23 apr

En måndag i april.

De säger att vi har ”ryssvärme” att vänta till helgen. Jag har frusit och huttrat så länge nu att jag alldeles svulten lapade i mig solvärmen idag så fort som jag bara kunde! Jag fick till och med för mig att ta hand om den länge eftersatta ”rabatten” i vår naturträdgård. När man nu har mossa istället för gräsmatta, flera stora ekar som grannar och urberg under tomten ändrar sig förutsättningarna för förortsträdgården något. Inte många meter från oss ser det ut så här:

Jag älskar att bo så nära skogen. Jag är uppvuxen i ett skogsbryn. Mina föräldrar har haft lite svårt att enas – Fars skog mot Mammas hav. Själv känner jag att jag behöver båda två!

Känns det inte lite sorgligt att se detta kojvrak? Det syns att det här en gång var ett omtyckt ställe för något eller några barn. Idag fladdrar presenningen söndrig och uppsliten och en bit därifrån…

… ligger resterna av byggmaterialet.

När man träffar sina vuxna f d elever känns det verkligen att tiden går snabbare än man kanske tror. C har blivit en väldigt duktig frisör och idag fixade hon en snygg page på mellandottern som har drömt om denna frisyr ett bra tag. Idag vågade hon äntligen göra slag i saken!

Det var mycket hår som klipptes bort! Här ligger några av längderna.

Glad, nyklippt dotter!

Ps: Idag fick jag besked om att B12-nivån nu åter är som den ska och att jag ska äta tillskott i ett år framåt.

20 apr

Music is everywhere!

Det här reportaget måste du se! Musiksmak i all ära, olika eller lika, men jag tror att vem som helst som ser berättelsen om symfoniorkestern i Kongo upptäcker att musik verkligen byggs av glädje. Att musicera med andra människor är livet det. (För dig som inte redan upptäckt det alltså…) Så här kan man också musicera tillsammans. (Kompositörerna som gett sig på att tonsätta Astrid Lindgrens berättelser har lyckats fantastiskt i nästan alla fall, men Björn Isfälts musik till Ronja Rövardotter ligger mig lite extra varmt om hjärtat.) Jag är knappast någon rojalist, men barnens framförande här blev jag alldeles tagen av… Som tonåring fångades jag av Up With Peoples framföranden flera gånger. Jag var så nära att söka till detta projekt som låter unga musikälskare resa runt i världen och glädja andra människor. Nåja, nu ska jag inte trötta ut dig med en massa filmsnuttar. Njut av helgen!

20 apr

Lite mer om skönhet.

Om du har mer tid än jag denna dag med regntunga skyar kanske du vill se detta program. Jag har lyft frågan förut. Allt jag kan göra är att lyfta den igen. Alla har rätt att göra som de vill så länge de mår bra och inte skadar någon annan. Men hur lycklig blir man egentligen? Och när slutar man vara missnöjd? Och är det bara de misslyckade ankläpparna jag ser? Finns det faktiskt de som gjort läppförstoringar som kan fortsätta prata normalt och inte ser ut som att de gått in i en vägg? Jag är bara intresserad. Kommer föräldrar att göra ingrepp på sina ”fula” barn då de inte passar in i bilden av den perfekta familjen? Kommer människor att börja se annorlunda ut? Kommer människor att födas utan hår på obehagliga ställen, kommer vi att få megafeta och megasmala människor, liksom två arter? Det här programmet skrämmer mig. Det skrämmer mig för mina barns skull. ”Jag är inte bara vem som helst”, säger Jane som programmet handlar om. Jag vill bara tala om att det är inte jag heller. Jag är inte bara vem som helst. Och att vara en trebarnsmamma i Segeltorp smäller för mig högre än att supa gratis på Stureplan, any day. Men vad vet jag? Må alla ni som säljer er till ett högt pris slippa vakna upp med skönhetsbaksmälla, bröstoperationssår som inte läker eller botoxallergi.

