30 apr

Tankar runt Marcus Birros krönika ”Först och främst föräldrarnas ansvar”.

Marcus Birro är en lurig figur. Jag vet många som älskar hans krönikor i Expressen och andra som tycker han är spritt språngande galen och dum i huvudet. Han har blivit hyllad och beskylld för falskhet, han sägs visa mod och feghet beroende på vem som uttalar sig. När jag läste den krönika som delats av säkert tjugo personer i mitt facebookflöde idag förstod jag vad folk hade reagerat på. Herr Birro uttalar sig nämligen om föräldrarnas ansvar då det gäller kaoset som uppenbarligen finns i skolan nu för tiden. Så här avslutar han sin krönika:

”Familjen är samhällets minsta och viktigaste beståndsdel. Hur den än ser ut. Neil Young sjunger: ”Although my home has been broken, it’s the best home I ever had”.

Alltså är det först och främst föräldrarnas ansvar att skolan ser ut som den gör. Det är föräldrarna som alltid i alla lägen har ansvar för sina barn. Det går inte att skylla på tidsandan, på förskolan, på idrottsklubben, på kompisgängen, på lärarna eller på politikerna.

Sverige är ett land som anser sig stå fritt och progressivt. Den lögnen har ett pris och vi betalar det priset genom att kapa alla band av tillit till våra barn. Vi tror att samhället ska ta vår roll som föräldrar. Det är inte skolledningarnas fel att barnen slår varandra på skolgården. Det är barn som slår barn. Och barnen är vårt ansvar som föräldrar i första hand. Det är alltså föräldrar som uppfostrat, eller låtit bli att uppfostra, sina barn till att slå ett annat barn.

När Bris för en tid sedan vittnade om att det slog ett sorgligt rekord i antal samtal från förtvivlade barn började alla yrvaket undra vilken del av samhället som nu fallerat. Ingen orkade se sig i spegeln.

Ett samhälle som så intensivt lurar oss att tro att vi inte behöver sanningen skapar inbillat fria människor.

Svensk skola är ett kvitto på det mörker vi investerat i våra barn. Men det är inte lärarnas fel.”

Marcus Birro, Expressen, april 2014

Jag dristade mig till att ge mig in i en diskussion om denna fråga. Jag berättade om att man ofta blir stoppad innan man ens hinner börja en diskussion i detta ämne, men att jag ser att instabila familjeförhållanden ställer till det för många barn. Här i min blogg kanske jag kan skriva lite mer om hur jag tänker.

Det mest intressanta var att se hur allas försvarsmekanismer kickade in i tråden om Birros artikel. Föräldrar som tyckte att det är skolans ansvar att lösa jobbiga skolsituationer som uppstår så att barnen beter sig hanterbart. Lärare som tyckte att föräldrarna ska engagera sig och följa med till skolan för att se hur deras barn beter sig. Socialarbetare som tyckte att det inte är instabila familjer som är något problem, utan att ”det är ett bekymmer med medelklassföräldrar som förväntar sig att hela världen och andra människor ska anpassa sig efter deras barn”.

En ensamstående mamma, en vän till mig som läste på socialhögskolan, visade sin tonårige son en rapport om att man har större risk att hamna snett i livet om man är son till en ensamstående mamma, har en frånvarande pappa och inte satsar på sin utbildning. Hon sa till honom att hon inte tänkte stötta ett eventuellt misslyckande och satte sig för att gå igenom hans gymnasieval. Hon satte sig inte i ett hörn och sa ”det är samhällets skyldighet att ta hand om det här” och inte krävde hon att skolan skulle stå som ansvarig. Istället tog hon sitt ansvar som förälder och gjorde det bästa hon kunde i situationen just då.

Det går aldrig att sätta sig i ett hörn och kräva att någon annan tar hand om problemen, även om många helst hade sett att det gick till så och också använder en retorik som låter mig gissa att de faktiskt tycker att det är andras skyldighet att lösa deras problem. Vi har som medmänniskor möjlighet att stötta och hjälpa och lyfta andra som har problem, men vi kan sällan i institutionaliserad form ställa upp på de krav som ställs.

