28 Dec

Eftertänksamhet inför 2016.

Jag klurar och filurar och funderar på vilket ord som ska få göra mig sällskap nästa år, men det är inte lätt. Jag har flera gånger trott att jag hittat rätt, men så har något annat kommit emellan. Jag gick igenom årets nyord, men jag blev inte imponerad och kan med säkerhet säga att inget av dessa kommer att väljas av mig:

avinvestera, cosplay, delningsekonomi, douche, dumpstra, EU-migrant, faktaresistens, funkis-, geoblockering, groupie, haffa, halmdocka, klickokrati, klittra, kulturell appropriering, mansplaining, naturvin, nyhetsundvikare, obror, plattfilm, rattsurfa, robotjournalistik, självradikalisering, skuldkvotstak, ståpaddling, svajpa, svisha, talepunkt, terrorresa, transitflykting, triggervarning, trollfabrik, vejpa, vithetsnorm, värdgraviditet, youtuber, ögonkramp

Jag fick ett mejl från min fina vän från För-Länge-Sedan. Hon berättade om tankar runt människor, bebyggelse och civilisation, hur olika vi är och hur olika vi lever på olika ställen. Hon gjorde mig uppmärksam på hur vi i vissa situationer och på vissa platser är beroende av andra människor och att vi i ett modernt nutidssamhälle är mer egoistiska och ”gnälliga”. Jag har funderat vidare på dessa ord och kan inte annat än att hålla med.

Jag tror att en civilisation där man slutar se till sina medmänniskors behov till slut går under. I ett mikrosamhälle behöver man någon som är kunnig i läkekonst, någon som är ”ingenjör”, någon som odlar, någon som kan undervisa, någon som kan fixa sådant som inte finns i närmiljön… De äldre är viktiga. De finns för att hjälpa till med och undervisa barn och vuxna. De är inte några ”som samhället ska ta hand om och fy sjutton, för undersköterskorna har inte ens tid att byta blöjor på dem”.

I flerfamiljshuset på Visättravägen 75 med loftgångar där vi bodde då vår äldste var liten hejade folk inte ens på grannarna. Hade någon glömt kvar tvätten i torktumlaren kunde den slängas ut på golvet. Enda gången det märktes något slags interaktion mellan grannarna var när alkoholisten på tredje våningen hade haft fyllefest och polisen kom. Då mumlades det lite om ”Hörde du?” dagen efter. Själv har jag som vuxen blivit lite stört extrovert och kunde inte låta bli att försöka prata lite med folket runt omkring. Jag blev så småningom vän med en kvinna som hade en dotter i vår sons ålder och som bodde några dörrar längre ner. Mannen som bodde precis bredvid oss hälsade aldrig och gick alltid med nedböjt huvud. En gång när jag inte hade sett honom på länge blev jag orolig och knackade på. Då hade han varit bortrest och hälsat på sin syster. Han blev inte arg över att jag tagit mig friheten att knacka på utan var tvärtemot tacksam. Efter det brukade han åtminstone heja lite då vi sågs. Skulle du märka något om din närmaste granne låg och dog och skulle du bry dig? Något att tänka lite på en stund så här på söndagskvällen eller måndagsmorgonen eller när du nu läser. Peace!

18 Sep

Om att få saker gjorda.

18_1

”Fearless” fortsätter. Jag ska försöka bry mig mindre om mönster och hur andra har bestämt att saker och ting ska göras, åtminstone då det gäller det som jag själv skapar. Det är inte lätt för någon som är så fyrkantig och grafisk i sitt tänkande som jag är. Det här citatet skrev jag med en liten mjukare skrift och med vattenfärg med en pensel som jag dessvärre hade låtit stå kvar i en skål med vatten och därmed krokat till spetsen lite längst fram. (Men Monica, lyssnade du inte alls på det som bildlärarna sa om och om och om igen?! Man får aldrig lämna penseln i vattenbehållaren. Då förstörs den.)

Jag har plockat fram pennor, penslar och färger igen för att försöka få igång inspiration och flöde. Den senaste veckan har jag jobbat mycket med hemskolan och goda rutiner för allt som inte har med jobb att göra. Jag har börjat lyssna på en bok som kräver att man gör aktiva övningar efter varje kapitel och det skulle ju kännas dumt att inte ens försöka testa det som författaren lovar funkar. Just nu ska jag därför låta bli att skjuta upp saker, till exempel att skriva och utveckla mina olika handstilar. Vad jobbar du på?

02 Sep

En dag…

Mamma, syrrorna och jag har två gånger skrivit en ”bucket list”, alltså en lista på tio lite speciella saker vi vill hinna med innan jordelivet tar slut. Listan jag skrev för några år sedan har försvunnit och mitt minne är gott men kort och jag vet alltså inte riktigt vad jag skrev. Listan jag skrev i år tror jag kom med från Sverige, men jag har i så fall lyckats lägga den på något så smart ställe att jag själv är för dum för att hitta den.

