10 aug

Minstaste lillasyster…

… är på väg till Malmö, till brorsan och hans fina sambo, till de härliga kusinerna och till Kentkonserten som jag gärna hade följt med till om saker och ting vore lite annorlunda. 😉 Man kan inte få allt, eller hur? Till Kent har jag en viss hatkärlek. Jag önskar att Jocke Berg var lite bättre på att a r t i k u l e r a, men det är något med de där melodierna och de skumma texterna som gör att jag faller då och då. Favorit? Vet inte riktigt. Du får låten med en av de vackraste, svenska texter jag hört. Vilken gillar du bäst?

10 aug

Oj.

Idag är jag förvånad mer än något annat. Jag har liksom inte riktigt insett att sommaren faktiskt är över på riktigt. På ICA Senoren stod en lapp vid kassan om att ordinarie öppettider börjar gälla från och med måndagen den 13 augusti. Det måste ju betyda att turisterna har åkt hem igen!

I går kväll var stjärnhimmelen alldeles makalöst fantastisk och den svala kvällsluften visade med all tydlighet att hösten är i antågande. Mammas väninna som sedan 40 år är bosatt i Italien är just nu hemma på Sverigebesök. Hon är så lycklig över att ha sluppit den 40-gradiga, italienska värmen och bränderna som de har problem med där. Jag vet vad jag tycker. Värme i all ära, men är det kyligt kan man i alla fall klä på sig extra kläder. Jag gillar helt enkelt inte att svettas. Jag tror det är därför jag trivdes så bra i Palo Alto och San Francisco där det aldrig blir riktigt kallt och sällan blir allt för varmt. Vårt nya boende ligger i en öken. Gissa var ni hittar mig nästa sommar? Inte där i alla fall. 🙂 Biljetten till Sverige är redan bokad. Jag och barnen kommer den 14 juni och K stannar några extra veckor i USA då han bara har två veckors semester. Äventyr kostar på ibland…

Bildbevis på att hösten är i antågande.

Varsågod! Dagens låt – Dire Straits, Why Worry

Baby, I see this world has made you sad
Some people can be bad
The things they do, the things they say
But, baby, I’ll wipe away those bitter tears
I’ll chase away those restless fears
That turn your blue skies into grey

Why worry?
There should be laughter after pain
There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?
Why worry now?

Baby, when I get down I turn to you
And you make sense of what I do
I know it isn’t hard to say
But, baby, just when this world seems mean and cold
Our love comes shining red and gold
And all the rest is by the way

Why worry?
There should be laughter after pain
There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?
Why worry now?

09 aug

Tipstorsdag vecka 32.

Jag har funderat hela sommaren på vad nästa tipstorsdag skulle bjuda på. Jag kommer inte på någonting. Min hjärna lider av överhettning helt enkelt. Idag ska vår vän åka runt till tre olika hus för att se om han gillar dem. Hittar han en favorit är det antagligen där vi kommer att bo. Mittemellan makens jobb och barnens skola. Besvikelsen över ”tjusiga huset” som någon annan köpte har inte riktigt lagt sig hos alla familjemedlemmar. Själv känner jag i det här läget att jag blir glad om vi har någonstans att bo överhuvudtaget då vi kommer. Då det kommer att bli en hel del skjutsande för mig blir jag glad om platsen vi bor på ligger bra till, så det är det som helt har fått styra valen av boenden som ska kollas upp.

Dagens tips blir att inte hålla på med för många viktiga saker på samma gång. Och om du ändå gör det så se till att ha barn som lagar mat och diskar åt dig och sig själva. Det gör åtminstone tillvaron lite mindre stressig!

08 aug

Skolstart.

Dagens lista kommer här. Våra två äldsta har nu dragit igång sina amerikanska onlinekurser för att komma igång med skolarbetet, jag håller på att formge en förpackning (jobb), vi har kollat in nya datorer, jag går långsamt igenom nio sidor med olika hus och samtidigt ska jag försöka vara både mamma och pappa till barnen. Jag har god hjälp av släktingar, både unga och äldre, som tur är.

Solstressen har gått över, nästan i alla fall, så jag kan sitta här vid datorn trots att solen faktiskt visar sig och det är riktigt skönt ute. I går kväll hade jag varit på middag hemma hos en väninna och när sonen såg mig i soffan då jag kom hem frågade han förundrat om jag hade sminkat mig. Det hade jag förvisso och jag blev inte särskilt överraskad av hans reaktion. Jag har inte fixat håret på en evighet, sminkväskan har fått komma fram max två-tre gånger och jag har varvat mellan tre olika ”outfits” hela sommaren. Mjukisbyxor och tunika i samma material, svart linnekjol och linne samt röda mjukisbyxor med lila t-shirt. Ja, och så får jag inte glömma min slinkiga långklänning i fusksiden så klart! Jag erkänner. Hade jag någon stil innan har den helt försvunnit de sista månaderna. Jag lovar att komma igen även om det tar ett tag…

När jag kom ner till stugan och lade mig sent i natt vaknade 11-åringen och sa att hon hade haft den bästa dagen på hela sommaren. Hon och jag åkte iväg själva en stund, gick en promenad i Tjurkös gamla stenbrott och pratade om högt och lågt. Vi spelade gammal tramporgel så det ekade hela vägen ner i Herrgården och skrattade åt fåniga saker. Det räckte. Undervärdera inte medveten närvaro. Vi växer i möten med andra människor och är vi smarta lär vi oss samtidigt mer om oss själva också. Vad tänker du om det? Jag drar paralleller till diskussionen som ständigt pågår runt huruvida det är viktigast att vara mycket med sina barn eller att tillbringa ”kvalitetstid” med dem. Jag hävdar att de behöver båda. Till dig, trötta förälder, som gladeligen sätter barnet framför teven – testa att laga mat tillsammans istället så slår du två flugor i en smäll. Du får extratid med barnet och så lär du upp husets nya kock. Grattis!

