30 nov

Nya julstrumpor till alla snälla barn.

Barnen får varsin ny julstrumpa i julklapp i år. Mormor köpte dem redan då hon var här i september och sedan dess har de legat och väntat i ett skåp för att få bli lite mer personliga. Idag var det dags att skrida till verket. Både jag och barnen är väldigt nöjda. Jag kan tala om så mycket som att vi valt ett av dessa alfabeten för att skriva i grönt, svart eller rött (alla tre fick välja vilken färg de ville ha). Slutresultatet får du vänta på, men det är ungefär det här vi har jobbat med:

29_1

29 nov

Tack för idag!

28_3

Idag var det dags för laga-mat-hela-halva-dagen. Så roligt! Min Silhouette Cameo fick komma till användning när det var dags att duka. De riktiga höstlöven är nämligen inte fina längre och passar inte att lägga på matbordet! (Nej, vi har ingen duk som är tillräckligt lång då iläggsskivan är på plats.) Kalkon är inte min favorit, men makens potatismos och mina paradrätter gräddsås, stuffing och bönsallad var precis lika goda som vanligt. Och nu är jag stuffed, det är då ett som är säkert. Paleo? Not so much.

28_4

Sötaste middagsgästen tillsammans med sockerintaget för dagen. Dotterns äppelpaj vann tävlingen om godaste Thanksgivingrätt, min pumpapaj var bara lika äcklig som pumpapajer alltid är. Då vi hade två utbytesstudenter närvarande kändes det viktigt att de åtminstone fick smaka denna amerikanska högtidsrätt… Min favorit var annars pecanpajen. Jag gillar det kolaknäckiga…

28_5

Efter all mat var det dags att prata, prata, prata, spela spel, spela pingis och halvsova. Vi gillar verkligen Thanksgiving! Vår vän J lärde oss en rolig tradition. Alla fick skriva en anonym tacksamhetslista. Jag läste upp dem och så fick vi gissa på vem som hade skrivit. Easy, peasy!

Vad stod på min lista? (Jag har ju övat detta under nästan hela november, så nu var det dags för den komprimerade listan.) Musik, kärlek och familj, om du vill veta.

Jag hittade förresten den här hysteriska listan på YouTube. Jag älskade 80-talet, på riktigt, men dessa musikvideor är bara för mycket. Ha det så kul!

28 nov

Happy Thanksgiving!

Det här skrev jag på Facebook idag och det får också bli ett blogginlägg:

Idag är det Thanksgiving här i USA. Jag älskar den här traditionen! De senaste veckorna har jag funderat extra mycket över tacksamhet och vad det innebär att bära med sig sådan i sitt hjärta. Hörde en rik man tala till ett gäng ungdomar i samband med ett välgörenhetsprojekt för ett tag sedan. ”Det spelar ingen roll hur mycket pengar man har, det är aldrig tillräckligt ändå. Tro mig. Jag talar av egen erfarenhet.”

Nu är min fråga varifrån tacksamheten kommer och om man kan lära sig att se vad man har istället för vad man inte har. Min farmor Nanna var den mest tacksamma människa jag har känt. Jag har haft andra människor i mitt liv som fokuserat på att attackera hur orättvist det är att andra har mer, bättre, större eller vad det nu är. Vi har ett otroligt stort ansvar som föräldrar och medmänniskor att lära varandra att med värme dela med oss av det vi har (ett glatt humör, en kram, en femtiolapp, en varm filt, gemenskap) istället för att vara avundsjuka på det andra har (finare hus, dyrare kläder, snällare man, grönare gräsmatta).

I dessa tider uppmanar jag alla som känner avundsjuka då de ser vad andra har att stänga av Facebook, sluta spana in Pinterest, ta av avisglasögonen och börja inventera tillgångarna istället. Öva på att känna tacksamhet över dessa och öva sedan på att dela med er av det ni har och lev genom exempel.

