Simon & Garfunkel – Scarborough Fair
Johnny Cash – I Won’t Back Down
The Beatles – We Can Work It Out
Behöver jag säga något om Mello-Bello? Jag vill ha lite ny musik som berör mig, rör mig, låter mig gråta och skratta! (Fast vänta, jag låg faktiskt dubbelvikt då Ranelid och Sara Li genomförde sitt nummer. Lovar dock att inte länka till det här. Ni får leta själva.)
Jag vill bara skicka en helghälsning till er alla. Små saker gör mig glad idag. Röda tulpaner, glada barn, man som får göra något han gillar väldigt mycket, bytta torkarblad (mest att det var jag som gjorde det och att jag inte gav upp trots att det verkade smått omöjligt att ens få bort de gamla), massor av ren tvätt, grillad kyckling, Gretchen Rubins bok, ett pysselbord som ska städas för att jag sedan kan sitta ner och pyssla, en fantastisk körledare som gått vidare i The Voice, en gammal Stuvstatjej som ska visa vad hon går för i Melodifestivalen och en gammal Huddingekille som ska göra detsamma… Små saker, helt enkelt.
Visst är det härligt med tulpaner? Jag älskar att se dem lysa upp rummet och att känna doften…
Tjejerna var busiga idag. Storebror hade redan varit ute och skottat och gått in igen då de väl hade hunnit komma ut.
De bestämde sig för att ett snöbollskrig inte nödvändigtvis behöver pågå med alla deltagare utomhus.
Brorsan var på rätt humör, så ett regelrätt snöbollskrig bröt ut. Mohahaha. Hoppas att ni också hittar glädje där ni kan.
Hm… Här kommer ännu lite fler tankar runt varför det är svårt att vara mamma. Följande bilder skickade H&M ut i sitt nyhetsbrev idag. Vem vänder de sig till? Blir du som kvinna lockad att köpa de här plaggen, eller känner du dig som jag lite småäcklad av tjejens porrsug i blicken? Hon ser ut att säga ”Kom och ta mig…” med samma röst som ”Ta hand om dig…” i Garnierreklamen. Jag tycker inte att de här bilderna ger känslan av glädje och vår, snarare något helt annat. Är det möjligtvis en ”flickfotograf” som tagit bilderna till den här kampanjen? Är det jag som är jättetantig? Jag reagerar alltså inte ens på underklädesreklam vanligtvis, men de här bilderna gjorde mig lite smått upprörd. Är det konstigt att unga (och gamla) flickor får en skev uppfattning om hur de ska se ut, föra sig, se ut och vara? Titta gärna på hela bildspelet (tryck på FRESH START se kollektionen) och säg vad du tycker.
Gah! Det är inte lätt att vara mamma. Det är fantastiskt och häftigt och otroligt, men det är inte lätt. Och när jag läste det här grät jag så jag skakade.
Välkommen till min lilla tipshörna. Min svärmor har alltid en kasse ”makulatur” till mig då vi träffas. Dessa kassar kan innehålla allt från ICA-kuriren till nya romaner och uppskattas alltid mycket. Allra roligast tycker jag att böckerna och Feminatidningarna är. Femina är ett månadsmagasin för kvinnor och jag gissar att jag själv är i alldeles rätt målgrupp eftersom nästan alla artiklar faller mig i smaken. (Samma sak kan jag till exempel inte säga om Amelia…) Mode är inte mitt största intresse och kläderna i Femina är alldeles för dyra för att jag skulle kunna införliva dem i min garderob, men bilderna är åtminstone inspirerande. Dagens tips handlar nu inte om läsvärda tidningar, utan om dofter.
