oktober 2012 – Sida 2

07 okt

Polynesian Cultural Center.

Makens lillasyster har pluggat här på Oahu i tre år och de här veckorna har vi chans att träffa henne mer än någonsin då hon har vuxit upp med sin mamma i Finland. Tänk hur det där med blodsband funkar, hur gener slår igenom trots att man kanske inte ens träffar sina föräldrar en enda dag… Ibland undrar jag var alla mina delar kommer ifrån. Nja, snarare från vem. Det skulle verkligen vara roligt att åka tillbaka i tiden för att lära känna mina förfäder, följa egenheter och personlighetsdrag.

Nästan hela lördagen tillbringade vi med svägerskan uppe på Polynesian Cultural Center. Då S varit guide där gick hon med oss som vår personliga ledsagare. Jättetrevligt! Det här stället är något utöver det vanliga. Jag får återkomma med detaljer, för klockan är mycket och det är jobbigt att skriva på en telefon. Jag lämnar dig med Edith Piafs Hymne a l’amour vilken jag idag för första gången hörde i hawaiiansk upptempoversion. Jag tror originalet står sig länge än…

06 okt

Magsjuk natt…

… gick in i solig dag och jag fick en alldeles fantastisk födelsedag! Jag valde frukost på Yoghurtland efter rekommendation från syrran som var här förra året med sin man. Yoghurt?! Nja, den frusna glassversionen. Vi fick provsmaka de olika smakerna först (det fanns allt från vanilj till rostad kokossmak) och när vi provat färdigt tog vi varsin stor bägare och fyllde med önskade yoghurtsmaker och några av de ca 30-40 tillbehör och såser som fanns att välja på. Det där konceptet tycker jag skulle passa perfekt i Sverige också. Hur gott som helst! Jag fick vara lite försiktig, men det var inte resten av familjemedlemmarna kan jag säga. Det blev lite dyrt då man betalar vikt. Hela familjens ”frukost” kostade ca 250 kr, men en betydligt tristare fika skulle lätt gå på lika mycket.

Dagen tillbringade vi annars med att byta boende från skabbigt hotell till en timeshare-lägenhet, en etta i ett lägenhetskomplex precis vid stranden, nära Hilton. I kväll fick vi en härlig överraskning då vi fick se och höra ett fyrverkeri värdigt vilken nyårsafton som helst. Maken påstod att han hade beställt det till mig, men när vi sedan gick på promenad längs stranden fick vi reda på att Hilton bjuder på dessa spektakel varje fredag. Tur för oss! Varje restaurang och lite större pub/hotell längs strandpromenaden bjöd på livemusik. Kanske inte min favorit, men det satte onekligen rätt stämning! Lite ukulele och en Hawaiiflicka i bastkjol så är feeelingen fixad!

Dagens strand blev Kailua Beach. Tänk vilka fina badstunder vi får under den här semestern! Det är verkligen något att ta med sig. Jag önskar du kunde vara med här! The more the merrier, inte sant?

För övrigt älskar jag presenterna jag fick idag (glada barn och fina utflykter) och sådant jag fått i förskott. Presenter är underskattade. Eller hur var det nu!?

04 okt

Snart 42.

När jag vaknar i morgon bitti är jag 42 år gammal. Det sägs att damer inte ska prata om sin ålder, men det bryr jag mig inte om. Runt 40 tyckte jag det var fruktansvärt att acceptera varje nytt år. Jag tyckte det kändes som att jag hade slösat viktig tid på oviktiga saker och funderade ofta på vad jag skulle kunna ändra på för att göra världen lite bättre. Det kämpar jag fortfarande med. Just nu ligger mitt största fokus på att få ut våra barn i vuxenlivet, att känna att jag har gjort allt för att ge dem den bästa barndom de kunde fått. Att vi nu är på väg att flytta är en del i den processen. Jag ville verkligen inte ta mig till andra sidan jorden, men jag insåg att den här chansen inte skulle komma tillbaka. Att dra upp något med rötterna och sätta det i bättre jord kan göra stor skillnad!

Vad är då målen för det kommande året?
1. Hjälpa barnen att snabbt komma in i sin nya vardag för att känna sig hemma.
2. Få vårt tomma hus att bli ett hem.
3. Räcka ut en hand för att hitta nya och nygamla vänner och släktingar att umgås med.
4. Måna om dig som finns kvar i Sverige.
5. ”Be Still My Soul”. Något att leva efter varje dag.
6. Ta hand om min och min familjs hälsa. Snabbt leta upp bra mat för att inte fastna i guck-matfällan.
7. Hitta vägar att träna trots att jag vet att de kommande månaderna kommer att bli väldigt upptagna.

Grattis till mig själv som får leva här och nu! De år som ligger bakom mig har varit både spännande och omtumlande. Livet självt är detsamma. Jag ser fram emot det som kommer framöver. Är du med mig på den resan?

04 okt

Waikiki Beach, Diamond Head och Stilla Havet överallt.

