17 nov

Ett tips till mig själv…

… men också till dig, så det här inlägget får vara en fortsättning på veckans Tipstorsdag. Jag började le på en gång då jag läste den här listan! Jag har suttit och jobbat med min chef ett tag nu i eftermiddag. Vi jobbar bra tillsammans. Det blir mycket snack, men också mycket verkstad. Det roligaste är när vi känner något bli ”rätt”, för då känner vi oss väldigt duktiga. Eller hur, L?

I kväll överger jag sorger och besvär och går på bio. Jag ska se Niceville med två yngre väninnor. Jag älskade boken och hoppas att filmen åtminstone är någorlunda i samma klass.

17 nov

Tipstorsdag vecka 46.

När det är dags för Tipstorsdag brukar jag dela med mig av tips till er, mina bloggbesökare. Idag är det ni som ska få tipsa mig och varandra, även om jag kommer att ge er några starttips så ni kommer igång. Jag känner mig för tillfället av olika anledningar rätt låg. Vi är mitt emellan den fantastiskt färgsprakande hösten och den ljusa och varma juletiden. Sjukdomar och elände ger sig gärna tillkänna då man inte får tillräckligt med sol på näsan och det är inte längre lika lockande att ge sig ut på härliga motionsrundor. Så vad lyfter er då ni känner er nere? Massor av tips tror jag uppskattas både av mig och er själva!

Här kommer mina tips: Ett varmt bad, världens bästa rooiboste, Pepsi Max (Sorry dr. Brian och Far!), Love Actually, arg musik (Det finns så mycket att välja på att det är svårt att välja en, men ni förstår nog vad jag menar.), slutföra projekt som legat på hög en längre tid, organisera mera, massage, en god bok, choklad, pyssel, klappa en katt, dagdrömma, tända en brasa, få ett oväntat brev eller ett paket i brevlådan (Okej, det här kan man inte styra själv, men ändå.), resa, göra något för någon annan, sjunga… Ja, där tog mina tips slut för den här gången. Snälla, dela med er av era!

16 nov

Barn, dagens teknik och spelsjuka.

Jag tycker att datorn är en fantastisk uppfinning. När jag talar om för våra barn att vi varken hade mobiltelefoner, digitalboxar, datorer eller tv-spel då jag var barn tror de att jag skojar med dem. Något av mina småsyskon fick Oil Panic då jag gick på högstadiet, men jag förstod aldrig riktigt tjusningen med det spelet. (Jag lånade i så fall hellre min kompis Donkey Kong.) Den första VHS-spelaren i vårt hem köpte min lillebror efter 1989 då jag redan hade flyttat hemifrån. När jag och maken nygifta flyttade till Kalifornien 1994 hade vi båda e-postadresser, men många andra hade inte riktigt upptäckt tjusningen med digital kommunikation. Att ”surfa” på nätet var tidskrävande med de gamla modemen som laddade i evigheter.

Hur som helst. Både jag och maken är idag beroende av datorer för att sköta våra jobb. Datorspel, tv-spel, spelkonsol, nunchuck och online-spel är alla välbekanta begrepp för våra barn. De känner sig lika hemma på nätet som i sina egna fickor. Händer något med datorn här hemma är det maken, den 15-åriga sonen eller den 13-åriga dottern som fixar problemet. Själv är jag glad att jag kommit till stadiet då jag inte längre tror att datorn ska bryta ihop för att jag trycker på fel knapp…

När sonen var liten hade den digitala spelutvecklingen tagit fart på riktigt och han och småsystrarna är uppväxta med diverse datorspel, Game Boy, Guitar Hero, SingStar, Play Station och Wii. Vi insåg rätt snart att det är väldigt lätt att sugas in i de här spelen. En nivå (level) till, ett liv till, lite mer, lite längre, slå ett rekord… Vi upptäckte att sonen fick väldigt svårt att kontrollera sitt humör om han inte fick fortsätta spela då han var igång. Spelen kom alltid före allt annat och det var svårt att hitta glädje i något som inte rörde sig på en digital skärm. Begreppet ”spelsjuka” infördes i familjen. Spelsjuka innebär att man är okontaktbar, aggressiv eller kanske okontrollerat ledsen. Vi bestämde oss till slut att vara stenhårda med ”skärmtiden”. En halvtimme om dagen fick räcka, punkt slut. En ”vit” dag i veckan, alltså inga spel alls på söndagar. Vi har dessutom bara en familjedator som står i ett öppet utrymme, och den delar jag med de tre barnen.

