18 Sep

Allrummet/korridoren uppe.

Idag är det BF för bebisen, så brorsan passade på att göra klart golvet uppe i helgen. Jag tycker det är så fint! Dessutom känns det revolutionerande fantastiskt att inte behöva trampa i sågspån varje gång man kommer upp på övervåningen. Isoleringen gör att det inte längre blir några kallras, så sammanfattningsvis kan man säga att jag är mycket tacksam över de senaste framstegen.

SparaSpara

19 Jun

En ny dag i en ny vecka.

Sommarsolstånd. I år är det dags den 21 juni, alltså på onsdag. Många svenskar firar midsommar med liv och lust, men det där att dagarna blir kortare och kortare från denna tidpunkt är det inte lika många som gläds över.

Jag fascinerades av nätterna som aldrig blev riktigt mörka i Umeå då vi var uppe till lillasysters examen. Det är en sak att höra om detta fenomen, något helt annat att uppleva det. Vi satt uppe och pratade tills alldeles för sent varje kväll då det aldrig blev riktigt mörkt och jag kan tänka mig hur effekten blir rakt motsatt om vintrarna. Hur orkar ens folk stiga upp och leva ett normalt liv om det aldrig blir ljust? Phu. Det är bäst att jag håller mig kvar i vårt sydöstra lilla hörn av Svea rike. Kanske har åldern ställt till det så jag numera knappt ens klarar Stockholm om vintern…

Det vackra eftermiddagsljuset fångat på snedtaket i allrummet ovanför trappan som nu är färdigt. Brorsan bad oss häromdagen att titta ut tapeter. Jag hade trott det skulle målas vitt överallt där uppe, så nu får jag tänka om lite. Hm…

Lille lillebroren, som själv håller på att renovera ett vackert putsat hus utanför Malmö, är på besök med sin dotter. Idag tog de med sig mamma och kom på middag och stannade sedan i några timmar. Med detta fanns det då ett par extra hjälpande händer till snedtaket ”på andra sidan”. Jag är så tacksam över varje framsteg i denna renovering som mer och mer gör att detta hus känns som hemma

Något som spär på hemtrevligheten är det lilla trädgårdslandet som maken och dottern jobbat hårt med. Vi har nu några påsar förvälld spenat i frysen för kommande smaksensationer. Mycket jobb blir det för någon som jag som förut bara halvhjärtat gjort det jobb som frågats efter i grönsakslandet. Jag bemödade mig aldrig om att faktiskt ta del av all kunskap Far satt inne med… Jag skyller bara på mig själv och inser att om jag vill kunna något om detta är det bara att googla, läsa böcker och fråga kunniga experter (som faster M) om råd. Dagens middag var i alla fall kryddad med färsk oregano, jamaicansk salvia och rosmarin som vuxit utanför köket, men vi hoppas att så småningom få smaka både potatis, morötter och lök som vi själva odlat.

Trettio riksdaler kostade denna underbara bukett vid Brofästet. Jag kan säga att det inte är mycket bevänt med våra egna blomsterland så här långt, men det kanske tar sig? Vi kan säkert plocka ihop lite vilda minibuketter om bara en månad eller så… Jag har sett en ensam gul ranunkel leta sig upp ur en rätt vissen bladrosett och både gladiolus och dahlior har kommit upp även om de inte har hunnit så långt efter den evighetslånga, blöta och väldigt kalla våren. Nåja. Nu växer det rejält och mycket är rörigt då åkern som plöjdes upp i våras till hundra procent beboddes av kirskål, tistel, groblad, nässlor innan vi kom och försökte tämja eländet. Jag hoppas att hela familjen drabbas av att helt plötsligt besitta en enorm artkunskap. Det ska bli intressant att se huruvida den önskningen slår in. Peace.

21 Maj

Draperi framför trapputrymmet.

Härom dagen påmindes jag om det faktum att ett projekt kan dra ut på tiden helt i onödan, särskilt om projektledaren ägnar osedvanligt mycket tid åt att tänka hur jobbigt projektet kommer att bli att genomföra innan hen ens sätter igång.

Tänka, tänka, tänka… Så!

Vi har länge tänkt hänga ett draperi framför utrymmet under trappan. När jag hittade Elsas fina lakan bestämde jag mig för att använda ett sådant. Efter sjutton turer fram och tillbaka blev det äntligen av. Förutom att jag glömde testa trådspänningen innan jag körde första sömmen med gasen i botten gick allt bra. (Usch för att sprätta, men vad gör man?) Vi är jättenöjda!