Ps: Nu har jag nästan gråtit färdigt över att lillasyster no. 2 i skaran åkt hem till Skottland med sin familj igen. Tur att nästa sommar snart är här igen!

06 aug

Är du där?

Min uppdragsgivare L förstod nog precis hur rutten jag har känt mig den här sommaren och jag har haft chans till återhämtning på alla plan den senaste veckan. Nu har jag, i grevens tid, dragit igång med jobbet ordentligt igen och hoppas att jag ska hinna med allt som ska göras innan Formex. Tur att You Do har världens absolut bästa DT (design team på engelska, disajnti:m på svengelska)! De tre kvinnor som skapar det mesta av allt snyggt ni hittar i You Dos blogg är riktiga klippor. Titta bara så duktiga de är! Just nu pysslar de för fullt för att bli färdiga till Formex som drar igång den 13 augusti. Kommer du dit och hälsar på i monter C17:20?

Om du följer mig på Facebook har du kanske redan sett den här solnedgången, men jag tycker den är värd att visa igen. Magiska under sker runt mig hela tiden. Kanske inte just den slags magi som jag önskar mig, men ibland får man vara glad för det lilla. Ett av favorithusen ser ut att glida oss ur fingrarna p g a andra intressenter med tjockare plånbok. Det gör mig egentligen ingenting, för jag tycker det är lite väl pråligt. Däremot hade det verkligen varit skönt att veta vart vi ska ta vägen då vi landar i Salt Lake City i oktober. Innan vi drar igång vårt nya liv som emigranter i Klippiga Bergen ska vi hinna med att träffa makens lillasyster som pluggar på ett tämligen exotiskt ställe, nämligen Hawaii. Jag har aldrig haft någon längtan dit precis, men jag vill väldigt gärna träffa S och jag kan nog tänka mig att det är rätt härligt att ligga på stranden då maken lär sig surfa. Vi ska också hinna med en vecka på kryssningsfartyg. Jag har hört många vara jättenöjda med sina kryssningsupplevelser. ”All inclusive” betyder att jag verkligen borde ha kommit igång med Beach 2012 i tid, men det finns nog tillräckligt med tjocka amerikanska tanter där för att jag ska kunna smälta in med min efter denna flyttsommar blekfeta lekamen.

I förmiddags följde jag med mamma på en runda till fars föräldrahem i Klackamåla. Vi lämnade av en gammal släkting hos hennes bror och hälsade på far som bjöd på blåbär och banan i mjölk. Mums. Jag hann också krama fina faster M och ”lillasyster”, kusin M. Min kusin flyttar snart till landets sydligaste delar för att undervisa på Waldorfskola och undervisa i frigörande dans. Träffar du på henne lovar jag att du får en härlig stund med mycket kärlek och livsglädje! Jag vet inte många som utstrålar en sådan glädje som min kusin. Vi får alla hitta olika vägar för att hitta oss själva. Jag trodde att jag var på en väg som var den enda rätta, men kan säga att jag under de senaste åren snurrat runt rätt bra i livets labyrinter. Jag vet att jag också hittar rätt en dag och för tillfället gläds jag där glädjen finns.

På väg hem från Klackamåla åkte vi förbi mitt gamla föräldrahem i Bostorp/Spjutsbygd. Den nye ägaren gillar visst ved lika mycket som min far, men hans vedstaplar är faktiskt inte lika snygga som fars! Det är underligt att åka längs vägar som man har gått på så många gånger att man inte ens kan räkna dem, att titta på utsikter som varit självklara men som blivit omändrade och att inse att somligt man tagit för givet försvunnit och annat har tillkommit. Jag är glad för den uppväxt jag fick. Den var bra trots att jag var en mes per automatik bara genom att komma från det ställe jag bodde på. Konstigt, va? Tänk hur det kan bli.

Nu ska jag passa på att umgås lite med min familj innan det blir dags för en runda Photoshoppande igen. Hoppas att du njuter av sommaren och att du är lycklig! För dig som känner igen dig i Katy Perrys låt jag hörde på radion idag – här får du din dåtid tillbaka för en stund, precis som jag fick idag. 🙂

Ps: I morgon skriver de nya ägarna på. Vi är officiellt ”hemlösa”, fast egentligen bor vi här på Sturkö på heltid. Ja, eller det är i alla fall här vi har vår brevlåda om du nu undrar.

01 aug

Hej då, huset.

Urk. Ja, visst är det spännande med allt som ligger framför oss, men idag tänker jag tjura lite. Finns det något ensammare än ett tomt hus? Idag kommer i alla fall någon som har förbarmat sig över det blå skåpet. Det känns bra. Jag gillar inte att slänga fullt dugliga saker. Nu har jag inte tid att sitta här heller. Vi hörs en annan dag från ett annat ställe. Tack för att du tycker liiiite synd om mig.