta!

21_1

23 år gammal, några månader från att gifta mig. Hade fått tjänstledigt för att åka till Kalifornien i ett år tillsammans med maken. Livet låg stort och outforskat framför mig.

21_2

Föräldraledig i Visättra/Flemingsberg. Gillade att hänga med två av mina systrar som också bodde där, men annars visste både jag och K att vi ville bort härifrån. I planen fanns hopp om ännu några år i USA och fler barn.

21_3

Det här är drygt tio år sedan. Min favorittid i livet så här långt. Jag kände mig stark och frisk, hade ett jobb som jag gillade och bodde på ett ställe där jag trivdes. Barnen hade hunnit bli tillräckligt stora för att jag skulle få lite utrymme för annat än bara blöjbyten och pass. Många fina minnen. Trots att allt var så bra drömde jag om en massa saker som jag nu i backspegeln ser var onödiga och som bidrog med negativ energi.

21_4

Seefeld i Österrike nu i juli. (Det var kanske här det sa ”klick” för Carl Gustaf och Silvia?) Jag har blivit bättre på ”här och nu” sedan min väninna gick bort för ett par år sedan. ”Här och nu” är toppen. Vi bor så vackert med världens bästa grannar och har i princip alla bekvämligheter som tänkas kan samtidigt som vi bor nära härliga naturupplevelser. Problemet är att resten av familjen och själva kärnan, det som är jag, finns i Sverige. Vi får väl se vad livet har på lut inom det närmaste året. Det är spännande att vara jag.

20 aug

Om trädgårdar och trädgårdsskötsel.

Det första jag brukar lägga märke till då vi kommer hem efter vår Sturkösommar är att trädgården ser eländig ut. Så var det då vi bodde i Segeltorp och så är det här. Den här trädgården är jättestor och jag vet inte om det är för att vi är de enda som inte besprutar gräs, träd och buskar, men det blir en massa ogräs precis överallt på ganska kort tid.

Maskrosattacken då vi ihärdigt grävde bort plantor och knipsade av blommor i diverse stadier i våras visade sig vara ett smart drag. Visst växer det fortfarande gula solar och fluffbollar i gräset, men inte alls lika många. Hurra!

De senaste kvällarna har jag och maken (med viss hjälp från något ovilliga barn) tagit oss an den grönska som kanske inte direkt gör trädgården vackrare, utan snarare rörigare. Rabatten närmast huset är åtminstone färdig. De andra ställena får angripas lite i taget. Phu!

Just idag känns ogräshanteringen lite extra symbolisk. För några år sedan pratade jag med (ex)frun till en av mina släktingar då de ganska nyligen hade separerat. Mannen hade redan gått vidare till en annan kvinna och hans f d fru sa: ”Han tyckte att vi hade det tråkigt och jämförde vår relation med andras och hur mycket roligare de verkade ha. Då sa jag att det är lätt att beundra grannarnas gröna gräsmattor, men det hade varit till större fördel att ägna den energin åt att vattna och gödsla sin egen.”

Idag firar jag och maken 21 år som gifta. Vår gräsmatta är fortfarande grön, men inte är det utan hårt jobb. Relationer kräver både det enda och det andra för att de ska fungera, blomma, må bra och ibland bara överleva medan stormarna viner runt knuten. Det gäller att samla D-vitamin då solen skiner, att jobba förebyggande, att orka lyfta och putta ibland och ta emot hjälp andra gånger. Jag är så tacksam över det jag har och jag tar det aldrig för givet.

18 aug

Vi har bara varit hemma i några dagar…

… men har redan haft tid att umgås med svenska kompisar som är i krokarna. Vi har några favoritställen som vi gärna tar gäster till även om vi varit där flera gånger själva. Jag tar aldrig något för givet, särskilt inte känslan av att bo så nära de mäktiga bergen i Wasatch Range, ”vår” del av Klippiga Bergen. Så vackert det är!

18_2

Det är något med naturens skiftningar, storslagenhet och oförutsägbarhet… Just nu rasar bränder både i Kalifornien och Idaho. Brandrök från norra Kalifornien har dragit in över oss och det innebär att man inte ser bergen lika bra som vanligt och att luften inte känns särskilt fräsch. Nåja, det ska bli bättre idag, så det är bara att hålla tummarna för att väderleksprofeterna har rätt!

Här kommer några bilder från gårdagens utflykt då vi snabbt stannade vid Bridal Veil Falls för att åka vidare genom Alpine Loop och promenera genom Cascade Springs. Kvällen avslutades hemma. Alltså, så trevligt det är att prata med människor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vad vore vi utan varandra?

18_1

18_3

18_4

18_5

18 aug

Traditioner ska hållas, eller hur?

Min vän och granne N har bjudit med mig och S att plocka hallon varje år sedan vi flyttade hit. Vi brukar åka två gånger tillsammans. Första gången betalar vi för bären och andra gången åker vi dit då hallonbonden gör sig redo att röja buskarna för vintern och man får plocka grenarna rena alldeles gratis. Det är lika härligt varje gång! I hagen norr om bärodlingen går det små ”Bambi” och några av Tomtens renar och en och annan fyrklövad varelse. De är jättefina och sociala! Tåget går också förbi där i Mapleton alldeles precis bakom odlingen och jag blir alldeles nostalgisk av att se riktiga tågset, sådana där som gick förbi vårt hus då jag var liten.

17_1

Årets skörd var inte alls dålig. Vi får nattgäster i kväll (kompisar från Sverige), så jag har sparat ett gäng till deras frukost. Alla här hemma fick också äta hur många färska bär de ville, man jag har ändå kunnat frysa in några. Björnbären är bonus och de gula bären är godast. Det är de för övrigt också i blindtest om du undrar.

17_2

Vi brukar alltid avsluta plockningen med att samla ihop ett par ordentliga buketter av de blommor som råkar ha slagit ut då vi är där. Vi var för sena för blåklinten i år, men det här var väl inte dåligt det heller?

17_3

För övrigt har vi fixat nästan allt på listan över ”viktiga grejer att klara av innan skolstart” och vi har en hel dag kvar för de två sista grejerna. Bra jobbat! Vi ska nog klara av det här läsåret också.

Ps: Det här var första dagen med två skolungdomar och en ”vuxen” son med jobb. Livet är sannerligen på väg in i ett nytt skede.