Nu har jag tillgång till en dator, i alla fall en liten stund. Jag hinner inte ladda upp några bilder från kameran (hoppas kunna göra det när vi är på kryssningen), men här har du i alla fall ett par flickor som det står ”Hawaii” tvärsöver. Den här ön (Oahu) har blivit välsignad med bitar från Paradiset. Jag måste dock säga att jag tycker att bebyggelsen är ful och skruttig och när man är ute och kör ser man inte direkt något av det paradisiska. Jag älskar att känna hur varmt det är i havet trots att det just är ett hav. Inte ens jag har problem att bada här… En annan sak jag tycker är rätt trevlig är att trots att det finns en massa vältrimmade och tjusiga människor med olika bakgrund och fason överallt känner jag mig helt okej bland alla de andra, helt vanliga och ganska tjocka medel-Svenssons (eller Smiths, eller Sørensens eller vad de nu kan heta).

Idag gick vi upp till utsiktsplatsen vid Diamond Head. Jag svettas som en gris så fort det är över 23 grader sådär och i den här värmen och solen kan jag säga att just jag nog var rätt kul att titta på för de lyckliga överlevare som var på väg ner igen då jag med raska steg gjorde mitt bästa på uppvägen. Det var väl värt ansträngningen! Vi hade en helt fantastiskt utsikt och det fläktade alldeles lagom varmt så jag nästan inte ville gå ner igen. Den här typen av utflykter passar sonen bäst. Han längtar till Utah och till alla utflykter han tänker göra i bergen. Mellandottern tycker nog det är liiiite surt att vi i princip inte kan shoppa någonting eftersom våra väskor är så fulla ändå på grund av flytten. Hon tyckte i alla fall att det var roligt att gå längs med fina shoppinggatan här i Honolulu i går. De två killarna som stod och sjöng så jag (och alla andra också tror jag med tanke på hur stor publik de fick) fick gåshud gjorde att lillasyster också stod ut med en kväll på stan. Tvåstämmig, pricksäker sång, en av killarna spelade på sitt medhavda piano så jag trodde det var inspelat först eftersom det lät så bra. Hoppas att det går bra för dem och att de får fortsätta underhålla sin publik med kärlek. Här har du en av låtarna vi fick lyssna på.

Här är en av mina Pink Floyd-favoriter. Jag önskar att du också fick vara här och uppleva allt detta makalösa.

02 okt

Familj = Ohana

I går fick vi möjlighet att träffa Klaus lillasyster som vi senast såg för ungefär tio år sedan. S är uppvuxen i Finland hos sin mamma, så vi har inte haft möjlighet att tillbringa så mycket tid med henne, men hon är en härlig och positiv människa med mycket kärlek! På lördag ska hon ge oss en specialtur runt The Polynesisan Cultural Center där hon förut var guide. Kul!

Just nu sitter ett par av barnen och gör skolarbete. Jag har packat ihop våra saker då vi nu åker vidare ner till Honolulu för att vara där i några dagar. I går var vi på stranden, så alla har i alla fall börjat få lite färg. Vilken strand sedan. Där kan man tala om paradisisk härlighet! Tänk om du hade kunnat vara här du också… Jag skickar goda och varma tankar åt ditt håll!

01 okt

Via Hollywood till Oahu, Hawaii.

Våra semesterdagar rinner snabbt förbi samtidigt som det känns som om tiden har stannat. Den här semestern känns overklig på många vis! Jag har varit i LA några gånger, men att åka med stora barn är något annat än att åka med bästa Å eller med småbarn.

Vi bestämde oss för att kajka upp till Hollywoodskylten och så tog vi själva Hollywood Blvd och Kodak Theater inifrån bilen i sakta mak. Underbart! Att gå i nästan 30 graders värme uppför kräver sitt vatten. Vilken tur att vi var så väl förberedda att vi hade med oss ett par flaskor var. När vi kom ner till bilen igen var varenda por i huden igentäppt av damm och kläderna var alldeles röda. Det var ”fett värt det”. Efter varsin frozen yoghurt från Cantaloop och en dusch hoppade barnen ner i poolen med våra vänners barn. Där hade de roligt i närmare två timmar innan dagen avslutades med hemkörd pizza och Avengers vid hemmabion.

Idag steg vi upp klockan fem och var i god tid för att hinna med planet till Honolulu. Dessvärre hade de stängt av vägen till flygplatsen pga ett cykellopp, så Hawaiidrömmarna höll på att bli lite tillknycklade innan de ens startat. En hjälpsam polis fick oss till slut på rätt väg och vi hann med planet med flera minuter tillgodo. På vägen till Turtle Bay där vi sover i ett par nätter stannade vi på Doleplantagen. Spännande! Tänk att all konserverad ananas jag klämt i mig genom åren har handplockats där. Att äta nyskördad ananas är, tja, rysligt gott! Tur att jag fick lite ont i tungan efteråt. Man får ju inte ha det för bra!