28 okt

Tacksamhet.

I går hittade jag ett bra citat. Det var så bra att jag skrev ut det och ramade in det i en billig IKEA-ram som jag hade liggande i en låda. Här är det snart dags för Thanksgiving, och eftersom jag tänkte köra ”Trettio Tacksamma Dagar” i år också kändes det här som en spark i rumpan för att göra mig redo.

Här finns trycket om du vill ha det hemma du också.

28_1

Det vi har blir tillräckligt med tacksamhet. Jag gillar inte att översätta. Man uttrycker sig så olika på olika språk och ordagrann översättning låter oftast fel hur man än vrider och vänder på orden. Du får helt enkelt nöja dig med mitt försök eller göra det bättre själv och bidra med din version i kommentarsfältet!

Ibland är det lätt att vara präktig. Jag skulle kunna säga ”ja, precis så här är det”, men det stämmer inte. Jag är av födsel och ohejdad vana rätt tacksam av mig. Jag nöjer mig ofta med det lilla och kan stå ut med både det ena och det andra utan att bli särdeles upprörd.

Jag känner många ”drama queens” och ”drama kings” som gör livet surt för sig själva och för andra eftersom de aldrig blir nöjda. De är inte nöjda med sina egna insatser, deras familjemedlemmar gör mest fel, deras medarbetare får känga efter känga, just deras liv suger och oftast är det någon annans fel… (Jag har lite svårt att förstå mig på höjda röster, skrik och gap och svordomar. Vissa säger att det är bra att få ut sina frustrationer, men lite för många gånger har jag sett att det kanske är skönt för den som bråkar och skriker medan de som är runt omkring mår betydligt sämre. Det är inte lätt att ständigt tippa på tå för någon som har svårt att lägga band på sina känslor. Alla andra ska behaga, göra rätt, säga rätt och vara rätt för att den som har problem ska må bra. Det är inte lätt.) Ursäkta den långa parentesen! Den hörde egentligen hemma i en annan diskussion.

Det som jag skulle säga var egentligen att jag önskar att det var så lätt som att bara nöja sig med det man har, men om man aldrig har något att sträva efter blir man väl både lite bekväm och lat? Jag tror inte att man kan nå sin fulla potential bara genom förnöjsamhet. Genom att sträva efter något som kanske till och med känns lite ouppnåeligt kan man bli uppfinnare, räcka lite längre, klättra lite högre…

Jag är väldigt tacksam över väldigt många saker. Det finns också annat som jag inte är särskilt glad över, men som ändå finns i mitt liv. Den kommande månaden, med början den 1 november, ska jag aktivt leta efter och upptäcka det som jag har och är tacksam över. Är du med?

28 okt

Körkort! Gammalt krut förgås inte.

Nu är det över 25 år sedan jag tog körkort. Man kan tro att någon som kört bil så länge och så mycket som jag har skulle känna sig absolut tvärsäker vid en andra uppkörning, nödvändig för bilförsäkringen, men inte. Jag hade många fjärilar i magen i morse då jag gav mig av till Utah Driver License Division… Mannen som jag körde upp för sa inte ”Du kör som en kärring” som min svenska instruktör sa då det begav sig 1989. Han sa istället ”Europeans are really good drivers. Except for Italians.” Apropå att inte ha några förutfattade meningar och så där, hm. (Brasilianare borde över huvud taget inte få sätta sig bakom en ratt och indierna är inte mycket bättre. Allt enligt denna instruktör med många års erfarenhet.) Detta innebär att jag förvisso inte fick något prickfritt papper med mig hem, men det gick tillräckligt bra för att jag snart får en Utahlapp hem i brevlådan. Se där! Vissa saker lönar sig inte att skjuta upp.

I går träffade jag min gamla väninna från åttiotalets Karlskrona. Vi räknade ut att vi antagligen inte träffats sedan 1988 eller 1989, men vi har haft lite koll på varandra genom släkt och vänner. Återigen kunde jag konstatera att tiden går, somligt består och annat ändras aldrig.

27_3

Längst till vänster min bästa väninna här (även hon från Karlskrona), sedan jag och längst till höger min gamla tonårskompis.