Idag började jag tänka ”En dag ska jag…” och tanken fortsatte in i något som jag inte riktigt har koll på. Entusiasmen falnade på en gång då det gällde något jag jobbat på i så många omgångar att det är omöjligt att räkna dem alla. ”Ett Litet Ord” (One Little Word) har i flera år motiverat mig till att medvetet jobba med mig själv, men årets ord Fearless har inte riktigt fått vingar. Antagligen hade jag inte tänkt färdigt då jag bestämde mig, eller också så sitter min feghet så djupt rotad att den kommer att ta betydligt längre tid att utrota än vad jag hade planerat. Summan av kardemumman blev att jag blev lite modfälld, men jag hade inte direkt tid att tänka på det eftersom jag hade jobb att ägna mig åt. Jag stör mig dock på att mina sinnesreaktioner är så infantila ibland. En dag… :D

Någon bucket list har jag fortfarande inte skakat fram, men vem behöver sådana listor när man har fullt upp med vardagen? Kryddträdgården fortsätter leverera trots styvmoderlig behandling, men persiljan får man numera njuta som ögonfägring istället för som krydda. Bättre går det för vår rosmarin och timjan och vi använder dem flera gånger i veckan. Undrar just hur länge vi kan fortsätta skörda innan det blir till att uppsöka kryddhyllan igen?

1_1

1_3

22 Apr

Fearless? Really?

Hur går det med mitt ord för året, fearless? Riktigt dåligt. Jag känner mig inte det minsta orädd, utan har snarare känt mig räddare än någon gång förut. Mina föräldrars sjukdomar bidrar kanske mest, men det är annat som spökar också. Det kanske är just därför jag skulle ha detta ord som ledmotiv just i år? Är det fearless som bär mig förbi mina hjärnspöken och lyfter mig ut ur pannrummet i mitt föräldrahem där jag gömmer mig i mina tankar?

Ett av mina favoritcitat är följande:

22_1

Det sägs komma från Friedrich Nietzsche, men även om det är någon annan som var så klurig så gillar jag det skarpt. Det hjälper mig också att släppa taget och det hjälper mig definitivt att mindre bry mig om vad andra tycker eller inte tycker om mig.

Och de som sågs dansa ansågs vara galna av dem som inte kunde höra musiken.

För är det inte så det är? Vi utgår alltid från oss själva och vår egen bakgrundsmusik, våra egna upplevelser och vårt eget brus. Det är alltid ”jag” som är normal och därmed ställs alla andra i jämförelse med ”mig”. Inte konstigt att världen är så full av konstiga människor…

22_2

Idag har jag fortsatt hacka mig igenom allt ogräs i vindruvsrabatten. Jag blir väl färdig framåt 2020 sådär… Jag vill ha sådana där söta ogräs som man lätt kan rycka upp mellan tummen och pekfingret, men våra rabatter består kanske till noll komma tolv promille av sådana. Resten är sådant som växer med djupa rötter, gärna perenna sorter eller sådant som sprider sig extra mycket om man försöker ta bort det. Basta! Nu är det slutklagat.

22_3

För övrigt fick vi låna ett par finfina barn i förmiddags, sådana som alltid gör mig glad i hjärteroten bara för att de vet hur man njuter av livet och för att de är bra på att få mig att glömma ”sorger och besvär”. När jag hade lämnat tillbaka dem till deras mamma fick jag ett fint besked av min egen mamma, ett besked som fick mig att släppa en djup suck av lättnad. Den känslan ska jag försöka behålla resten av dagen. Namaste.

02 Apr

Brighton, Utah.

2_4

I går hade maken jobbets liftkort för sista gången den här säsongen. Han var snäll och tänkte på mig som behöver lite lagom gröna backar, så vi åkte till Brighton för att testa. Milda makaroner! Det var en strålande vacker dag, men snön i backarna var allt annat än strålande. Jag har värkande muskler i hela kroppen och ett stort och läckert blåmärke på ena höften att bevisa detta med.

2_3

Tanken är ju att jag ska leva ”fearless” i år. Jag tycker jag är klenare än vanligt jag, men tanken att jag ska utmana mig själv finns alltid med. Jag följde med för att jag tänkte att det skulle vara trevligt med en liten utflykt och så dålig på skidor är jag väl ändå inte? Det visade sig att jag inte visste vad jag talade om. Men jag åkte i alla fall två oändligt långa åk och det var tur att K passade på mig så jag kunde ta mig upp igen efter vissa felåkningar. Efter det var jag färdig. K åkte vidare, men konstaterade att även om omgivningarna var trevliga så var det helt enkelt ingen rolig dag att åka skidor på. Man vill inte att det sticker upp stenar och kvistar för att det finns för lite snö till exempel.