”Det ligger nå’t i luften” är en hälsoartikel jag läst flera gånger (sidorna 150-152, Femina december 2011). Dofter har alltid varit viktiga för mig och jag vet att man mår bra av sådant som luktar gott. Jag har ett välutvecklat luktsinne, på gott och ont. Jag mår bra då något doftar gott och jag mår dåligt då det luktar äckligt. Ostädat och matosigt = hemotrevligt i min värld. Tunga tantparfymer och äckliga doftljus är minst lika otrevligt. Däremot älskar jag doften av nytvättade lakan, bebisandedräkt och bebishuvud, mjuka rakvatten, nybakat, pannrum, luktärter, violer, tulpaner, mimosa, köttfärssås med mycket vitlök, rosmarin, havsbris, vissa böcker, varm asfalt efter regn, smält smör, nagellack, bensin (ni behöver inte vara rädda, jag är ingen sniffare), tjära, jordgubbar, pepparmint… Jag skulle kunna göra den här listan jättelång!
Min favoritdoft kommer från Dsquared2 och heter SheWood. Den luktar så här:
För övrigt kan jag tala om att det här brevet och dess innehåll fick mig att börja gråta häromdagen. Jag har lovat mig själv att spara lapparna på något smart ställe så jag kan plocka fram dem då livet känns lite extra tungt.
Nu ska jag snart åka till makens mormor och muntra upp henne lite. Ha en fin dag och se till att hitta lite väldoft!
Tja. I går var det vår för en stund. Idag vaknade vi till ett rätt fint snötäcke. Sådana snötäcken ser fina ut inifrån, men ska man ut och köra är det bara att bylta på sig kläderna och ge sig ut och skotta. Det tog en timme att klara av vår uppfart, grannens uppfart och lite extra trottoar. Jag tror det gick på ren vilja.
”Jag är jättetrött”, sa sonen när mamman väckte honom. ”Inte mitt problem. Det var inte jag som var uppe alldeles för länge”, var den arga mammans replik. Hon satte på hårdrock i lurarna och fick extra skottarkraft. Av det hårda arbetet rann hennes arga humör av och hon bytte musik till Doris fantastiska Did you give the world some love today. Efter det kändes det som att dagen skulle kunna bli rätt bra ändå.
Idag ska jag lämna in lövet som ska vidare till Liljevalchs så småningom. Det blev färdigt runt midnatt ungefär. Min smarta dotter frågade i bilen på väg till tåget varför jag hade börjat så sent då jag hade haft mallen hemma i flera månader. Tja, vad skulle jag svara? Jag drog till med sanningen. Jag skjuter ofta på saker och jobbar bra under press. Min ursprungliga plan var jag dessutom tvungen att överge och jag tror att jag är nöjdare med det här resultatet än jag hade varit om jag börjat tidigare än jag gjorde. Å andra sidan hade det varit trevligt att ha lite bättre framförhållning. En viktig detalj funkade inte som planerat och då var det rena turen att jag och maken kunde lösa det på annat sätt. Nu ska jag bara komma på hur jag ska transportera åbäket in till stan utan att skada det. Förhoppningsvis klarar jag att slutföra det jag lovat, nämligen att leverera ett pimpat löv till lokalerna vid Sabbatsbergs sjukhus under eftermiddagen. Efter det är det bara att släppa det här. Jag inser att vi kommer att se 1 999 andra löv och att de flesta med all säkerhet kommer att vara snyggare/bättre/mer välarbetade/mer genomtänkta/blablabla, men jag behöver inte skämmas allt för mycket för mitt. Japp. Så är det med det.
Ps: Glöm nu inte att lyssna på Doris låt.
Jag ser er framför mig, kära läsare.
– Vafalls?! Har hon blivit alldeles galen? Skulle den där bilden vara något att visa där i bloggen?
Och svaret är att jag tycker det. Att den här bilden är värd att visa, alltså. Ser ni? Det är slemklet och snögegga blandat med barmark. I Stuvsta var det en plusgrad då jag var där, men också här i vårt köldhål har termometern kämpat sig upp till nollan. Snön smälter, fåglarna kvittrar och att det är ljusare ute har jag redan skrivit om. Underbart!
