30 Okt

Snart november.

29_1

Så här mysigt var det här utanför i går kväll då våra vänner kom hit på middag. Att ha samma lykta på trappan till huset i Segeltorp som på trappan här i Orem känns som någon slags förankring i vardagen, en trygghet och en värme som jag vill att mitt hem ska ha. Idag har vi bott här i ett år och en vecka. Ett år och en vecka har gått sedan vi kom till detta tomma skal mitt i natten. Vi bestämde oss för att sova på våra vänners extramadrasser som de hade ställt i garaget tillsammans med lakan, filtar och kuddar. (Vilken tur att de har flyttat runt mycket mer än vi och har en väldigt massa extragrejer av alla de slag!) Det tog inte många veckor innan vi hade ställt ganska mycket i ordning. Visst var det mycket som var kaotiskt, men jag är förvånad över hur fort vi kom in i rutiner trots de bakslag vi råkade ut för på vägen.

Jag kommer uppriktigt sagt inte riktigt ihåg vad jag förväntade mig då av livet så här ett år senare, men jag tror och hoppas att jag befinner mig där jag ska vara. Jag är här och jag är nu. Jag tar en dag i taget. Jag försöker komma ihåg att lyckan finns alldeles nära och allra mest i de relationer jag har med mina medmänniskor. (Jag har faktiskt blivit bättre på att tala om för mina nära och kära att de är viktiga för mig. Det är inte så svårt som det verkar…) Jag älskar dig. Jag älskar dig.

På lördag är det Alla Helgons Dag. Jag skulle bli jätteglad om du ville gå till en kyrkogård nära dig och tända ett ljus för alla som har gått före åt mig. Här får man hålla till godo med skräckinjagande monster som tigger godis. Det är liksom inte lika fantastiskt för själen som ett besök på en kyrkogård med tusen fladdrande lågor…

Ps: Jag kommer ihåg en Alla Helgons Dag för många år sedan. Vi åkte runt med makens mormor tlll familjegravarna och hamnade på hennes föräldrars kyrkogård. Den tjänstgörande kyrkoherden var något överförfriskad, men han visade stor gästfrihet och var en fröjd att prata med. Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag tänker på hur surrealistisk hela situationen var!

29 Okt

Om att drömma och att göra.

Idag fick vi en inbjudan till The Christmas Crèche Exhibit i Palo Alto. Utställningen av julkrubbor håller på den 7-11 december. Vi får bo hemma hos vår extramamma M om vi kommer… Jag älskar Palo Alto, jag älskar Kalifornien, jag älskar M och jag älskar den där utställningen (som tydligen har blivit ännu bättre sedan vi såg den senast för nitton år sedan). Det finns egentligen ingen orsak att vi inte skulle åka, förutom … Maken ser inga problem, jag börjar räkna upp anledningarna till att vi inte ska kunna åka innan jag ens funderar på om det kanske faktiskt skulle kunna vara möjligt.

Om du i morgon fick göra precis vad du ville och slapp tänka på praktiska grejer som ekonomi, semester och barnvakt, vad skulle du göra då?

Om jag fick göra precis vad jag ville i morgon skulle jag kanske göra något av följande:

sitta och sträckläsa eller lyssna på böckerna i min hög
åka runt och dela ut kramar till några som jag tror behöver sådana just nu
ta in på spa med maken
bjuda barnen på sushi till frukost, lunch och middag
ringa en byggfirma som skulle få fixa väggarna, golvet, köket, toaletterna och innertaken
åka till Sverige och fixa släktträff
köpa en gård
simma längd efter längd efter längd i en lagom varm bassäng eller i ett hav utan hajar
åka till Australien och hälsa på hjärtana där
skriva en bok
gå på konsert

Det är bra att skriva av sig så här ibland. Det gör det lättare att ta beslut om vad som är viktigt och vad som är värt att kämpa för. Det blir ännu bättre om man också skriver en lista med saker som man kan göra med de begränsningar man faktiskt har. Den listan kommer antagligen att bli lättare att bocka av vad det lider.

Peace.