Förslag på saker att dela med sig av (om ni inte kommer på något själva):

bjud in någon till jul (sällskap och värme saknas av många, särskilt gamla och ensamma – tack mamma och far för att vi lärt oss detta)
var hemlig tomte till en familj som har det svårt ekonomiskt eller mentalt (ett gäng biobiljetter, en hyacint i en kruka eller en resa till Mallorca beroende på er täthet)
ett handskrivet brev
en kram
en fika
hjälp med storstädning
något du själv aldrig använder men som någon annan skulle ha nytta av
kunskap
barnvakt så föräldrar kan få ägna sig åt varandra
ett leende

Se där! Man kan alltid skylla på att man inte har tid, pengar eller hälsa för att räcka ut en hand, men jag tror att jag vågar lova att alla som orkat läsa så här långt skulle kunna bidra med minst en av dessa grejer. Ta hand om er! Här kommer en kram från mig.

28_2

28 nov

Glad onsdag.

Idag finns det mycket att vara tacksam över. Att jag lever, att jag har världens finaste familj och att vi tack vare min alldeles egen handyman (och en Martha Stewart-video) har en jättefin stjärna som lyser på balkongen här utanför! Jag fick också ett paket som gjorde mig stum och ett facebookmeddelande som gjorde mig alldeles varm av glädje, så den här dagen går inte obemärkt förbi. Det är skönt att kunna landa i nuet, att laga mat i lugn och ro, att förbereda och pyssla och lyssna på bra musik. Du får lite av den kärlek jag känt idag genom den julskiva jag lyssnat mest till genom åren. Den är inte helt ny, men jag älskar fortfarande att lyssna på de vackra tongångarna.

Pecanpaj och pumpapaj står nybakade i kylskåpet och både hus och trädgård är nystädade. Välkommen Thanksgiving! Vi tar emot dig (och familjen K) med öppna armar.

27_5

27_6

27_3

27_2

27_1

27_7

Här är förresten kransen till ytterdörren i lite bättre ljus.

27_8

27 nov

Jag kunde inte hålla mig…

26_4

I morgon har vi Thanksgivingförberedelser hela dagen, på torsdag kommer våra vänner hit för att fira ordentligt med kalkon och en massa annan mat, på fredag ska jag ta sovmorgon och förbereda pepparkaksdeg, julpyssel och städa och på lördag kommer några grannfamiljer över för att jula tillsammans med oss. När skulle jag hinna baka saffransbröd om inte idag? Och varför inte svulla ordentligt när man ändå håller på?

26_6

Jag och äldsta dottern degade, knådade och formade och snart hade vi ett gäng alldeles perfekta lussekatter. Vi spelade Dam med sonen och maken och var tvungen att dränka våra sorger i nybakat och julmust. Alla mådde bra i kväll, men i morgon vet jag minst två som kommer att må ruskigt dåligt. Vissa offer får man göra i saffranets namn! Jag skäms bara lite för att jag inte höll ut till helgen innan jag fick upp julkransen på ytterdörren, men annars njuter jag mest. Det här är verkligen min favorittid på året.

26_1

För övrigt har jag en svägerska som jag hade velat ha bakandes här under hela december. Nu får jag njuta av hennes bullar på ett vackert kort istället, men det är okej. Jag lär ju inte gå upp i vikt av pappersbullar och inte får jag ont i magen av dem heller! (Kära paleofrukost, jag återkommer i morgon bitti.)

26_5

Och så här svensk-amerikansk ser vår ytterdörr ut nu. Kransen köptes på Costco för en hundring. Då ingick de tre kottarna och de tre kvistarna med fuskbär i rött. Jag får ta en närbild så du kan se hur fin kransen egentligen är.

26_2

(Sådana här foton får mig att verkligen önska mig ett nytt objektiv till kameran. Jag är lite trött på fisheye-effekt på så många av mina foton! Jag vet, jag vet. Världsliga problem.)

26 nov

Stilla ro och nära.

Just nu har jag möjlighet att gå en 20 veckor lång kurs med familjetema. De första tio lektionerna handlade om relationer, de sista tio veckorna kommer att fokusera på barnuppfostran. Vår lärare är psykolog och professor på BYU, universitetet i Provo. Hon har mycket erfarenhet av både det ena och det andra. Hon gifte sig med sin första man trots att han hade cancer som de visste skulle ta hans liv (de fick 23 år tillsammans), har en utvecklingsstörd dotter i min ålder som fortfarande bor hemma, var singelmamma samtidigt som hon utbildade sig till psykolog då hon också träffade sin nuvarande man, har ADHD o.s.v. Det är synnerligen intressant att gå den här kursen, särskilt med tanke på att mina klasskamrater kommer från många olika slags familjekonstellationer och att vi befinner oss i så olika stadier av livet. Jag är den enda svenskan i gruppen (Go figure!) och känner att jag både har mycket att bidra med och ta till mig där.

