21 Aug

Första dagen på höstterminen.

När jag växte upp åt jag en massa Transparente Blanche under sensommaren då skolan just hade dragit igång. De syrliga, saftiga, smaskiga hemmaäpplena fick alltid vattniga fläckar i skolväskan, men jag åt dem ändå. Hade jag tur hade någon av klasskompisarna bytesfrukt. Bigarråer, augustipäron och söta plommon stod högt i kurs hos mig. Mums! Vi tog nog alla för givet att man skulle ha fruktträd hemma i sin trädgård och vi tog definitivt trädgårdarna för givna. Idag upptäckte jag att syrran hade några spaljéäppelträd längst ut i sin fina hyresträdgård. Tre olika sorter såg det ut som, så jag bad A ta kontakt med hyresvärdarna för att ta reda på vilka äppelsorter som sitter på träden och om man kanske ska göra något särskilt med dem. En trädgård sköter sig dessvärre inte själv. Jo förresten, vår gamla trädgård gjorde det. Så kallades den också ”naturtomt” av mäklaren trots att den ligger mitt i ett bostadsområde.

Det känns verkligen mystiskt, det här att vara ”hemlös”. Jag försöker hålla ihop oss så bra det går, men det lyckas väl sådär. Just idag for jag och tjejerna ner till Sturkö igen medan sonen är kvar hos sin kompis för vidare förflyttning till moster A. Maken kommer tillbaka till Stockholm om ett par dagar och sägs dyka upp här i trakterna till helgen. Vi försöker bedriva någon typ av skolverksamhet för att komma in i rutiner och för att barnen ska komma in i språket så bra det nu går. Tänk så duktiga de är på engelska ändå! Sonen frågar mig om saker ibland då han sitter med sin engelskkurs, men jag tycker att han kan mycket mer än jag. Både han och 14-åringen läser obehindrat vuxenböcker på engelska och de tar för givet att det ska vara så.  Jorden är verkligen ett litet rum

Om lite drygt en månad hittar du mig och familjen någonstans i den hawaiianska övärlden. Vi åker på en långsemester innan verkligheten i vårt nygamla hemland drar igång. Undrar just hur vädret är där och då? Det var skönt att köra bil längs den gråmulna, svala och småregniga kustvägen idag, så jag blev jätteförvånad då jag såg facebookväderrapporten som min kusins fru lagt upp från Staffanstorp i Skåne. Trettioen grader har jag inte upplevt någon enda dag i sommar. Jo förresten, inne i mässhallen nu under Formex, men det räknas väl inte riktigt?

I morgon är det dags för jobb igen. Kanske skulle jag försöka sova lite? Jag lär i alla fall inte vakna av någon morgonpigg tvååring. Hu, så jag saknar de små syskonbarnen! Redan. Fast jag inte ens har varit borta ifrån dem i ett dygn. Spotifylistan med alla barnens Gleelåtar gick hela vägen från Södertälje till Oskarshamn eftersom den funkar offline också. Idag stannade No Air med mig. Här är det söta Jordin och otäcka Chribba som sjunger så det nästan gör ont i mig. Svårt att andas kanske?

20 Aug

Jaså, säger du det?

Jag har läst och läst, funderat och grubblat, tänkt framåt och varit förblindad. Idag är sikten klar, men jag vet inte om jag känner mig mycket smartare. Jag tänkte komprimera en IKEA-kasse och två plastkassar till bara den blå, packvänliga versionen. Har du lagt mycket energi på att ta reda på vad som är rätt val någon gång? Det kräver sitt. Idag tackar jag L för tipset på en underbar röst. Lyssna lite på Stacey Kent du också. Musik som lenar tankarna.

20 Aug

Slut, eller kanske punkt slut.

Formex är över. Bygga, plocka, träffa, skratta, visa, sälja, vänta, stå, gå, räkna, flytta, riva – efter en sådan här vecka är man både trött till kropp och själ. Min favoritutställare blev Tove Frank. Kolla in hennes hemsida. Inte bara är hon en duktig fotograf och formgivare – hennes Charlie Chaplinskor var hur roliga som helst…

Min plan var att hoppa i säng då jag kom hem kl 22. Svågern bjöd på en kall Pepsi Max och så satt vi och pratade till halv ett i stället. Livet är lite för intressant för att sova bort, eller vad säger du? I morgon är det dags för ny resa söderut. Flytten närmar sig med stormsteg. Jag har åkt förbi mitt gamla hem ett par gånger den senaste veckan och kan ärligen säga att nu är banden dit klippta. Jag verkar ha svårt att göra avslut, men Drejarvägen är i alla fall ett överspelat kapitel. Nu är jag på väg någon annanstans och jag tror att jag och min familj kommer att bli lyckliga var vi nu än hamnar.