28_9

Det finns en annan sida
Det finns nånting jag aldrig ser
Men jag vill inte veta vad
För därifrån syns längtan mer
Men om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen
Så kanske jag kan känna meningen med tystnaden 

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina 

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mer än mina tankar 

Har fått lovord och mordhot,
Piska och morot,
Ångest och oro,
Som om jag vore av stål och glas
Borde gå men stanna kvar
Jag har lovat och glömt, förlåtit, fördömt
Försent för att ångra men tid nog att tänka om
Och leva med det 

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina 

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina tankar 

Jag saknar de som inte finns
Och sprider ut mig själv i vinden
Bara du kan bära det
Som gör så ont i mina ögon
Vi har nåt stort på gång
Så länge ingen bryr sig om
Vilka höjder vi kan nå
På vilken sida som vi står 

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina tankar

28 Okt

Så var den helgen över!

28_1

Rosenbusken framför huset blommar som bara den! Jag gillar det där med kontinuerlig blomning. Nu ser det illa ut rent vädermässigt framöver, men vi plockade in den här kvisten och kan förhoppningsvis njuta i många dagar.

28_2

Jag älskar att kunna sätta fräscha blommor på bordet. En av fördelarna med att ha egen trädgård är definitivt den att man alltid har något fint att plocka in, till och med på vintern.

28_5

I går kväll plockade jag fram fiolen igen. Först spelade jag och sonen marimba tillsammans, men jag är helt enkelt för seg på marimba för att det ska vara roligt. Fiddelin funkade mycket bättre! Nu är det julmusik som gäller. Mysmys.

28_6

Mitt älskade instrument… Visst är fioler vackra?

28_3

I lördags kom en försenad födelsedagspresent från svärmor (och svärfar). NU är jag sugen på att sticka vantar, men först måste jag läsa in mig lite på teorin. Makens mormor stickade de vackraste vantar jag har sett. Jag är så glad att jag har ett par kvar efter henne!

28_8

28 Okt

Frukost?

28_7

Jag älskar att äta frukost. Sedan jag började slippa skynda iväg till jobbet på morgnarna så är det ännu bättre. Nu för tiden blir det ofta en omelett på två ägg, en tomat, lite lagrad cheddarost och vårlök eller något annat grönt. Jag hittade recept på paleogröt för ett tag sedan och det har blivit en ny favorit för mig. (Jag gillar inte att sätta in i kylen för att värma sedan. Mycket godare nylagad.) Äpple och kanel på blir väldigt gott. Sallad, kokt ägg och rökt lax är inte dumt, men det är lite för lyxigt för att äta ofta. Perfekt brunchmat! Förutom själva maten dricker jag alltid en kopp örtte till frukosten, gärna rooiboschai med en skvätt kokosmjölk och lite honung i. Det är skönt att värma upp sig lite inifrån…

Vad äter du till frukost?

27 Okt

Nu kan vintern komma.

Idag fixade jag en riktigt god brunch till familjen. Ja, till mig själv också naturligtvis. Jag var lite seg i starten, så vi åt först klockan halv tolv. Maten var väl värd väntan dock. Glutenfria mandelmuffins med chokladbitar, jordgubbs- och banansmoothie, rökt lax, ägg, majonnäs, grapefrukt, te, varm choklad… Ingen gick hungrig från matbordet. Detta var det tredje receptet jag provat ur The Paleo Chocolate Lovers’ Cookbook och det fick två tummar upp. Jättemumsigt recept… När till och med äldsta dottern tycker det är gott vet man att något är lyckat.

Att baka med mandel- och kokosmjöl är mycket dyrare än att baka med vanligt mjöl. Å andra sidan tycker jag att det är väl värt de pengarna då jag vet att det min familj får i sig är bra för deras kroppar. Jag är så tacksam att vi inte har några nötallergier, för det hade gjort saker och ting lite krångligare.

26_2

Här kommer ett knäpp ur verkligheten. Varför ser man aldrig sådana här tjusiga foton i matbloggarna?!

26_1

Resten av dagen har ägnats bl a åt trädgårdsskötsel och promenad. Jag ska jobbpyssla i några timmar nu. Kul! Vad skönt det kändes att klippa gräset för sista gången den här säsongen… Nu väntas snö nästa vecka och den här gången hann vi förbereda oss för det lite bättre. Någon som fortsätter öva sin gymnastiska kropp är yngsta dottern som fortsätter imponera med sina konster. Idag gjorde hon en perfekt hjulning med en hand. Jag kommer inte ens upp med rumpan…

26_6

26_7

26_5

26_9

26 Okt

Saint Michael Trio.

