12 okt

Vad är ett liv?

Tycker ni att jag har varit lite frånvarande? Antagligen inte. Blogglivet har ju som vi alla vet egentligen ingenting att göra med vårt vanliga liv, eller hur? Nej, nu skrev jag något som jag inte riktigt tror. Förhoppningsvis reflekterar den här bloggen en del av det som är jag. En rätt stor del, faktiskt. Inte mitt innersta inre och inte det som är allt för knutet till människor som är viktiga för mig och som jag inte vill exponera för alla och envar, men mycket av det som jag upplever och tänker på skriver jag om här.

Den senaste veckan har varit mer än intensiv för mig. Jag hade hur roligt som helst då jag hade möjlighet att åka på ”husmorssemester” i fyra dagar. Jag tog tåget till Malmö och tillbringade tid med gamla kära vänner, lillebror och hans fina flickvän, släktingar (Vid det här laget vet ni nog att jag har en stor, brokig släkt och att de alltid finns nära mitt hjärta.) och gamla bekanta från en annan tid. Vilken helg! Full av energi, eller egentligen ganska trött då jag sov väldigt lite, kom jag tillbaka till mina älsklingar. I går tog något annat vid. Jag, maken och svärmor städade ut svärmormors lägenhet. Hon har bott där i 39 år, nästan lika länge som jag har levt. Att rensa i någon annans tillhörigheter får onekligen tankarna att snurra. Vad betyder egentligen prylar för mig? Vad skulle folk tänka om mig om de skulle gå igenom mina högar med pysselprylar, böcker, gamla dagböcker och allt annat jag samlat på mig genom åren? Vi hittade makens morfars dagböcker. Svärmor hade ingen aning om att han ens hade några! Den sista anteckningen hade han skrivit en vecka innan han fick en massiv hjärtinfarkt 1995 då vi bodde i USA. Vad skriver jag i min dagbok då jag väl skriver? Skulle mina barn lära känna mig bättre om de läste mina tankar där? Den här flytten har väckt många känslor för många människor. Det jag tar med mig är hur viktigt det är att tacka varje dag för det jag har och att önska mindre av vad någon annan har. Envar sin egen lyckas smed… Kära vänner, ha en bra dag. Livet är förunderligt och stort och att vi får vara just här, just nu, är helt enkelt makalöst.

06 okt

Tipstorsdag vecka 40.

Idag handlar mina tips om nagelvård. Jag suttade på tummen då jag var liten och den ovanan gick över till nagelbitning då jag inte längre ”fick” fortsätta. Under mina barn- och ungdomsår såg mina naglar inte kloka ut. Jag bet åtminstone inte på nagelbanden som en del andra gjorde…  Så småningom övervann jag det där eländet, men naglarna blev ju inte snygga för det. Numera har jag urstarka naglar (Tack B50 för det!) och då och då får jag ryck då jag faktiskt fixar till dem. Jag gillar lite lagom längd och det klarar jag av utan några ”nagelproteser”. Det trista brukar vara att man fixar naglarna, men oavsett hur länge man väntar på att lacket ska härda så blir det inte riktigt klart! Härom veckan läste jag om något superöverlack och dagen efter var jag inne på Kicks där det var på rea för 99 kr. Då slog jag till… Mamma Mia! Man målar sitt vanliga lack i två omgångar, och då det översta lagret fortfarande inte har torkat lägger man på ett lager Seche Vite Dry Fast Top Coat. Resultatet blir så bra! Lacket sitter som berget tills man tröttnar. Inga problem att ta bort med vanligt borttagningsmedel! Köp, köp, om du vill och kan lägga pengar på dina naglar. (Jag vet att jag är sen, men det måste väl finnas någon mer än jag som inte alltid hänger med i svängarna…)

Här är annars resten av mina favoriter. (Har inte så mycket mer. Här hemma är det E som står för nagellacksmångfald.)

Från vänster till höger: China Glaze Midnight Kiss (köpt för noll och intet efter jul på Kicks, håller sig fortfarande fint, guld som slår lite lätt åt grönt), Trind Nail Repair (om naglarna blivit lite styvmoderligt behandlade är det bra med en sådan här tvåveckorskur), IsaDora Nail Whitener (naglarna ser ljusa och fräscha ut), IsaDora Wide Brush lacker (snygga färger, billiga, den breda penseln är så skön att måla med och funkar bra), OPI Sweet Memories (vet inte om färgen finns kvar, men det här är ett trevligt om än lite dyrt lack), Seche Vite Dry Fast Top Coat.

Hoppas att ni får en vecka med fina naglar!

05 okt

Ren och ohejdad reklam.