20 apr

Alltså…

Vad är det här?! En plusgrad och snöblandat regn. Man kan ju bli trött för mindre. Varför envisas jag med att vilja bo kvar i detta land? (Hade maken bestämt hade vi dragit för länge sedan.) Har ni sett de där bilderna på Facebook om ”så här ser samhället, du, jag…”- på diverse ämnen? Det här är min något snedvridna bild av Sverige. Den bilden är väl knappast rättvisande, men ibland glimmar det ändå till. När solen skiner och det är 25 plusgrader, då är det ruskigt härligt att vara här. Det svenska vemodet hade inte varit vad det är utan vårt väder och våra mörka vintrar. Hade Astrid Lindgrens berättelser varit de fantastiska praktverk de är om hon hade vuxit upp i Ryssland idag? Nej, det är klart att de inte hade varit! Praktverk möjligtvis, men inte om Madicken, Saltkråkan eller Bullerbyidyllen. Jag gissar att Ingemar Bergman och Astrid inte riktigt hade likadana barndomsupplevelser…

Våra barn växer upp med helt andra referensramar än vad vi gjorde. Hur länge kommer barn att uppskatta ALs värld med rumpnissar, b-formsskolor och superstarka anarkofeminister? Tror ni att sagorna håller om hundra år?

Här kommer en lista på en del av vårt kulturarv.

Emil i Lönneberga (Alltså, Astrids röst…)
Alla vi barn i Bullerbyn
Lotta på Bråkmakargatan
Pippi Långstrump
Nils Karlsson Pyssling
Bröderna Lejonhjärta
Du är inte klok Madicken
Ronja Rövardotter
Tjorven, Båtsman och Moses
Skrållan, Ruskprick och Knorrhane
Tjorven och Mysak
Tjorven och Skrållan
Allra käraste syster
Karlsson på taket

19 apr

Tipstorsdag vecka 16.

I går hade jag och yngsta dottern chansen att gå på föreläsningen som minnesmästaren Mattias Ribbing hade i ABF-huset i Stockholm. Oj, vad det var intressant! (Maken har de senaste åren blivit vän med några hemskt spännande personer. Mattias är en av dem.) Herr Ribbing beskrev sig själv som en normalbegåvad människa med ett stort intresse av hur människan skulle kunna utveckla sin lärandepotential innan han tog tag i sin egen minnesförmåga. För drygt tre år sedan började han satsa helhjärtat på minnesträningen och tio månader senare vann han SM – Sveriges Bästa Minne. Jo, man kan faktiskt tävla i minne sedan många år tillbaka. Jag gissar att jag hade fallerat grovt om jag hade satt mig i en tävlingssal just nu, men ge mig några år så kanske…

Efter den här kvällen är jag väldigt sugen på att gå med i Mind Academy och studera mig till ett superminne, men jag gissar att det är ganska dyrt. Vi får väl se vad framtiden för med sig! Det mesta man behöver kunna för att träna upp sitt minne till vardags fick vi med oss i går. Allt handlar om att lära sig visualisera det man ska komma ihåg stort, i färg och i 3D. Man ska visualisera med ögonen öppna, vilket kändes jättekonstigt för mig, men visst funkade det jättebra efter lite träning! Jag kommer fortfarande ihåg den lista på tio påhittade punkter som publiken fick lära sig under kvällen. Det gick lätt och snabbt och ändå har jag inga problem att få fram hela listan! Hur många gånger har jag inte skrivit listor i oändlighet och ändå har jag glömt viktiga saker då dagen närmar sig sitt slut?!

Jag gissar att Mattias bok Vägen till Mästarminne kan hjälpa den som är sugen på att själv försöka bli bättre på att minnas. Dottern fick (köpa) ett signerat ex i går och när hon har läst färdigt lovar jag att gräva ner mig lite mer. Tills dess övar jag på att förbättra min koncentrationsförmåga ytterligare genom de tips jag fick i går:

1. TRÄNING – att bestämma exakt vad man vill koncentrera sig på och formulera det i en enkel mening och jobba på att motarbeta yttre stimulus såsom ljud.
2. PSYKOLOGI – tankar och känslor inifrån ska kunna kontrolleras, ofta är det ett dåligt självförtroende som är svårast att hantera. Meditation, bön, yoga och löpning är några av de saker som kan hjälpa.
3. HÄLSA – god kondition och hälsa krävs för maximal koncentration. Smärtor gör att fokus lättare förloras. Rata energidrycker, läsk, socker… Mattias själv äter lågkolhydratkost så långt det är möjligt och under tävlingsperioder äter han strikt LCHF vilket han upplever ger den jämnaste blodsockerhalten.

