21 aug

20 augusti 2014 på Carterville Road.

Frukt och grönsaker växer här, men det knakar inte särskilt. Precis som förra året är äpplena lite för maskätna för att det ska vara roligt. Ankor och hönor har gjort vad de har kunnat, men tyvärr visade det sig att deras blotta närvaro inte helt bidragit till hel och fin frukt… I grönsakslandet har vissa sniglar försökt ge sig på våra grödor, men vi är ju några som kan slåss om rätten till den maten. Persikorna däremot är jättefina. Jag åt den första persikan plockad direkt från trädet idag. Inte så jättesöt, men saftig och med lagom motstånd. Samtidigt som jag smaskade på persika fick S, som nu har hunnit börja i åttan, sitta och räkna med tal på tallinjen. Vi lät lite olika, jag som njöt av persikan och dottern som tog sig an sitt ”favoritämne”. Det gick finemang och jag känner att om inget annat så har de här hemskolningsåren varit jättebra för Ss självförtroende och hennes syn på sig själv och kunskapsinhämtning. Hur har din ”termin” dragit igång? Åskar det och regnar där också? (Perfekt orsak för att tända ljus och sitta och njuta av allt det ruggiga.)

20_9

20_7

20_6

21 aug

20 år.

Vissa saker är mer värda att fira än andra. I går var det 20 år sedan vi gifte oss i Stockholm, maken och jag. Efter lördagens bröllop kan jag konstatera att just våra festligheter knappast gick till historien som något att lägga på minnet. Att vi fortfarande är tillsammans, starka och med hopp om många vackra minnen framför oss, är däremot väl värt att fira! Att inte ta varandra för givna är A och O i ett förhållande, men det är lätt att glömma vad som är viktigt i vardagslunken mitt i den oreda och röra som även ett ”normalt” liv med barn och tonåringar orsakar. Jag är tacksam för allt jag lär mig av och genom K och för det vi har tillsammans.

Vi bestämde oss för att gå till Cheesecake Factory tillsammans med barnen för att fira den stora dagen. Det var ett vist beslut. God mat, mycket mat och mat i rättan tid skulle vissa ha sagt. Själva cheesecaken tog vi med oss hem eftersom ingen hade plats i magen då middagen var uppäten. Jag åt två tuggor av min tårtbit till kvällsmat och lät 18-åringen ta hand om resten till frukost i morse. Kommer du till USA är det värt att vänta i kö i en timme för att äta på det här stället.

Ps: Ursäkta det konstiga utseendet på den här bilden, men jag tog bort färgen eftersom vi såg ännu prickigare ut på kamerafotot som togs i ljus som uppenbarligen inte var tillräckligt.

20_5