Skolpersonal kan inte lösa alla barns problem oavsett hur mycket resurser de får. (Det största problemet vi har idag är att alla ska pressas in i ett system som faktiskt inte fungerar för alla, oavsett hur mycket vi vill att det ska göra det.)
Socialen kan inte fixa en trasig familj genom att bryta upp den, möjligtvis ge föräldrar en chans att bli friska, rehabiliteras eller ta sitt ansvar och ge barn en chans att läka från skador som har uppstått i den trasiga familjen.
Föräldrar räcker inte alltid till och kan behöva alla stöttning som finns att få, och det gäller både skolrelaterade och känslomässiga frågor. Därmed inte sagt att de inte har det grundläggande ansvaret för sina barn, men om det förväntas att de ska lämna ifrån sig sina barn från ett års ålder (arbetslinjen, bidra med pengar till skatt-kistan, utbildas av pedagoger…) så kan man ju inte förvänta sig att de ska stå till svars för vad barnen lär sig, upplever och reagerar på när de inte är med sina föräldrar? Eller?

Det här blev långt och du som har läst hela texten antar jag är intresserad av frågan. Vad tycker du? Hur går dina tankar runt de här frågorna?

30 apr

Reach – Projekt 6.

To reach out – att räcka ut en hjälpande hand, del 2.

Förra lördagen flyttade ett par i grannskapet in från Nevada och på söndagen föddes deras lille son. Idag var jag förbi och hälsade dem välkomna. Vilket mirakel en liten bebis är! Eftersom jag inte känner familjen än vågade jag inte be om att få hålla i lille M, men jag njöt av att få titta på det fjuniga huvudet och de graciösa händerna som viftade på för fullt.

Jag kommer ihåg hur klurigt det kändes att komma till ett nytt land, en ny stad och en ny typ av boende med en fem veckor gammal bebis och en tvååring. Maken hade redan hunnit lära känna lite vänner eftersom han flyttade några månader innan oss andra, så något slags snålskjuts in i det sociala livet fick jag, men det var sannerligen inte lätt. Jag kan inte ens tänka mig att flytta till ett alldeles nytt ställe och utöka familjen på samma gång utan att känna en enda människa. Jag har en mission att utföra här! Nu är det naturligtvis så att man inte kan kasta sin hjälp på någon annan och det här paret kanske inte alls uppskattar uppmärksamhet från någon annan, men jag ska försöka se om det finns något jag och min familj kan göra.

Är du en sådan som helst har lugn och ro och njuter av rutiner och ”same, same but different” eller är du mer äventyrlig med myror i brallan? Det mest äventyrliga med mig är mina röda naglar, men jag måste säga att när jag väl har vant mig vid alla konstiga förändringar är jag oftast ganska nöjd. Någon frågade mig i går om jag ångrar vår flytt hit eftersom hon visste att jag var lite motvalls i frågan. Sanningen är att jag är mycket tacksam över den chans vi fick att göra saker som vi aldrig hade gjort om vi inte hade hamnat här. Därmed inte sagt att vi blir kvar här för evigt, men det är ett senare problem. Inte för att detta hade något med själva inläggets tema att göra, men ändå.

29 apr

Dagens promenadhus.

Under mina och Cs promenader upptäcker jag ofta saker som jag inte lagt märke till förut. Ibland är det en väg som ligger lite dold, andra gånger är det en vacker trädgård. Idag lade jag märke till två grannhus som onekligen drog blickarna till sig. Arkitekterna som ritade måste ha haft lite roligt när de fick uppdragen att skissa på dessa!

28_6

Först lilla slottet med koppartak, valv och cab. Jag undrar hur trädgården på baksidan ser ut…

28_7

Grannhuset ser ut att vara inspirerat av Europeisk Historisk Arkitektur det också, men på ett betydligt blygsammare sätt. Murgrönan ser välskött ut, men växter och husfasader hör aldrig samman. Blyglasfönstret kommer inte till sin rättvisa här, men det är verkligen fint!

Vilket hus hade du valt? Jag är lite enklare av mig, så mitt val hade nog blivit murgrönan. Förresten, huset snett över gatan från oss är till salu. Jag vet inte riktigt vad ägarna vill ha ut, men förra året låg det ute för $1 895 000. Våra grannar som äger det säljer också sitt permanenta boende, ett helrenoverat lyxhus med biorum och verkligen säker smak som ligger tre hus från oss. Här har du det. Liiiite dyrt, men du kanske har vad som krävs?

28 apr

Hemskola, kemilektion.