Jag skulle vilja presentera Russell Hancock. (I vanliga fall brukar jag inte skriva ut folks fulla namn här, men eftersom Russ är en ”kändis” så tycker jag det är okej.) Han har varit en god vän sedan jag och maken kom till Palo Alto i Kalifornien som nygifta. Russ och hans fru behövde någon som kunde passa deras barn i tre månader, vissa dagar, medan de hade en period då båda behövde jobba mycket. Jag hade inget arbetstillstånd och fick jobba utan lön så att ”nannygate” inte skulle upprepa sig för Russ-med-politiska-ambitioner, men det var roligt för mig att inte bara plugga JÖKen och Kulturella vad-det-nu-var-för-något. Om det inte hade varit för Hancocks kanske jag aldrig hade blivit så intresserad av fotografi, för när vi skulle flytta hem till Sverige igen kom de hem till mig och överlämnade en avskedsgåva, en Nikon systemkamera… (De hade frågat maken vad han trodde att jag verkligen skulle bli glad över att få, något som jag inte hade råd att köpa själv. Bra val, K!)

I går hade vi den stora glädjen att få träffa Russ, hans härliga fru och deras två (vid det här laget vuxna) yngsta barn då Russ och hans trio Saint Michael Trio spelade i Provo. Hela familjen följde med mig och vi njöt av en minnesvärd konsert med stycken komponerade av allt från Beethoven till en nutida, kanadensisk kompositör som skriver musik exklusivt för Saint Michael Trio. Musik får mig att må så bra! Nu har jag också upptäckt att BYU bjuder på många gratiskonserter, så jag ska se till att bli lite mer kulturell framöver.

25_2

26 Okt

Pleasant Grove, 25 oktober 2013.

Sonen började spela i Steel Band idag. Roligt för honom, väntan för mig. Jag tog en promenad i området. Bra beslut. Till och med i det tråkigaste av tråkiga förortsområde (man skulle kunna tro att Pleasant Grove skulle vara något alldeles extra) går det att hitta skönhet. Vilken härlig stund jag fick där i solen! Ibland gäller det att rida med vågen istället för att kämpa emot. Hoppas att du får en riktigt fin helg.

25_1

25_9

25_3

25_7

25_8

25 Okt

Mål och planer.

23_2

Nattfrost på gräsmatta. Syn vid utträde ur hus för vidare transport via apostlahästarna i galopp, trav.

23_1

Morgonsol på träd och buskar i höstskrud. Ja, och blå himmel. Syn strax innan kräkkänslorna tog över och apostlahästarna darrade av utmattning

Jag fortsätter träna och nu har jag börjat orka ta ut mig själv ordentligt mot slutet av varje träningspass. (Den första månaden hade jag ju knappt ens ork att genomföra ett helt pass och när jag närmade mig slutet orkade jag knappt lyfta på fötterna!) Jag har nog gett upp tanken på att klara fem kilometer i sträck innan snön kommer, men jag är i alla fall ute och springer tre gånger i veckan. När jag tränade ”hemma” i spåret i Segeltorp sprang jag som längst en runda, alltså ca 2,5 km. Det innebär att jag snart är uppe i samma kapacitet som när jag var i riktigt bra form. Jag börjar känna att benen är lite piggare, men flåsar gör jag fortfarande.

Ett annat mål jag fortsätter jobba på är det där med förändringstemat. Jag jobbar på att göra småsaker för vänner och bekanta i min omgivning, sådant som kan underlätta eller göra någon glad. Jag mår bra av det och förhoppningsvis mår mottagarna ännu bättre. Jag säger som min mamma: tänk om jag hade mer pengar så jag kunde ge bort fler presenter! Haha. Vissa presenter får ges i form av tankar som flyger iväg genom världsalltet, andra får jag spara i väntan på rätt tillfälle. Vänskap är dessutom absolut inte bara att ge bort saker. Det handlar om att lyssna, visa förståelse, hjälpa med praktiska saker, tipsa om spännande artiklar, ta med någon till en fenomenal rea eller följa med ut på promenad. Vi människor har så olika behov.

Vad är det finaste någon har gjort för dig någon gång?

Ps: Den här gillar jag. Jag är stark och du kan nog höra mig ryta. Snart.