2_2

Nu satsar vi på nästa skidsäsong och att det kanske snöar lite mer än det har gjort den här vintern så jag slipper muttra mig igenom isgata en gång till. Tjing.

2_1

11 Jan

Fearless – Om att utmana sig själv.

Året började inte precis tjoho med min mammas sjukdomsbesked. Just därför kände jag att det var skönt att få en liten andningspaus där huvudet rensades från en massa stökiga tankar idag.

10_7

Min absoluta favoritplätt där jag hade möjlighet att svischa lite sådär nonchalant fram och tillbaka med underbar utsikt och samtidigt känna mig jätteduktig. Ja, i alla fall tills jag kom runt hörnet och såg ungar inte större än en tvärhand höga glida fram i full fart rakt ner för backen. Det där med att åka skidor ska man nog helst lära sig när man är liten och har nära till backen om man skulle ha oturen att falla.

10_4

Utahs nyaste slogan är ”Life elevated” även om det är många som tydligen protesterade när det gick igenom. ”Greatest snow on Earth” har annars funkat länge och jag vet att skidfolk fortsätter att använda sig av den senare. När man nu bor så nära alla fina snöbackar med ”jordens bästa snö” vore det ju dumt att inte åka i dem vid tillfälle. Två gånger per säsong får maken låna två gratis liftkort genom jobbet. Han åkte till Alta med sin kompis på nyårsdagen, men idag var det han och jag som åkte till Park City. Jag åkte med mina härliga Gneis-kläder och min vinstjacka från Didriksons och kände mig alldeles perfekt lagom varm och väldigt ohipp. Dessutom kändes det som att jag hade koll på läget och det är en ny upplevelse för mig då det gäller utförsåkning. Det där med att vara orädd funkar helt klart bäst för mig om jag får tid att förbereda mig mentalt först.

10_9

10_6

De här rymdfararskodonen är det värsta med skidåkning. Mitt blod är lite knasigt av födsel och ohejdad vana och jag får jättelätt blåmärken. En dag i backen med sådana slutar bara på ett sätt. AJ.

10_8

Dagen började bra med lite halvsoligt väder, men sedan mulnade det på och det började snöslaska lagom tills det var dags för oss att gå oss hemåt igen. Allt som allt blev det trots allt en härlig dag! Jag fick hålla mig i mina lätta backar. Maken höll mig sällskap på förmiddagen, men efter lunch fick han chans att åka igenom stora delar av liftsystemet medan jag tog det lite lugnare. Det där med ”black diamond” faller mig inte riktigt på läppen… Hade jag hamnat i en sådan backe hade nog helikoptern fått komma och plocka upp mig illa kvickt, hehe.

10_1

Kolla på backen här. Den ser kanske inte så läskig ut så här på ett grådaskigt telefonfoto, men skidåkarna åkte helt galet fort i en imponerande lutning. Hu.

10_2

Så hur är det då med Utahs snö? Är den bättre än någon annanstans på jorden? Det kan jag inte svara på, men visst hade jag en trevlig dag! Ska man tro alla som kommer farande från jordens alla hörn kan det vara sant. Dessutom har man planerat staden efter turistande skidåkare under så många år att det finns både restauranger, shopping och underhållning som överlag håller mycket hög klass. Jag rekommenderar varmt ett besök hit om du får chans!

30 Dec

Tänker på det där med fearless…

Vart ska mitt nya ord ta mig? De föregående åren har jag haft jättebra och praktiska ord, men detta lär bli mer av en inre resa. Vad tänker du när du hör fearless/orädd/frimodig?

Idag har jag haft en fin dag. Jag känner tacksamhet (och träningsvärk efter snöskottandet). Det känns som att 2014 har varit ungefär hundra gånger bättre än 2013. Jag har fortfarande tusen tankar som springer genom skallen på mig för det mesta, men jag har i stort landat i det. Jag kan vänta.

29_1

Min nyaste vän kom över med mina favoritblommor utan att veta att jag älskar tulpaner. Det är en vänskap värd att vårda!

29_2

Nej, jag är inte redo att slänga ut julen. Julgranen är så fin och luktar fortfarande gott.

29_3

Hälsningen från sonen på skrivtavlan i arbetsrummet tål att tänkas på. Lite tänker jag på Ingemar Stenmark och den där roliga intervjun…

29_4

En uppdragsgivare som vet ens svagheter ska man vårda väl! :D Tack…

29_5

Full tank, 55 liter, på en KIA Sedan för drygt 200 kronor. Det är ju inte klokt, men jag tackar inte nej.