Just nu verkar det som att vi flyttar hit. Jag har hört att budgivning är på gång. Kan man bli lycklig i ett aprikosfärgat hus med gröna detaljer om det dessutom har svarta köksluckor och mörka trägolv? Tja. Den som lever får se. Vad tycker du om huset? Jag gillar att det har rätt många trägolv (hey, det är ett amerikanskt hus) även om de är mörka. Väggar och heltäckningsmattor är i alla fall ljusa. Det finns tillräckligt många rum och det är fem minuter till Costco. Familjen C får kanske inte plats med sin husbil här, men vi ordnar det på annat vis. 😉 Känner jag dig bara tillräckligt väl är du välkommen att hälsa på. Ses vi där?

18 Aug

Vardagsfunderingar på en lördag.

Tusen tack för tyckande om vad jag ska skriva om! Det ska bli spännande att se om jag kan utveckla mitt skrivande och använda språket på ett annat sätt än jag gör nu. Kanske är det här min röst? Är det så kommer jag säkert att bli överens med mig själv.

Formex dag tre är nu till ända. Dagen gick i ett huj. Fler kunder än i går och dessutom fick jag ett roligt och helt oväntat besök då en scrapvän/scrapbekant sedan många år tillbaka kom förbi med sin lille son. Vi kom överens om att man visst kan tycka att man ”känner” någon trots att man lär känna varandra i den låtsasvärld som cybervärlden är. Vår gemensamma vän hittade till och med sin make via internet, så så är det med det!

Väl ”hemma” hos Syster Yster var det barnvaktning som stod på schemat. Äldsta dottern hade tagit hand om ruljansen på egen hand i ett par timmar och det gick alldeles utmärkt. Jag är lite småkär i mina syskonbarn och tycker att de är ypperligt intelligenta. Är det inte rätt klurigt att pussla ett riktigt pussel och kunna ”a som i apa” o s v med hela alfabetet då man precis har fyllt två år? Jag har inte riktigt koll på läget längre då det gäller så små barn, men vet bestämt att jag har haft elever i tvåan som knappt kunnat alla bokstäverna än. Det är kanske ingenting att jämföra med? Hur som helst ser du både den intelligenta systerdottern och det kluriga pusslet på denna bild.

För övrigt har jag ingenting av värde att komplettera nyhetsflödet med. Jag tar varje dag som den kommer. Just nu gör jag mitt bästa på jobbet men räcker kanske inte hela vägen som mamma. Fru-uppgifterna har jag lagt åt sidan eftersom maken ändå är bortrest. Jag har inte lagat ett riktigt mål mat på rätt länge, men å andra sidan lär sig barnen att sköta sig själva, ta ansvar och växa, så jag är rätt nöjd ändå.

Eftersom jag inte kan få Stiftelsens ”Vart jag än går” ur mitt huvud så delar jag med mig av den till dig. Takidas sångare, minsann. Who would have guessed? Vet du hur det kommer sig att han hamnat i detta umpaumpasammanhang? (Alltså, jag gillar det. Tror jag. Eller, ja, det måste jag väl, för jag somnar och vaknar med sången i huvudet, på tungan och i öronen.)

17 Aug

En fredag i augusti.

”Hej, hej Monica, hej på dig Monica!” Jag vet inte hur många gånger jag hört elever (och kollegor) sjunga den snutten just för mig. Så här ser jag ut efter en arbetsdag som blev 14 timmar lång. Jag har å andra sidan två jobb som är så roliga att de just inte känns särskilt betungande. Jag missade en kräftskiva, men fick äta smaskig italiensk mat samtidigt som döttrarna fick följa med ”på mammas jobb”, så det var helt okej. Glad helg på dig. Jag hoppas att solen skiner på din näsa och att du får så mycket vila som du behöver. Livet är väl ändå rätt okej?

Jag lånar dotterns väldigt flashiga MacBook Air. Den är så flashig att jag varken fattar hur man byter storlek på bilder eller annat. God natt. Den här ego-bloggen kommer snart att verkligen byta fokus. Skriv gärna en rad om vad du vill läsa om. Kanske jag ska berätta hur man bygger upp ett hem på ett nytt ställe? Hur man gör för att anpassa sig till ett land där man är invandrare? Ska jag visa lite pyssel igen? Jag har packat några flyttkartonger material för skapande verksamhet. Det behöver jag för att må bra och samtidigt blir det säkert ett smidigt sätt att få utlopp för både det ena och det andra. Som sagt, kom gärna med smarta förslag! Jag övar på att lyssna på vad andra människor tycker och tänker.