Ja, ibland är det väldigt roligt med kemi, men oftast tycker S det är krångligt och mycket att komma ihåg. Idag fick hon dock göra ett experiment som hon verkligen gillade. Förresten gillade jag det lika mycket, liksom maken och storebror.

28_2

Ta en Ivory-tvål eller annan fast tvål med mycket invispad luft i. Ta bort skyddsplasten (Duh!), lägg tvålen på en tallrik och stoppa in i mikrovågsugn i två minuter. Håll koll bara så experimentet inte tar över mikron! Du kanske behöver avbryta innan hela tiden har gått.

28_3

Eh?! Hur kunde det här hända? Det som blir kvar ser ut som glass, luktar tvål och känns som tvål. Vänta, det är ju tvål och det går jättebra att ta en bit och tvätta sig med… Vad är det som har hänt? Svara i kommentarsfältet här nedan.

28_5

28_1

27 apr

En ovanligt vanlig lördag.

26_3

Poe i all sin prakt. Hon visar sitt snyggaste jag också efter en hel dag ute i regnet till skillnad från vissa andra. (Jag kan inte låta bli att låta fjäderfäna vara med lite då och då. De är så hemtrevliga och söta!)

I går fick vi ett par oväntade svenska vänner på besök med tio minuters förvarning (tur att jag hade köpt ett bautarevben till middagen), i eftermiddags trillade en annan förbi bara-så-där och för någon timme sedan kom åter en familj för att tala om att de kommer på middag i morgon kväll. Det är precis som det ska vara! I kväll tar vi semester och åker till min mammas kusin och spelar spel och äter ”goodies”. Vi har alltid trevligt tillsammans med C och G och jag är så tacksam över att vi har dem här!

Träden börjar bli mer gröna än vackert rosavita. De här vinteräpplena är de sista som blommar tror jag. Det ska komma snö i morgon så vi laddar med vinterjackor och ett glatt humör. Hoppas att du mår bra och att din helg är precis så fantastisk som helger ska vara.

26_1

27 apr

Tips på ny musik?

Idag öste regnet ner när jag vaknade klockan halv sju och det regnar fortfarande fast vi har hunnit med mer än halva dagen. Det är en dag som gjord för teve, video och dator. Eller musik, för den delen.

En av mina döttrar älskar filmen A Cinderella Story. Lucy Hale heter tjejen som gjorde huvudrollen i den. Lucy har nu också börjat visa framfötterna i musikvärlden och får nog anses vara en ny liten countrystjärna. Hennes röst är så där lagom fyllig, ruff och djup och jag tror att den kommer att åldras med stor värdighet. Vad tycker du om Nervous Girls?

Då och då kommer jag tillbaka till Norah Jones och lyssnar en runda på hennes låtar. Om du också gillar hennes musik kanske du fastnar för Lake Street Dive. Rental Love – snacka om själfull musik! (Jag vill bara vara med och spela. Eller sitta och titta på Rachael Price när hon sjunger.)

Här är min speciella gåva till dig. Jag hoppas du uppskattar Alcests Délivrance. Ett gammalt metal-band som helt ändrat stil. Inte mig emot om jag får lyssna på det här när jag ska koppla bort allt annat.

Lying on the sand let my spirit disappear
From this world
Fly away from you

Forgotten
Vanishing
I wished my mind
Could wander without pain

To the gleaming shelters
Hidden somewhere in the sun
Far away from this world
Far away from you

Lying on the sand I hear
The distant singing sea
And stare at lonely clouds
Fading above me
I wished my mind could join them
I wished my mind could wander free

To the gleaming shelters
Hidden somewhere in the sun
Far away from this world
Far away from you

So far away

25 apr

Bonderapport.

Min kusin kallar sig för radhusbonde. Jag vet inte vad det gör mig till. Kanske husbonde? Jag har inte mycket att göra då det gäller just bonderiet. Jag hjälper till att sjasa bort fåglarna från grönsakslandet, men snart behöver jag inte göra det heller då maken håller på att sätta upp ett staket. Mest njuter jag av att äta smaskiga ägg och att titta på hur söta de är, både hönorna och ankorna. Jag slipper ju till och med städa ut deras burar.

Sedan några dagar tillbaka har de släppt i vatten i bäcken igen. Där håller nu ankorna till hela dagarna. Jag förstår dem. Det ska bli spännande att se hur de interagerar med vildänderna när de dyker upp. Kanske de bjuder in till foder uppe vid hönsgården?