Att ha en familj är inte lätt. Det är att jag är maka, mamma, dotter och syster (och alla andra familjeepitet jag har) som gör att jag mår bäst. Och sämst. På lärarhögskolan läste vi ”Att växa som vuxen” av Anders Engquist. Det var nog första gången jag reflekterade riktigt ordentligt över hur vi utvecklas i våra relationer och genom hur vi reagerar i interaktionen med våra medmänniskor. Jag har den starka övertygelsen om att jag kom som jag är, med min grundpersonlighet, men den har blivit slipad, smekt, bankad, slagen, och kramad till den form den har idag. Jag fortsätter utvecklas varje dag; ibland åt rätt håll, ibland åt pipsvängen. När jag var knappt 13 år gammal trodde jag att jag var ”färdig”, vuxen, men den åsikten har jag fått revidera många gånger. 😉

Tillbaka till det där med familjer. De senaste åren har varit väldigt skakig för vår familj p.g.a. många olika orsaker. Jag och maken har fått hålla hårt i varandra för att försöka upprätthålla stabilitet då det har skakat som värst. Att vara tonårsföräldrar har i vårt fall inte gjort det lättare. Jesper Juul har skrivit en text om tonårsfamiljer som jag verkligen uppskattar. Kanske du också kan få hjälp av att läsa den?

Den senaste tiden har det hänt flera bra saker. Jag har fått uppleva A-ha-stunder i den där familjeklassen, vi hade en familj som ligger några år före oss här hemma där föräldrarna bidrog med flera spännande insikter i frågan och vår sjuttonåring håller på att bli vuxen på riktigt. Att höra honom och hans pappa ha filosofiska, långa diskussioner om kvällarna gör mig glad på riktigt. Att få höra ”Jag älskar dig” och få en kram Varje Kväll hur tuff dagen än har varit gör mig ännu gladare. Jag ser att framtiden ligger framför våra barns fötter. Den kommer att se olika ut för de tre barnen, men jag tror att framtiden är ljus och jag vet att jag och deras pappa kommer att göra allt för att fortsätta stötta dem så gott vi kan i de val de gör.

Hur går dina tankar runt det här med familj och relationer? Hur mycket styr vi själva? Vad kan vi ändra på och vad ska vi måna om att behålla? Kan du känna Stilla Ro och Nära?

26 nov

Random thoughts.

25_3

”The biggest tragedy in America is not the great waste of natural resources – though this is tragic; the biggest tragedy is the waste of human resources because the average person goes to his grave with his music still in him.”
Oliver Wendell Holmes

Idag läste jag det här citatet på Facebook. Tårarna började rinna ner för kinderna. Kanske för att jag känner det här själv, kanske för att jag känner det för andra…

Jag har varit sjuk i helgen. Inte lika sjuk som min mamma som ringde Vårdcentralen tidigare idag då hon har haft fruktansvärt ont i magen i flera dagar. Hon fick tid på fredag. När smärtan blev outhärdlig framåt kvällen ringde hon Akuten. De sade åt henne att ringa Vårdcentralen i morgon. Suck! Nu säger jag ingenting mer om Den Svenska Vården, mer än att jag hoppas att min lilla mamma mår okej och att hon snart blir frisk igen.