Numera är datortiden begränsad till en timme om dagen. På lördagar kan man få spela/blogga/fotobehandla/programmera mer än en timme, speciellt om man har gjort något utomhus först. Det finns skolarbete som måste utföras på datorn, så nu börjar det bli knepigt att få den enda familjedatorn att räcka till. Både 15- och 13-åringen har varsin iPhone. Det innebär så klart att de, om de är lite luriga, kan spela mycket mer än en timme om dagen…

Många kompisar har egna datorer och ”noll koll” från föräldrarna. De spelar, chattar, bloggar och umgås i forum och deras kontaktnät är väldigt mycket större än de som jag och mina kompisar hade. Vissa träffar till och med sina blivande män då de spelar WoW! Man kan hitta information i mängder om sådant man behöver, men också om oönskade saker. Fantastiska You Tube-tutorials blandat med porr och våld… Läskigt. Men! Nu ser verkligheten ut som det gör, och det bästa jag som mamma kan göra är att inte ”överge” barnen. Jag kikar lite i deras telefoner, pratar om spel de spelar och sitter ibland med dem då de sitter vid datorn eller då de spelar tv-spel.

Jag har flera bekanta med framför allt tonårssöner som helt klart är spelberoende. Jag har stött på självmordsförsök p g a spelrelaterad depression, skolk, socialt utanförskap, allmän fysisk förslappning, apati… Vilka tankar har ni om det här ämnet? Ska man bara acceptera att det är som det är? Varför är många föräldrar så rädda för att delta i sina barns liv? Eller är man bara rädd för att ta fighten då barnen inte håller med om uppfostringsmetoderna? Vad tycker ni?

15 nov

Thanksgiving coming up.

I Sverige vet knappt man oftast knappt vad Thanksgiving är. Då jag och maken bodde i USA som nygifta firade vi vår första kalkonfest och efter det var vi fast… Sedan dess har vi alltid en riktig Thanksgivingmiddag runt den fjärde torsdagen i november, gärna med amerikanska gäster. Jag förstår inte riktigt alla de amerikaner som tokdekorerar till Halloween, Thanksgiving och sedan jul. De måste vara alldeles utmattade när det nya året står för dörren… Själv är jag visserligen pysselgalen, men då stilen mer är ”less” än ”more” brukar jag inte ha några problem med att ta ut mig. Just nu inspireras jag av Marthas vackra och varma dekorationer på hemsidan. Kanske kan ni hitta något kul att göra där också?

Ps: För er som redan börjar längta efter julen finns förresten Sweet Pauls fantastiska julmagasin ute nu! Mums.

14 nov

Julkonsert!

Den 18 december har jag den stora glädjen att få vara med på Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorps julkonsert i Gustav Vasa kyrka. I går var det dags för första körrepetitionen inför den här konserten och jag kan lova att det kommer att bli bra… Vi i den stora kören kommer att sjunga tre egna nummer, bl a ett grymt arrangemang av Leona Lewis Run som vår duktiga körledare Ninni Bautista gjort.

Om ni är intresserade kan jag skaffa biljetter till det billiga priset 150 kr trots att en ordinarie biljett går på 280 kr. Hör av er i så fall!

13 nov

Grattis Far!

”Det är ju inte Makens Dag idag”, sa maken då jag tog disken efter middagen. Nej, men min Far är i Klackamåla, och eftersom K är världens bästa pappa (förutom min egen) kan jag gott ta hand om disken.

Hur är då en riktigt bra far? Omtänksam, kärleksfull, snäll, sätter gränser, hjälper till, peppar, ger självförtroende… Min och mina sex syskons far har alltid gett oss barn intrycket att tro att vi kan. Vi kan allt vi vill göra! Finns det något jag också vill ge mina barn, trots att jag inte är far, är det just att de ska tro på sig själv och sin egen förmåga! Jag vill att de ska stjärnor i sina egna liv, precis som i den här ”Camp Rock”-låten. (Det här var innan Eric Saade blev flick-idol och Robin Stjernberg blev Idol-idol. Känner ni igen dem?)