För övrigt har inte någon av ankorna börjat ruva än till vår förtret. Det hade varit trevligt med små söta ankungar! Slut på rapporten.

24_4

25 apr

Styrs du av andra människor?

Då och då händer det att jag gör saker för att göra andra glada. I går hände det till exempel. Döttrarnas kompis älskar teater och drömmer lite om att få bli skådespelare. Hon har lagt ner mycket tid på sin high schools produktion av George Orwells Animal Farm, så jag tänkte att det skulle vara trevligt att stötta henne under en av föreställningarna.

I dörren hände något rätt underhållande. En rufsig tonårig kille med mössa verkade helt förvirrad då jag skulle betala biljetterna. ”Jag ska betala för oss två”, sa jag och pekade på mig själv och E. ”Hon är 15 år.” Killen var alldeles förvirrad och tittade på sina biljetter en och två och tre gånger och till slut sa han. ”Ok, so you are one individual and one student?” Tja. Jag antar att jag är individ, haha!

24_3

Tillsammans med programmet fick vi undervisning om ryska revolutionen, allegoriska fabler, kommunism och vilka djur i pjäsen som representerade vilka grupper eller individer i samhället. Med en make som har ett brinnande intresse för libertarianism har jag diskuterat politik, mänskliga rättigheter och skyldigheter, kommunism, fascism, feminism och alla andra slags -ismer fram och tillbaka de senaste åren. Jag har inte förlorat hoppet om mänsklighetens godhet, men jag har insett att vi alla är så olika att det är svårt att hitta en väg som passar alla.

Mitt eget fokus i livet är familjen som nummer ett, men jag strävar också efter att känna kärlek för alla mina medmänniskor och att göra gott. Jag diskuterade det med en vän en gång och hon sa att hon högaktade min ambition, men att det ju är helt omöjligt att vara sådär god och fin jämt. Jag håller med henne om det, men jag vet också att jag mår bättre när jag ser till andras välmående istället för att bara se till mina egna behov. Antagligen har det mycket att göra med min personlighet. Här har du mig. Det här är tydligen också jag, så jag antar att jag ligger lite mittemellan. (Jag har gjort testet flera gånger för att kontrollera hur exakt det är, och vissa frågor har jag väl lite svårt att bestämma mig för.) Vem är du?

24_2

Tillbaka till Animal Farm. Det var spännande att se hur skådespelarna i pjäsen hade tagit till sig sina personligheter. Grisarna är ena riktiga svin i Animal Farm och jag kände emellanåt hur jag riktigt föraktade de stackars tonårskillarna som spelade dem! Vår vän E spelade geten Muriel med den äran. Hon var en av alla som svalde grisarnas dumheter. Tänk så lätt det är att vi sugs med i vad andra säger att vi ska göra om vi inte ifrågasätter deras motiv eller vettigheten i deras förklaringsmodeller. Fy. Det ska bli spännande att se vad svenska folket tycker i höst då det är dags för val. Hur tror du att det går? Kommer du att rösta enligt din egen övertygelse, röstar du som du alltid har gjort, röstar du efter hur andra tycker är rätt eller röstar du inte alls? Finns det någon väg att gå som är ”den bästa”?

Jag är glad över att jag gick på den här föreställningen. Det blev till en påminnelse om hur bräckligt livet är, att demokrati är bra när majoriteten röstar ”rätt”, hur lätt det är att bli köpt av smicker, löften och försäkringar om ett gott liv och också hur lätt det är att det blir fel.

När det gäller skola säger jag att man inte kan haka upp sig så mycket på huruvida ens barn hamnar på en ”bra” eller en ”dålig” skola. Till syvende och sist handlar det om vilka lärare och vilka kamrater barnen råkar på. En dålig lärare kan förstöra hur mycket som helst medan en bra lärare kan hjälpa sina elever till nya höjder. Samma sak gäller också politiker, psykologer, rådgivare, poliser eller vad det nu är. Vilka erfarenheter har du av detta?

24_1

23 apr

Inredningsarkitekt sökes.

Vi har något mycket spännande på gång i ett av våra äppelträd. Några hemliga fåglar bygger nämligen där! Det har gått från det här…

22_4

… till det här på bara några dagar. Några fåglar ser vi som sagt aldrig till, så det ska bli spännande att se om det blir ett riktigt inflyttat fågelbo med ägg och allt.

22_1