20 Apr

Om att känna livet i sig.

Efter några dagar i maginfluensans otäcka garn har jag idag orkat ta mig ut. Jag kan då och då sakna tiden som småbarnsförälder, men dagar då man är helt utslagen känns det otroligt skönt att ingen är fullständigt beroende av en längre. Allt har sin tid och allt det där… Dagens höjdpunkter så här långt?

1. ork att arbeta en stund i trädgården
2. en utflykt med mamma och hennes väninna till Ådalens fantastiska vitsippsbackar
3. podden Modern Love

Ådalen. Det första jag kommer att tänka på då jag hör det namnet är blod, strejk och tårar. Har du glömt din historia kan jag rekommendera att läsa Wikipedias artikel som känns betydligt mer objektiv än exempelvis LO:s artikel om händelsen.

Det Ådalen vi besökte idag hade ingenting med blod att göra. Här såg det ut som att snön låg kvar på vissa platser! Det var så längesedan jag såg vitsippor och jag njöt av varje sekund. Det bjöds till och med på en och annan blåsippa till min och de medföljande damernas förtjusning… Vattenfallet bidrog till att atmosfären blev ännu mer idyllisk och nedanför backen fanns en grillplats som idag var upptagen av andra besökare. Jag vet att jag har varit där förut och kan tänka mig att vi tillbringade någon friluftsdag med skolan där för en halv livstid sedan. Det är inte svårt att förstå de som framhäver vistelse i naturen som ett av de mest effektiva sätten att läka trasiga själar och söndriga kroppar.

IMG_9316

IMG_9307

IMG_9322

IMG_9305

IMG_9298

IMG_9303

IMG_9311

IMG_9325

IMG_9281

IMG_9319

IMG_9308

IMG_9300

07 Apr

Tvära kast.

Efter att ha gått halvmilarundan och fått uppleva hur himlen sprack upp från tunga moln till värmande solsken gick jag in och hämtade kameran och tog lite bilder i trädgården. Jag kände mig så glad efter att ha satt de gula fjädrarna i en av de vildvuxna häckbuskarna och hittat spår av en uppvaknande gammal trädgård som kommer att behöva väldigt mycket omsorg. I år blir det mest väntan då renoveringen kommer att kräva sitt av trädgården, men jag kan tänka mig att det kan bli jättefint här med rätt insatser.

När jag kom in fick jag ett meddelande i telefonen om en extrautsändning från Stockholm där en lastbil hade mejat ner folk på Drottninggatan och kört rakt in i Åhléns huvudentré. Fy sjutton! Jag visste att min syster var inne i stan idag, så det första som hände var att jag fick jätteont i magen. Lyckligtvis satt hon säker på pendeltåget hem, men mitt hjärta blöder för alla som drabbats av detta terrordåd idag. Argh! Jag vägrar låta mitt spirande hopp brytas ner, så jag väljer att visa den känsla jag hade precis innan Det Hemska hände.

IMG_9033

IMG_9041

IMG_9035

IMG_9049

27 Mar

Nyfiken i en strut.

Om du kom till en härlig plats vid Östersjön för att insupa vårluft tillsammans med barn och åldringar och möttes av ett gäng svartklädda karlar med bister uppsyn som höll på att spruta tändvätska på upp- och nedvända kors samt poserade framför dessa med en lie med en getskalle på – skulle du då vända och gå till ett ställe lite längre bort? Det gjorde vi. Undrar just vilket black metal-band som höll på att plåta sitt nästa skivomslag? (Hoppas att tändvätskan hjälpte i den hårda vinden, hör ni!)

27_1

27_2

En ask Paradis verkade avleda barnen från de läderklädda skrikmusikerna, eller så märkte de aldrig något. Vi hade det så mysigt och till och med mamma orkade gå tre kilometer… Jag är imponerad varje gång vi lyckas få in fler än oss själva i vårt hus, men det är verkligen större än jag tror! I går var vi arton stycken och jag tyckte inte direkt att jag stördes av extrem trängsel. Alla hade en egen sittplats och mer kan väl inte krävas?

Idag fyller min syster i Skottland år (ja, det finns tre midsommarbarn i vår familj), så för att avleda dig från de läskiga killarna här ovan får du lyssna på den sång som jag starkast förknippar med min kära födelsedagssyster. (Lyssna gärna på hela Maritza Horns album Jämmer och Elände. Oslagbart i sin genre!)

25 Feb

Han är hemma igen.

Fem i familjen tillsammans i Uttorp. Det var ett tag sedan sist! 16-åringen tycker att det är såhär det ska vara jämt. Själv inser jag att livet går vidare, men jag passar på att njuta ändå.

Campingen var alldeles tom på folk och kanadagäss, men solen gav hopp om varmare dagar och mer inbjudande tådoppstemperaturer i vattnet. Jag kan inte annat än att förundras över vilken skillnad det gör i humöret då solen börjar ta sig ton!

25_1

25_2

25_3

23 Feb

Vissa dagar känner jag mig lite mer dansk än andra.