IMG_2648

IMG_2646

25 Apr

Och så lite till…

25_3

(Du tror det kanske inte, men…) Litet duschrum till vänster och sovalkov med mysigt benöverhäng till höger. Det här blir bra.

25_4

Den här trappan är varken särskilt vacker eller byggd med något slags fantastiskt hantverk, men jag tror att vi ska kunna fixa att skrapa, spackla igen lite skador och måla i någon fin färg. Eller ja, jag vet inte om det passar att måla med någon ”fin” färg. Det blir nog vanlig linoljevit till slut om jag känner mig rätt. Innan det är dags att dra på målaroverallen måste dock sågspånen sluta dala ner från ovan som oönskade skorvflagor. En sak i taget!

Stackars mamma har drabbats av en riktig dunderinfektion. Jag hoppas att medicinen PT (palliativa teamet) kom förbi och lämnade samtidigt som de tog prover snabbt hjälper. Läk, kära kropp, läk.

29 Mar

Byggandet har satt fart igen!

Idag har brorsan och maken börjat bygga en takkupa. Det har sågats och spikats och mätts och passats och flyttats och burits och klättrats. Så spännande! Helt plötsligt får det plats med ett litet badrum uppe också samt en liten ”sovhytt”. Det är verkligen roligt att se hur fort det kan gå när det finns en plan, rätt material, rätt verktyg och någon som faktiskt kan göra jobbet. Huset är tänkt att bli 110 m² när allt är klart, men vi rör oss fortfarande på de 60 m² nedervåningen bjuder på.

IMG_8946

IMG_8951

IMG_8953

IMG_8959

IMG_8963

28 Mar

Före och mittemellan.

IMG_1344

De förrförra ägarna brukade ha sin kaffehörna här. Eftersom verandan inte är klar än är det ingen större mening med att lägga ner jättemycket arbete på onödiga moment. Att ha en fikaplats som är täckt av krossat fönsterglas och annat skräp kändes dock inte så attraktivt, så vi röjde bort det värsta. Nu har vi åtminstone en plats att sitta på i trädgården!

IMG_1350

Utanför dörren har det stått en väldigt ful stol hela vintern. Dess uppgift har varit att skydda folk från att snubbla över järnstolparna som sticker upp efter att förstukvisten temporärt sågats bort. Den här stora ”kastrullen” stod i trädgården och har nu fått en ny uppgift att fylla. Lite påskfägring och snubbelskydd i ett helt enkelt! Att välja vad som ska planteras i krukor utomhus är ett pyssel. Perenna, ettåringar, tvåveckors eller vad? (Jag talar naturligtvis om växter av olika slag.) Jag gillar att ha lite olika höjd på blomsterarrangemang. Vi får väl se om de här stackars plantorna tar sig efter en lite omild hantering från mitt håll. Jag vet inte riktigt vad som hände, men av någon anledning mosade jag till flera av penséerna. Det ger sig nog.

IMG_8940

02 Mar

Ett hem till skänks och allt det där.

Du som känner mig väl vet att jag vurmar för käcka rim av olika slag. En av mina favorittavlor från barndomshemmet stoltserade med följande vers:

Ett hem till skänks man aldrig får,
Ej ens på livets högsta höjder.
Det bygges sakta år från år
Och älskas fram i sorg och fröjder.

I dagens samhälle läggs väldigt mycket fokus, tid och pengar på att fylla hem med ”rätt” och ”personliga” inredningsattiraljer. Det ska se ut på ett speciellt sätt och en viss typ av ängslighet är alltid inblandad i uttrycket av vad som är inne respektive ute. Om en pryl finns att finna på ICA kan man räkna med att den inte är inne eller att den är på väg in i utefasen. Fult och fint i inredningsvärlden är begrepp som förändras så fort rätt, eller fel, personer uttalat sig om något. Blir en viss pryl nämnd i rätt blogg kan personen som tjänar pengar på den prylen skatta sig lycklig och tvärtom.

Det finns olika skolor som predikar olika evangelium. Vissa pratar om hållbarhet och hur det är vår plikt att inte märkas här på jorden (självhushållning, loppis, inga eller få barn, inga resor…). Andra ser det som sin mänskliga plikt att upprätthålla ekonomin genom att jobba heltid, köpa nytt, stötta nya designers, åka på retreats och allt vad det är.