Ska min Inspirationsbok läggas undan nu då? Nej, visst blir det vi vill minnas lättare att komma ihåg när vi använder flera sinnen i processen. Synen har dock långt större betydelse än de andra sinnena!

17 apr

Drömmar av silver, drömmar av guld…

Jag spelar Draw Something minst en gång varje dag. Det är smått beroendeframkallande… Jättekul! En tjej har jag mött i snart 100 ronder utan att vi har gissat fel en enda gång. Vi tänker lika och ritar rätt lika. Undrar just vem hon är? En kompis sökte motparter på Facebook, så henne letade jag upp, men annars är det de två äldsta barnen som jag spelar med.

Inspirerad av just ritspelet jag just berättade om är dagens illustration. Jag drömmer om att åka någonstans, gärna där solen skiner så där lagom varmt. Jag åker till ett ställe där det inte finns dammråttor och ”någon annan” sköter det praktiska. Själv läser jag böcker i massor, både skönlitteratur, biografier och djupa analyser av samhälleliga problem. I öronen susar havets vågor och genom fingrarna rinner varm sand. Sådär ja! En dröm kan visualiseras och kännas verklig med rätt sorts övning. Jag har den senaste månaden eller så kört en kroppsscanning nästan varje kväll då jag legat på spikmattan. Det är fantastiskt! Om du inte har testat så gör det.

Vi får väl se om jag kommer till något exotiskt resmål i drömmarnas värld. Annars har mina drömmar varit väl svarta under vårvintern, så jag ser fram emot värme och lycka och att vakna av imaginära solstrålar som värmer mitt ansikte. Jimmy Cliff hjälper mig att komma i rätt sinnesstämning…

17 apr

Familj.

Det är så roligt att kunna följa syskon och syskonbarn som befinner sig på olika platser runt hela jorden. Vilken dag som helst väntas en liten i Sydney, makens systerdotter… Tack och lov för teknikens under! Vi kan vara med  varandra fast det ligger många mil emellan oss.

Dagens roligaste kommer från lilla systerdottern i Berlin. Jag översätter inte, för det låter liksom inte lika roligt på svenska! Testa Googles översättningstjänst om du inte har koll på tyskan.

Deal del ett utspelade sig för en månad sedan.

Efter att pappa T och lilla K redan hade läst tre böcker tillsammans
K: Du T, hier ist noch dieses Buch.
T: Was ist damit?
K: Du liest und ich höre zu.
T: Und danach …?
K: Dann schlafen wir. – Das ist ein Deal!

Deal del två, häromdagen.

K till T: ”Lies mal Kasimir backt!” (Castor heter Kasimir på tyska)
T: ”Und danach putzt Du Zähne.”
K: ”Nee! Das ist KEIN Deal.”

Hahaha! Den här tjejen vet hur man förhandlar. Är det månde en blivande jurist? 🙂

15 apr

Med kärlek för livet.

Jag har gått igenom rätt tuffa grejer den här vintern och våren och kände faktiskt att jag liksom kunde kasta av mig mycket av det tunga under veckan som gick. Jag valde att bestämma mig för att nu får det här ha ett slut. Vissa saker kan man bestämma över, annat får man acceptera för att sedan plocka ihop sig själv och gå vidare. Jag har vänt mig inåt och uppåt. Vi har alla olika sätt att hantera själva livet. Jag vet att jag har skrivit det här förut, men jag tror verkligen att bitterhet förpestar och förstör så mycket. Så lätt det är att hamna där! Att bemöta en människa som begravt sig i självömkan och svärta är svårt. När man själv inte är på sitt bästa humör är det dessutom lätt att dras med i eländet.

När jag hade nattat alla tre barnen (jodå, tonåringar behöver också nattas, jag älskar den där lilla pratstunden i sängen) kände jag mig lyckligare än på väldigt länge. The only way is up… Det är dags att lyfta!

 

 

 

 

15 apr

Till eftertanke.

You Raise Me Up

When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

There is no life – no life without its hunger;
Each restless heart beats so imperfectly;
But when you come and I am filled with wonder,
Sometimes, I think I glimpse eternity.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up… To more than I can be.

You raise me up… To more than I can be.