Förresten glömde jag att berätta att jag har hemsökts under de senaste nätterna. I går natt var det fina Tina som var här och skällde högt på norrländska (dialekten är nu inte så konstig, men jag har lite svårt att faktiskt ens tänka mig henne skällande). Hon var arg på maken. Min, alltså. Som hon aldrig har träffat. I natt var Des Moroney här och styrde upp saker och ting. Att han var lite barsk kändes inte lika konstigt. Det som är konstigt är att jag inte alls kommer ihåg hur den kanadensiske hockeyhjälten har varit inblandad i mitt liv. Jag träffade på honom under mina barn- eller ungdomsår. Jobbade han något på Rödebyskolan? Var det när vi var i ishallen vi träffade på honom? Jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag vet precis hur han såg ut dock, jag kommer ihåg hur han pratade och hur hans brytning lät och så kommer jag ihåg att han hade väldigt stor mun då han skrattade. Han spelade i Karlskrona IK (som inte ens finns kvar längre), men det var då jag fortfarande var rätt liten. Snälla! Hjälp mig någon…
Vad tror ni om drömmar? Jag vet en del som gillar att tyda drömmar. Själv tror jag att alla våra gamla minnen triggas av saker som man kanske inte är medveten om under dagen, men då tankarna får härja fritt i drömvärlden skapas väldigt spännande och komplexa historier. Vi bearbetar händelser som pågår i vårt liv och saker som har hänt för länge sedan. Utan en ordentlig drömsömn tror jag att vi blir skörare och mer sårbara.
… till er alla från mig. Jag hoppas att ni får en riktigt härlig dag. Själv ska jag väl äntligen bli klar med den där Liljevalchsgrejen. Mitt löv blir inte alls som jag hade tänkt mig, men det blir nog bra ändå.
Jag stekte hjärtpannkakor till barnen på morgonen. Dessa blev väldigt tacksamt mottagna. Sonen visste inte ens att det var något särskilt med den här dagen. Han trodde bara att jag gjorde hjärtpannkakor för att jag älskar mina barn. Fint så. Jag ska steka med pepparkaksformar fler gånger. Det är så roligt! Och ser ni hur fantastiskt bra pannkakslaggen blev efter behandlingen den fick härom dagen? (Ja, jag tog bara kort på sista pannkakan som jag vände lite för sent, så det mörka är helt och hållet mitt fel.) Vi ärvde den från makens mormor då hon flyttade till ett ålderdomshem. Kockums, flat botten, jättetrevlig, men den luktade härsket och kändes inte helt fräsch. Nu luktar den bara järn och pannkakor, precis som den ska och dessutom släpper den lika bra som en teflonpanna med bara lite smör.
Största pepparkaksformen var en alldeles perfekt pannkaksstorlek.
Har ni också märkt att det blir ljust tidigare och tidigare? Idag gick solen upp kl. 7.30 här och jag känner att livet långsamt börjar komma tillbaka. I och för sig hade det snöat lite i natt, men -2° är en alldeles lagom och trevlig temperatur, i alla fall på vintern.
Milla skakar på huvudet åt det jag just skrev. Hon tycker inte alls att två minusgrader är ”lagom”. Hon tycker att det ska bli sommar så hon får flytta till näbbmössen på Sturkö.
Ps: I You Dos blogg kan ni få lite kärleksfull inspiration idag. Kila dit nu!
Här kommer ett av mina sällan förekommande modeinlägg. (Fotona har jag tagit från Aftonbladet.) Jag återkommer med de snyggast klädda då jag hittar bilder på dem.
Utmaningen var att man skulle ha något i trä på det här kortet. Här är allas härliga bidrag.
Tittar ni lite extra noga på skissen ser ni kanske att jag flippade den ett steg åt höger och dessutom har jag bara en dekoration istället för tre.
