19 Sep

Välkommen in!

Det här är nu inte direkt min stil, men jag kan inte låta bli att bli imponerad. Jag drömmer om att bygga ett eget hus någon gång. Samtidigt drömmer jag fortfarande mardrömmar om vår ofrivilliga renovering för några år sedan, så de här husbyggardrömmarna är i högsta grad just drömmar. Som jag skrev härom dagen känner jag att det är lätt att längta, men att få saker gjorda är inte fullt lika lätt. Driftighet imponerar på mig!

Härom veckan, då jag var ovanligt trött på ett projekt som liksom aldrig blir färdigt, sa jag till maken att jag önskade att jag var Benita Larsson. Hela hennes liv verkar vara ett långt organisationsprojekt som dessutom är i genomförandefasen mest hela tiden! Hon är singel, så hon genomför det mesta på egen hand även om den tonårige sonen verkar vara med på ett hörn ibland. Imponerande, som sagt. Hur som helst fick mitt lilla muttrande utbrott effekt, för maken och sonen såg till att göra projektet åtminstone halvfärdigt. Det innebär att ni som kommer på besök visserligen fortfarande blir mötta av en sju år gammal lecablockstrappa med fin mossbeläggning, men ytterdörren och dörren in till tvättrummet är jämt och fint svartmålade i stället för dassigt gråslitna och flagnande! Så snyggt. Jag njuter varje gång jag ska in i huset.

I helgen har vi haft besök av min syster och hennes familj. Mysigt! Jag älskar att hänga med min släkt. Jag saknar redan lillasyster som är på väg till Thailand. På onsdag kommer åtminstone hennes lille son hit på lån i ett dygn, så då får jag ladda upp för hela tiden fram till sommaren då de kommer tillbaka!

Förresten är det dags för en ny kortskiss idag. Jag hade gjort ett kort efter nästa veckas skiss, så jag hoppar den här veckan. Här har du de andras fina bidrag!

Regnar det hos dig också? Så länge jag bara får sol också är det okej. Jag sitter här och jobbar med tända värmeljus. Man får göra vad man kan…

18 Sep

Viktigt!

Det här programmet satt jag och min 15-årige son och lyssnade på i bilen. ”Lyssna och lär!”, sa jag till honom. Han lyssnade fascinerat och lovade att alltid komma ihåg det han fick reda på. Jag lovade å andra sidan att han alltid kommer att ha en fördel av denna kunskap och att kvinnor i hans omgivning kommer att vara oerhört imponerade om han omsätter sin kunskap i praktisk handling… Se till att lyssna på detta program och se till att andra också gör det, för större empati och förståelse i världen.

17 Sep

Och hur tantigt är det på en skala…

… att göra sin egen leverpastej?!  Jag fastnade för ett recept på ”Mild Liver Paté” i min nyaste kokbok, The Primal Blueprint Cookbook häromdagen. Jag är inte särskilt förtjust i lever. Skolans leverbiffar förstörde liksom all eventuell tjusning med denna näringsmässigt förträffliga ingrediens. Leverpastej med inlagd gurka är gott och min farbrors gräddiga levergryta är fantastiskt god, så helt kört var det inte heller innan dagens matupplevelse. Som av en händelse råkade de sälja ungnötslever för 39.90/kilo i Hemköpsbutikerna den här veckan. Jag hittade dessutom några paket som var nedsatta med 50% (bäst före 17/9). Visst var det ett tecken så gott som något att jag faktiskt skulle försöka mig på den där milda leverpatén?


För ett par timmar sedan var jag så trött att jag ville gå och lägga mig i stället för att vänta på syrran och hennes man som är ute på galej med släkt och vänner (vi var medbjudna, men jag var inte riktigt i skick för festligheter). Då kom jag på levereländet i kylen och bestämde mig för att se till att testa receptet i alla fall. Det tog lite tid, men det var jättelätt. Dessutom blev det hur krämigt och gott som helst! I kokboken tipsar de om att äta detta som förrätt tillsammans med gurk- och selleribåtar. Jag ska äta en rejäl laddning på en skiva LCHF-bröd i morgon bitti. Det blir gott det.

