Vi är väl inte oändligt många svenskar som bor här i Utah, men på olika vis verkar vi springa in i varandra både här och där. Idag var det dags för en av emigranterna som hamnade i Salt Lake City för 50 år sedan att fira sin 70-årsdag. E och jag hade den stora äran att få vara med. (Min mammas fantastiska Blekingedräkt fick mig obönhörligen att anta ungefär samma form som en Michelingubbe, men jag bar ändå dräkten med stolthet. E fick låna en Ångermanlandsdräkt av min väninna.)

Birgitta Sayer heter jubilaren som skrivit fantastiska svenskklingande sånger under många år. Idag var det dags för henne att med hjälp av dessa kompositioner, musiker och sångare framföra ett urval av dessa för sina vänner. Vilken kul idé! Jag hoppas att hon får möjlighet att ge ut sin musik i Sverige vad det lider. Festligheterna började med en konsert och fortsatte med gott att äta (Biskvier på en amerikansk fest? Wow!) och mer underhållning i lite lättsammare form. Det var hur trevligt som helst! Jag rekommenderar varmt detta koncept.

Förresten fyller min tredje marssyster år idag. Brorsan skrev i familjediskussionen ”Hon är väl ute och firar” när flera av oss hade försökt få tag i henne utan framgång. Grattis T! Du är bäst på att fira stort och smått, viktigt och oviktigt, ensam eller med andra. Jag uppskattar den fart och fläkt som uppstår i ett rum bara du träder in och ser fram emot att få höra ditt skratt mycket och ofta i sommar!