16 Aug

Finns det någon gyllene medelväg?

Måste man jämt vara så lagom? Vad är tillräckligt? Hur balanserar man mellan förväntningar och önskningar? Vem bestämmer vad som ska gälla och hur ofta bör man omvärdera sin verklighet? Hur hittar man vägen utan GPS och vart leder den? Kan man hoppa dit på ett ben eller går det bra att krypa om man inte orkar gå på tå? Hängde du med där?

Jag har överlevt första Formexdagen. Det var trevligt att träffa gamla och nya bekanta, precis som vanligt. Nu kör vi vidare i tre dagar till. Kommer du ihåg vårt monternummer? C17:20. Välkommen till You Do.

15 Aug

Lycklig.

Om man kan vara lycklig mitt i kaos är jag det just nu. Tja. Sämre kan man ha det. Kan man göra sina barn överlyckliga för att de får mogen mango att lägga till morgondagens matsedel (Eller var det Ben&Jerry-glassen de jublade över?) så gör man det, eller vad säger du? Maken har (smått ovilligt) dragit till fjällen med en god vän. Det får man ta om man bestämmer sig för att emigrera bort från släkt och vänner! Ja, alltså att offra sig lite. Nu ska jag chatta om vårt, förhoppningsvis, kommande hus.

GRATTIS till en av världens två bästa lillebröder, förresten! P fyller idag 40 år. Numera retar han mig sällan, eller faktiskt aldrig, till vansinne. Tack och lov för det! Tänk så mycket bus han hittade på då han var liten. Jag kan inte förstå den lärare som ringde hem och ville att föräldrarna skulle lära honom att slåss. Suck! Nej, smarta och kluriga bus av en kille som ingen skulle misstänka för det minsta avig, det var en fin taktik. P påstår att han inte läste på ett enda prov på gymnasiet. Hur kunde han ändå gå ut med ett hyfsat betyg? Det är för mig helt omöjligt att förstå. Nu behöver jag å andra sidan inte förstå någonting, för mest viktigt i denna stund är att jag lägger mig och sover och drömmer vackra drömmar. Hoppas att du gör detsamma!

15 Aug

Ambassaden nästa.

Idag hoppas jag att allt går som det ska. Det är dags att fixa klart med alla visum. Du kan ju hålla tummarna för att Formexproverna från två av DT-tjejerna dyker upp i dagens brevskörd också…

Edit: Fortsätt hålla tummarna är du snäll, för det var bara det ena paketet som kom fram…

13 Aug

Familj igen.

Den här sommaren är helt galet upp och ner. Hela familjen har i olika konstellationer åkt fram och tillbaka mellan Sturkö och Stockholm. I går kväll flyttade vi alla in till syrran och hennes familj i Stuvsta. Det är en så kallad win-win situation. Småkusinerna får kompetenta barnflickor då Annika börjar jobba efter fyra års föräldraledighet. (Pappan till barnen jobbar i kontoret på nedervåningen, så hjälp finns att tillgå om någon knepig situation uppstår.) Jag är nära Älvsjömässan där jag jobbar (Formex) hela veckan och maken har sitt jobb inne i Stockholm. Jag räknar med att vakna utan att veta var jag är flera gånger innan vi är installerade i vårt nya hem i slutet av oktober någon gång.

Just för tillfället är vi alla glada över att kunna leva ett semi-normalt familjeliv i två dagar. På onsdag drar maken till fjälls i tio dagar tillsammans med en kompis och på måndag åker jag och barnen ner till Blekinge igen. Samtidigt ska de stora barnen klara av att studera på distans och yngsta dottern får läsa engelska böcker och räkna svensk matte. Det blir nog bra det här när det blir klart. Våra husspioner är ute på uppdrag igen. Nytt hus ska inspekteras i kväll amerikansk tid. Det är inte särskilt imponerande på utsidan, men det har trägolv (om än mörka) på flera ställen, ljusa väggar och golv i resten av huset och en härlig fönstervägg i vardagsrummet. Köket verkar vara alldeles svart, men har en snygg granitskiva om jag inte sett fel. Vi får väl se om J gillar det innan jag berättar något mer! Lite spännande är det ändå det här med att leta efter huset som ska bli vårt nya hem.

K och jag med inhyrda, glada barn. Sådär sunkig som jag ser ut på bilden ser man ut då man helt enkelt har haft en tuff sommar. Nu är jag på gång igen!