29_7

Det är klart att man ser glad ut när man knappt har hunnit börja skotta! 1,5 timme senare gav jag upp och lät sonen göra klart. ”Kul” att ha största uppfarten i grannskapet när man inte har någon snöslunga eller fyrhjuling.

29_8

Hur ska jag kunna plocka ner adventsstjärnorna? Nej, de får hänga uppe ett tag till.

29_9

Grenen har sin givna plats. Nu gäller det att fundera ut vad vi ska klä den med efter Tjugondedag Knut!

29_10

Odin och hans vackra maka verkar älska snön! De åker rutschkana i slänten, äter snö som vore det glass och spatserar omkring i högsta välmåga. Hönsen däremot verkar mindre glada.

28 Dec

REACH 2014 – Hur har det gått?

27_6

Om några dagar är det dags att låta detta år gå i graven och möta 2015 med nytt hopp och nya föresatser. Hur har det då gått med mitt försök att leva reach? Det har gått oväntat bra! 2012 och 2013 har jag haft ord som gjort det lätt att jobba väldigt medvetet. Reach visade sig vara bredare och jag valde också att låta det ta sig in i mitt liv lite på egen hand. Jag har haft på mig mitt reach-graverade halsband nästan varje dag under det här året och det har onekligen påmint mig om mina mål och riktningen jag har önskat hålla. Nu är jag färdig och tackar för allt som reach har gett mig på vägen.

1_20

23 Dec

Ett Litet Ord 2015 – FEARLESS.

Jag hittade den här listan på vad folk ångrar då de närmar sig döden och tänkte att den verkar vara rätt bra att utgå ifrån då jag ska försöka bli lite mer frimodig och orädd.

1. Jag var rädd för att säga ”Jag älskar dig”
2. 
Jag reste inte när jag hade chansen
3
. Jag lärde mig inte fler språk
4
. Jag stannade i en dålig relation
5. 
Jag missade mina favoritband
6
. Jag var rädd för att göra saker
7
. Jag struntade i att träna
8
. Jag lät mig fastna i könsrollerna
9. 
Jag glömde använda solfaktor
10
. Jag stannade på ett dåligt jobb
11. 
Jag ansträngde mig för lite i skolan
12
. Jag tyckte inte jag var vacker
13
. Jag slarvade med mina tänder
14
. Jag lyssnade inte på mina föräldrar
15
. Jag var självupptagen som ung
16
. Jag brydde mig för mycket om vad andra tycker
17
. Jag satte andras drömmar före mina egna
18
. Jag agerade inte tillräckligt snabbt
19
. Jag var arg på mina närmaste
20
. Jag stod inte upp för mig själv
21
. Jag ställde inte upp tillräckligt
22
. Jag lät mig bli definierad av kulturella förväntningar
23
. Jag lärde aldrig känna mina mor- och farföräldrar
24
. Jag byggde aldrig upp ett nätverk
25
. Jag oroade mig för mycket
26
. Jag lärde mig aldrig något partytrick
27
. Jag fastnade i ett meningslöst drama
28
. Jag framträdde aldrig offentligt
29
. Jag var inte tillräckligt tacksam
30
. Jag gav mina älskade för lite tid
31
. Jag tog aldrig en riktigt stor risk
32
. Jag höll fast i vänskap som var över
33
. Jag lekte inte nog med mina barn
34
- Jag jobbade för mycket
35
. Jag fullföljde inte det jag påbörjade
36
. Jag lärde mig inte laga bra mat
37
. Jag stannade aldrig och njöt av ögonblicket

19 Dec

Ett Litet Ord 2015 – FEARLESS.

En del föräldrar sägs leva sina liv genom sina barn. Det kan jag inte precis säga att jag gör. Däremot har hela den här dagen handlat om dem. Barnen, alltså. Vi har fixat lite upprensning i skolarbetet, haft sista skoldagen innan jul, köpt de sista julklapparna, haft sista ridlektionen för terminen (med en hedrande andraplats), gjort första omgången julgodis tillsammans med tjejkompisarna, oh-at och ah-at över det fina paket som kom till yngsta dottern från hennes fina och omtänksamma vän i Tyskland och förberett inför makens lillasysters besök över jul. Det blev en fin dag! Nu ska jag ta en dusch, ligga på spikmattan med värmedynan vid fötterna och försöka hitta en bra teveserie att följa på Netflix.

Ps: Mitt nya ledord för 2015 hoppade på mig från en reklamskylt längs med motorvägen. Det blir FEARLESS. Jag vet inte om jag ska köra på engelska eller svenska. Jag gillar frimodig bättre än orädd, men vet inte om jag gillar något av dem bättre än just fearless som jag tänker mig också betyder modig…

18_1

18_2

18_3

18_4

18_5

18_6