Mild leverpastej

0,5 kg kalvlever, kycklinglever eller grislever (hackad), 1/2 finhackad stor lök, 2 stora finhackade morötter, 50 g smör, 1 kvist rosmarin (bara bladen rensade från kvisten), blad från 3 kvistar färsk timjan (detta hade jag inte hemma), 3 ägg

Fräs lök och morötter i 1 msk smör tills löken är vackert brun och morötterna är mjuka. Tillsätt kryddor, resten av smöret och levern och stek tills allt är genomstekt. Tillsätt äggen och rör om tills äggen är genomstekta. Tillsätt salt (jag tog ca 1 tsk). Lägg röran i en matberedare och kör med kniven tills allt blir slätt. Lägg vackert i en skål, låt svalna och ställ i kylskåp.

Det står att det här är 8-12 portioner, men det lär räcka till många fler om man använder det till smörgåspålägg! Gissar att hållbarheten dock inte är allt för lång.



16 Sep

Mitt hjärta svämmar över.

Jag var tvungen att åka iväg ett snabbt ärende med bilen. Hade det varit lite närmare hade jag tagit en promenad, för vädret var helt underbart… Jag kände den där höstkärleken fylla hela mig. När jag ”vevade ner rutan” (eg. tryckte på en knapp) och kände den svalare höstluften blanda sig med solen som sken in genom bilfönstret blev jag så tacksam och lycklig för en stund! Det är så lätt att längta bort, att önska något man inte har eller att vilja ha mer. Något som kommit med ålderns vishet är ändå att ta vara på stunder som den jag upplevde och genast fylla på pluskontot. Tro mig. Dagar då man har andra känslor kommer alltid. Då behöver man ett förråd, en buffert av kärlek, lycka, skönhet och vishet.

Dagarna blir nu kortare och kvällarna mörkare. Jag njuter av tända stearinljus både inomhus och utomhus. Jag vet att det är solljus kroppen behöver för att må fysiskt bra, men själen behöver också sitt…

Ha en fin helg!

Ps: Ni måste bara läsa om den här killen! Att jag har gått ner några envisa kilon är ingenting att skrika om, men den här historien… Tänk hur många det finns ute i världen som mår dåligt när de kan må så bra som jag och The Unconquerable Dave!

15 Sep

Tretton.

Nu har vi två tonåringar i huset. Den mest nyblivna kramade mig i kväll, tackade för en fin födelsedag och sa att hon looovade att hon inte skulle bli så där jobbig som en del andra. I alla fall för det mesta. Jag var beredd att springa efter inspelningsapparatur, men tänkte att det kanske låg riktig sanning bakom detta fantastiska löfte!

Jag sitter här lite sockerhög efter både chokladtryffeltårta och amerikansk cheesecake med hemgjord hallonsås. Gott, gott. Jag gillar födelsedagar. Några av gästerna lät antyda att jag och maken nu är ”medelålders” och att det kanske inte är så pjåkigt ändå. Det ska jag ta till mig. Fast först ska jag sova en stund.

För tretton år sedan föddes detta underverk som skulle heta Kalle (Karl Michael). Jag är så glad över att det var hon som kom till oss i stället! Dessutom har hon nu närmare tio nya nagellack, så om jag smörar ordentligt kanske jag kan få låna någon modern färg.

13 Sep

För ett par dagar sedan.

Så här såg min ”benvärmarstrumpa” ut i lördags. Nu har jag börjat med hälen och än så länge går det, peppar peppar, bra.

Underbar vägg vid Slussen. Tänk så många härliga begivenheter som har fått hänga här!

Kolla in killen! Han satt i fönstret och gjorde yoga då vi hade parkerat utanför Nationalmuseum. Jag blev alldeles fascinerad, men också rädd att han skulle trilla ut. Han klarade sig.

Sonen tyckte väl att det här besöket var lagom roligt, men har följde med i alla fall. Tjejerna blev däremot uppslukade av konsten. Vi tyckte alla bättre om utställningen” De fyra årstiderna” än silverutställningen…

… men den här silverpläterade kronan hade gärna fått följa med mig hem.

Långholmen visade sig från sin bästa sida. Om det alltid var så här tror jag att fångarna hade det rätt bra där ute! (Hm.)

Vad tycker ni om makens fotografiska talanger? Det här är det enda fotot på mig från den här dagen. Vet inte om han siktade på min bak då jag försökte ta mig ner för ett livsfarligt, mossbelagt berg eller om det var dottern som egentligen skulle ha hamnat i fokus.