Mina 21 dagar av tacksamhetsmeditation är över. Jag har i tre veckors tid ställt klockan lite tidigare för att stiga upp och ägna en kvart åt olika mantran varje dag. Har detta gjort skillnad i mitt liv? Absolut! Att kunna se sitt liv ur ett nytt perspektiv är nyttigt. Trots att det nästan alltid finns något som stör i periferin, stort eller litet, kan man lära sig att fokusera på det som är gott istället. (Lider man av en klinisk depression behöver man annan hjälp än ”trosan hoppsan, det här ska bli bra”.) Jag får påminna mig själv om detta ibland, så jag är jättetacksam över att jag gav mig själv den här chansen att öva upp tacksamhetsförmågan lite. Om du förresten inte har sett YouTube-klippet om tacksamhet från SoulPancake tycker jag du ska göra det:

25_2

Just nu är amerikanska barn och ungdomar redo för lov. Igen. I morgon är sista skoldagen innan Thanksgiving Break. Vi svenskar hakar på de vanliga skolloven. Det blir lättast så när man ska planera aktiviteter som involverar andra. Kalkon och sötpotatis inhandlades på Costco idag och jag höll på att lägga ner en sådan här klänning i vagnen också. Eller inte, hm.

25_5

För övrigt har jag snart gått igenom alla skåp och lådor för att fira ettårsjubileum här i huset, alldeles i linje med månadens förändringstema. En sak kan jag konstatera. En sådan flytt som vi gjorde kan vara bra på många sätt. Något av det bästa är att livet rensas på precis allt onödigt. Ibland kan de där onödiga grejerna dock kännas ganska nödiga. (Äh, jag vet att det heter nödvändiga.) Jag tror vi lyckades ta med oss de viktigaste grejerna i alla fall. Som bröllopsvaserna från diverse familjemedlemmar, de bästa fynden från Stämshult, den vävda julbonaden vi fick i förlovnings- eller bröllopspresent av makens morföräldrar och så ljusstaken jag fick i 40-årspresent av min fina, fina vän som inte längre finns här. Idag plockade jag fram den där ljusstaken och bestämde mig för att fortsätta smygjula trots att vi ska hinna med Thanksgiving först. Dagens datum: 25 november. Jag bjuder på Alicia Keys och hoppas att du mår bra.

24 nov

Steel Drum-bandet Pure Panic.

Jag har varit ruskigt dålig det senaste dygnet. (Stackars ynkliga mig…) Idag tog jag mig ändå ut tillsammans med resten av familjen, för vem vill missa juluppstarten med karibiska toner på en outletmall i Utah liksom? Japp. Det var dags för premiär i oljefatsbandet för sonen. Tur att jag åkte, för det svängde ordentligt!

23_5

Själva shoppandet struntade vi i, för det var så kallt och blåsigt. Inne vid servicedisken värmde vi oss vid en gasspis och jag saknade för femtioelfte gången att ha en kamin hemma.

23_8

Jag har bara latat mig i soffan med en film som jag knappt kommer ihåg handlingen på hela eftermiddagen, men filten jag hade över mig var varm och gosig. Nu ska jag krypa ner i ett varmt bad och laddar för att nästa vecka blir frisk för både mig och resten av familjen så vi kan fortsätta jula här hemma. God natt!

23_7

22 nov

Julen närmar sig!

Nu har jag sett en massa julpyssel på många olika ställen, så jag tänkte visa kransen som jag och äldsta dottern gjorde för ett tag sedan. Förra året såg jag Indiskas fina hjärtkrans och tänkte att jag ville ha en sådan. Jag kom aldrig till skott att be någon köpa en och skicka, men bilden har varit kvar i mitt undermedvetna. När E och jag gjorde slag i saken och för ett tag sedan började ägna mer tid åt kreativa projekt kom jag på att vi kunde göra en egen hjärtkrans. Vi köpte lösa bjällror och trädde upp dem på ståltråd, men under skapandeprocessen bestämde vi oss för att det skulle bli finare att göra just den här kransen rund. Sagt och gjort. Rund blev den. Jag satte dit ett vanligt rött sidenband och limmade på en rosett bara för att jag gillar sådana. Nu funderar jag bara på om kransen ska få hänga kvar fast det är en vecka kvar till första advent…

21_1

21 nov

Ibland behöver man tröstäta.

Eller så känner man någon annan som behöver göra det. Idag bakade jag chocolate chip cookies eftersom vi behövde det. Två kakor fick flyga över till grannen som ihärdigt försöker få sin man att acceptera det faktum att han nog borde dra ner på godsaksätandet. Att äta våra paleokakor tror jag är bra mycket bättre än att han käkar pancakes överösta med 1 dl sirap! (Jag vet att det ser snålt ut med bara varsin kaka, men de är stora och en sats ger bara ett dussin!)

20_1