Onsdagen den 19 oktober kl. 19.30 tycker jag att du ska släppa allt vad du har och bege dig till Nacka där Neo håller hov. Jag lovar att du kommer att få en fantastisk kväll. Ninni och Jonas är min systers vänner. De är otroligt, fantastiskt musikaliska och tillsammans med sin väninna Lena och ett gäng duktiga musiker bildar de Neo. Jag tänker gå på konserten. Kommer du?

05 okt

Fyrtioett år på jorden.

Jag är tacksam över att jag får vara jag. Jag är tacksam över att jag är gladare över att vara jag än vad jag var för ett år sedan. Jag är tacksam över så mycket… Jag har fortfarande massor att åstadkomma, så det är bäst att jag sätter fart på en gång! Förresten blev jag firad med pompa och ståt, fick en frukost helt i min smak, underbara kort och teckningar från barnen, en lövkrattningscheck (ni anar inte hur glad jag blev över den), blombukett och en GLASSMASKIN!!! Tjohooo!

En liten bildkavalkad från morgonens uppfriskande promenad. Ni förstår vad det är som gör att jag älskar oktober så mycket, va?

05 okt

Ännu mer från skräphögen.

Den där skräphögen har i och för sig krympt, men det finns fortfarande material kvar till en hel massa kort. Problemet är bara att det är färre papper som passar ihop nu tycker jag, fast det gäller kanske bara att ta på nya glasögon… Här kommer de senaste skapelserna.

En ung vän har startat en blogg som heter Sweet Sparkles. Jag tyckte att det var ett så gulligt namn, så jag lånade det och gav det en egen twist.

Om två veckor kommer det två nya ark clearstamps till You Do. Då man har lokaliserat en butik som säljer dem kan man till exempel göra sådana här Grattis-tags!

Tja, vem ger man en sådan här tag?

Har fastnat i de här små hjärtana. Här började det bli svårt med färgmatchning, men skam den som ger sig…

Det här vill jag att mina barn ska få med sig…

Det finns fortfarande en massa Maya Road-gnuggisar kvar. Snacka om prisvärda!

Finaste kortet egentligen, men kameran fick nojan av färgstick både från Es rosa vägg och själva kortet, så ni får gissa ungefär hur det ser ut.

04 okt

Så mycket…

… i mitt hjärta, men ingenting jag kan eller vill dela med mig av här. Människor är förunderliga. Femtonåringen konstaterade idag att det känns jobbigt att så många människor varken inser sitt eget eller andras bästa. Stackare! Som sagt, att vara tonåring är spännande på alla sätt och vis, men jag har ingen som helst önskan tillbaka. Tänk alla sanningar man måste upptäcka, allt möjligt och omöjligt man ska gå igenom, alla människor man ska lära känna sig själv igenom… Det är tuffa år! Inte undra på att tonåringar behöver så mycket sömn…

Vi firade Kanelbullens Dag genom att baka en sats vaniljbullar. Som ni förstår vinner alltid vanilj i omröstningarna om fyllning, så idag struntade jag helt i kanelen. Annars är det ändå bara jag som äter upp de bullarna, och så kan vi ju inte ha det. Vi hade fått en stor bit smörgåstårta av grannen, så jag diskade fatet och gick över med en omgångar bullar till dem. S håller också på att försöka klara sig utan kolhydrater, så jag kände mig lite skurkaktig som kom med frestelser till henne. Kan bara skylla på att jag inte visste att hon hade satt sig själv på diet. (Det var därför vi fick smörgåstårtan visade sig. Tja, kanske för att vi är grannar som gillar varandra också, men mest för att smörgåstårtan inte skulle stå och ropa från kylskåpet hela dagen…)

Men då så. Nu ska jag göra den sista omgången skräpstädning. En omgång till blev klar i morse, men jag har ingen kamera här, så vill ni kika på den får ni komma tillbaka. Ha en härlig tisdagskväll!

02 okt

Vackert.

Jag har njutit av det underbara vädret idag, tagit chansen att blunda och lukta och samla energi. ”Det är det här som gör att du älskar hösten så mycket, va?”, frågade min man. Det har han ju alldeles rätt i!

Den här söndagen är jag tacksam för kärlek långt borta och nära, att få vara mamma till världens häftigaste människor, livet, musik, god mat, det stora och det lilla… Livet är förunderligt, vänner. Jag förstår inte allt, men jag är tacksam över att jag har fått komma hit, att jag får vara här och nu och att det finns en mening med allt. Det är stort.

Min lillasyster åker till Thailand tillsammans med sin familj idag. Här hittar du deras äventyr. En annan av mina systrar skriver så underfundiga inlägg att jag tycker att ni ska titta in till henne trots att hon bor kvar i Sverige!

Kortet gjorde jag till mässan och är alltså till 100% You Do, fast med min ”touch”.