Man kan inte ta paus från sorg, men man kan få lite andrum. Det är fortfarande en vecka kvar till minneshögtiden och varje dag som går bjuder på nya påminnelser, minnen, tröstande ord, blombuketter, praktiska åtaganden och oväntade vändningar.  Frukostsmoothien blev lite extra god. ”Denna skulle morfar säkert ha gillat!” De ringde från tandläkaren för att kalla dit far och mamma fick meddela att det inte kunde bli något med det besöket. Vardagsrummet ser inte längre ut som en blomsterbutik, men det står fortfarande många vackra buketter där. Livet fortsätter även om det aldrig blir sig likt igen när balansen har rubbats.

Stackars S har inte fått mycket uppmärksamhet de senaste månaderna med allt som har varit på gång runt omkring oss. När hon fick frågan vad hon ville göra på sportlovet svarade hon ”åka till Italien”. Det blev en tur till Kristianopel i solsken istället, så jag vill nog påstå att vi kom ganska nära att uppfylla hennes önskan. I morgon kommer maken hem, så det är väl värt en halv Italienresa bara det!

23_18

Pittoreskt så det förslår. Jag älskar verkligen den här lilla byn som en gång var var Nordens första renässansstad. Japp, du läste rätt. Jag fick inte riktigt ihop det när jag strosade omkring i hamnen, men på 1600-talet var det full rulle här omkring. Danskar och svenskar bråkade och brände så till den milda grad att det så småningom inte fanns någon större nytta av befästningarna längre. Tänk så lite man vet om framtiden och så lite man lär sig av historien.

23_10

Två pangbrudar i solskenet. Varje dag i februarisolsken är en bra dag.

23_1

Hoppet brukar vara det sista som överger en. Jag känner ofta detta talesätt komma till tröst.

23_3

23_5

23_6

I vintras blev hela södra Sverige översvämmat längs vissa delar av kusten. Café Sött och Salt hade vatten upp över öronen och vi kunde fortfarande se hur långt havet sträckte sig då det var som värst. Så konstigt det kändes idag då allt annat var ”som vanligt”.

23_7

Där går den, muren som skulle skydda danskarna från svenskarna. Jag undrar just hur behjälplig den var. Kristianopels betydelse som gränsbefästning minskade när Blekinge efter freden i Roskilde blev svenskt 1658. Efter 1658 iståndsattes dess befästningar. 1663 bestämdes att de genast skulle rivas, men 1670 och 1672 reparerades de och 1673 beslöts att Kristianopel skulle ”konserveras”. (Wikipedia)

23_8

23_9

23_12

Den här hamnen är alltid fullbelagd under sommaren, åtminstone då jag har varit på besök. Nu ekade det tomt här.

23_13

Jag älskar Kristianopels kyrka (Heliga Trefaldighetskyrkan). Det är något med trapptak som gör mig lite extra glad.

23_14

Här i hamnen brukar rosorna prunka överallt. Att se ett hav av vintergäck (inte gulsippor) i en av rabatterna kändes därför lite konstigt, men jag är inte den som misstycker. Blommor i alla former och färger är välkomna hem till mig.

23_15

23_17

23_20

Slutligen vill jag bjuda på en ofrivillig, och väldigt söt, Mimmi Pigg. Någon resa till Italien blev det inte den här gången, men väl solsken och Fish and Chips på Blomlöfs Rökeri. Sämre kan man faktiskt ha det.

21 Feb

Goda grannar.

Goda grannar är värdefulla på många sätt och vis. De bästa hjälper och stöttar, blir goda vänner, delar fina minnen och växer tillsammans med en. Idag bjöd ”Dalet” in mamma, mig och sin storasyster på smörgåstårta, Budapestrulle och Ulla Mårtenssons första och senaste platta. När man kan dela både glädje och sorg med sina grannar vet man att man har haft tur. Tack för ett ljus i mörkret, god mat, nostalgi och många skratt! Den här dagen läggs till pluskontot.

21_3

21_1

21_9

14 Feb

Jorden fortsätter snurra…

… och vi med den. Det är konstigt hur sorgen liksom följer ett speciellt mönster. I går och idag har vi haft fantastiska dagar här ute på ön! Jag har inte haft tid att gå någon promenad, men jag tog mig tid för en liten kamerarunda mellan det som jag behövde fixa. Vårvintern bjuder på ett fantastiskt ljus. Jag märker hur morgnarna blir ljusare och hur värmen liksom stiger i färgerna. Fåglarna börjar hålla låda och det går inte att låta bli att åtminstone vara lite glad. Se bara!

Ps: Det ser ut som en blomsterbutik nere i vardagsrummet hos mamma. Tack till dig som omfamnat henne och oss andra i värme och kärlek. Och tack till Lisen som har insikt i hur NK mint kan göra livet lite ljusare.

14_5

14_6

14_7

14_8

14_9

31 Jan

Tacksamhet i vardagen.

blommande magnolia
storfamilj
musik
en ny dag
falken utanför fönstret
glass
förväntan
personer som förskönar världen med fantastisk strålglans
morgonkoppen te
ödmjukhet
ordning och reda
vänskap
bra arbetsljus
kalligrafi
Tovelisas receptkalender
levande ljus

Idag skickar jag upp dessa tacksamma tankar, tänker på världen med glädje och väljer det goda. Peace.

1_2