De flesta av oss lever något slags mittemellanliv. Vi bor i lägenheter och radhus som bara är temporära boenden. Vi har viljan att bara äta veganskt, ekologiskt och närodlat, men värmer Mamma Scans köttbullar i hast med ena benet redan utanför dörren på väg till ungens fotbollsträning. Vi handlar loppisfynd som blir hängande oanvända i garderoben och kan inte motstå att köpa jackan som hängde i skyltfönstret just då vi råkade gå förbi. Vi  blänger på fembarnmamman Olga Rönn-vadhonnuheters magrutor på Instagram medan vi tuggar i oss ett par rutor Marabou Schweizernöt. Vi är ganska lagom och lever ganska vanliga liv. Våra hem är de enda av vännernas hus som inte är uppdaterade med marmorskivor i köket och den där fiskskålsvasen med bubblor på som man ska ställa fina kvistar och dyra buketter i. Vi gråter en skvätt i hjärtat över att inte ha det som ”alla andra” har. Sedan kommer en stund då vi inser att det är precis som i den där dikten som jag skrev ut häruppe.

Ett hem byggs inte av rätt prylar. Det är vi som bor i hemmet som gör det till vad det är. Är det för mycket sorg så se till att lägga till lite fröjder av olika slag. Bjud hem vänner. Låt dem ta med mat om du inte har tid eller pengar att fixa. Sträck ut en hand om hjälp någon som har behov som du kan göra något åt. Fyll ditt hem med uppbyggande musik och filmer som får dig att skratta och gråta, som får dig att känna med andra. Sätt in en äppelkvist i ett vanligt dricksglas från IKEA. Alla sätt är bra utom de dåliga, men jag kan lova att du aldrig kommer att bli nöjd om du tror att ”rätt” golv i köket ska göra dig lycklig. Peace.

2_1

Nu slipper vi ha bara en naken glödlampa i fönstret. Jag gillar verkligen vår nya kökslampa. Den är ett trevligt tillskott till köket, men min lycka är inte beroende av den.

15 Feb

Öppna upp ditt fönster och släpp in ljuset.

Det är som att Far skickat ljus och värme i ett sedan i söndags. Vi har verkligen haft fantastiska dagar här på Sturkö! Idag åkte jag hem en snabbis. Julkuddarna har bytts ut av lite vårfräschare versioner och med dagens ljus kändes det som att hela huset fått nytt liv. (Fast egentligen är golven i desperat behov av dammsugarens omtanke och alla fönster behöver en rejäl omgång. Undrar ändå om jag inte ska vänta med det senare tills taket har lagts om…)

Om drygt en vecka flyttar vi in på heltid. Det finns fortfarande mycket att göra, men det känns ändå skönt att få in rutiner för vår lilla familj. Att få följa årstidernas skiftningar för första gången är något av det finaste som finns då man flyttar till ett nytt ställe. Det är som att både ägare, hus och natur anstränger sig lite extra för att lära känna varandra. Detta har jag upplevt både som inneboende, hyresgäst och husägare. Just nu blommar snödropparna i den trädgård som så småningom kommer att få den omsorg den är värd och ljuset faller in till tröst efter en av de gråaste vintrar jag upplevt på mycket länge. Det läker och helar!

15_2

15_3

15_4

23 Jan

Kakelugn no. 1 fixad!

Jag älskar våra kakelugnar! Idag tog jag mig äntligen tid att krita fogarna i kakelugnen i vardagsrummet. Det tog sin lilla tid och mycket pill, men det var det värt. Nu ska det torka till ordentligt innan vi kan elda igen. Jag använde mig av Skansens recept:

2 dl krita
1 dl titandioxid
1 äggvita
lättmjölk

Kratsa försiktigt ut lös fog med en kniv. Arbeta försiktigt så du inte skadar glasyrens känsliga kanter.

Blanda samman ingredienserna så att fogmassan får en konsistens av majonnäs. Låt vila så att kritan får svälla. Under tiden fuktar du fogarna på kakelugnen med en svamp, för att fogen ska fästa bättre. Stryk ut fogmassan med en vit gummispackel, som finns att köpa på de flesta byggvaruhus. Torka efter med en fuktig svamp, diagonalt över fogen, annars följer fogen med. Låt torka. Putsa upp kakelugnen med trassel eller torr trasa.

IMG_0087

IMG_0083