23 nov

Omklädd pianopall (REACH-projekt).

I två år har vi haft en urful pianopall klädd i plastläder. Jag har haft planer på att klä om den sedan dess och tro det eller ej, men idag blev det av. 2014 närmar sig sitt slut och samtidigt som jag har börjat fundera på nästa års ord så lever jag i högsta grad detta års ”reach”. Det har gett mig så mycket på många olika plan! Det här med att sätta mål och nå dem har inte varit min stora styrka och är det fortfarande inte. Däremot har jag samlat många lösa tankar i år och sett till att inte drömma bort all min tid utan också genomföra sådant som inte är ”städa, tvätta, laga mat, jobba”. (Sådant har jag nämligen alltid varit ganska bra på att lägga energi på.)

Idag var det alltså dags att attackera pianopallen. Orsaken till att jag inte har klätt om den är att vi inte har haft någon möbelhäftapparat, men jag kunde ju ha lånat en av någon av alla superpyssliga grannar. Nu slutade det med att jag köpte en för en dryg hundralapp. Hm. Hela projektet, om man bortser från tygköpet, tog mindre än en timme med lite hjälp av maken och lite mer hjälp av äldsta dottern. Påminn mig igen… Varför skjuter jag alltid upp sådant här?

1. Här är plastlädret. Jag fick montera bort ben och benställning, men det gick i ett nafs med skruvdragaren. Lite klurigare var det att dra bort de gamla häftstiften, men maken hjälpte mig med det. Det visade sig att det satt 2 343 522 häftstift till när jag hade plockat bort kartongen som satt på undersidan för att se snygg ut, så det slutade med att jag bara skar bort hela skinnet med en skalpell. Bra kvinna reder sig själv…

22_4

2. Se där. Med dessa eminenta verktyg klarade jag mig alldeles utmärkt. Tyget är ett tjockt och lyxigt möbeltyg som låg i en fyndhylla. Jag betalade mindre en en hundralapp och då finns det tyg kvar till en stor kudde om vi nu skulle vara hågade. E var med mig på Jo-Anns då vi hittade det. Vi tyckte båda det var bra med ett tyg som har samma grundfärg som soffan (mörkgrå, fast det ser svart ut här) och som kan plocka upp vilken färg man nu vill fokusera på beroende på vilken årstid det är.

22_3

3. Det färdiga resultatet. En glad färgklick som går lätt att uppdatera om vi nu skulle tröttna!

22_8

4. Helt plötsligt känns dessvärre tavellisten felklädd, men det ska väl inte vara så svårt att fixa till nu när det snart är advent och allt… Uppdatering lär komma rätt snart.

22_2

23 nov

Kolla! Här bor jag.

Det spöregnade idag, så jag fick använda bilder från när vi precis hade flyttat hit för två år sedan till det här inlägget. Tyvärr är de sparade i för liten storlek, men du kanske har fördragsamhet med den dåliga upplösningen på de översta två fotona.

Vi bor i ett stort hus som är vitt på utsidan och beige i olika toner på insidan. Vi har världens finaste grannar (fast vi var lyckligt lottade i Segeltorp också), nära till shopping om man är lagd åt det hållet, nära till friluftsliv om man mer gillar sådant och vi har en knapp timme in till närmaste större stad (Salt Lake City). Den enda nackdelen med att bo här, förutom vintermörkret som ju är ännu värre i Sverige, är att vi är så långt borta från nära och kära. Det är inte roligt alla dagar kan jag säga.

22_6

Det får vara som det vill med olika länders suveränitet och vad som skiljer sig mellan oss själar som bor inom gränser som någon annan bestämt, men den amerikanska flaggan tycker jag är bra mycket snyggare än den svenska.

22_7

Utsikten från balkongen är nog det bästa med hela huset. Nästa år kanske vi hinner fixa ett litet balkongmöblemang så vi kan sitta där och se solnedgången reflekteras i de östra bergen…

24_1

Tacksamhetslista 22 november 2014

min storfamilj
naturens skiftningar
tupplurar
PiYo
innetofflor
rena sängkläder
pysselshopping med tonåringarna
rejäla doningar då man ska genomföra praktiska projekt
förväntan inför en förhoppningsvis bra film
möjlighet att hjälpa andra
roligt med besök från Sverige