31 mar

Glad påsk!

”Same procedure as last year, and the year before, and the year before…” Åh, vad jag blir nostalgisk då jag tänker på vår fina påsktradition att gå på Rob Gardners Lamb of God-konsert varje år i Utah. Det har naturligtvis inte erbjudits några live-föreställningar 2020 eller 2021, men jag hoppas att allt blir som vanligt nästa år igen.

Imorgon är det skärtorsdag. Våra barn är i Stockholm och kommer att fira påsk tillsammans själva i år medan jag och maken kommer att hänga utomhus med våra storfamiljer. Leve våren och möjligheten att träffas lite fler i friska luften.

19 mar

Alfa, Omega och Jackson Browne.

Jag letar kanske inte direkt efter tecken, men ibland är det svårt att inte se dem. När jag stod och eldade ute igår hade jag sällskap av Alfa och Omega. Inte dåligt, tänker jag.

Uppenbarelseboken 1:8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är, och som var, och som skall komma, den Allsmäktige.

I lurarna gick Jackson Brownes ”A little soon to say”. Det blev en fin stund.

26 feb

Fredagsfeeling!

Jag har inte lyssnat på den här gamla favoriten på evigheter! Anne Linnet skrev Mine øjne de skal se till Lis Sørensen, Hanne Boel och Sanne Salomonsen körar. Så fånig video, men åh, vad jag lyssnade sönder denna underbara låt med mycket värme. Åttiotalstoner, åttiotalsrytmer, kärlekssuktande hjärtan.

12 dec

Allt kan gå i tusen bitar.

Med liv kommer död, men tre dödsbud på en vecka?! En gammal, en mitt i livet och en alldeles för ung. Så mycket sorg, så svårt att ta in. Önskar det fanns mer tröst att ge… Sorgen måste man igenom själv. Finns kärleken finns också ljuset där på andra sidan, men vägen dit kan göra så ont, så ont. Jag älskar den här sången, Kenneths underbara text och Teds magiska melodi. Här två fina versioner.

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar till en tross
Mellan oss
Så når vi varandra

I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig?
Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn

04 sep

En sån dag.

It’s not how fast you can go
The force goes into the flow
If you pick up the beat
You can forget about the heat 
More than just survival 
More than just a flash 
More than just a dotted line 
More than just a dash

It’s a test of ultimate will
The heartbreak climb uphill
Got to pick up the pace
If you want to stay in the race 
More than just blind ambition 
More than just simple greed 
More than just a finish line 
Must feed this burning need
In the long run

From first to last
The peak is never passed
Something always fires the light
That gets in your eyes
One moment’s high
And glory rolls on by
Like a streak of lightning
That flashes and fades
In the summer sky

Your meters may overload
You can rest at the side of the road
You can miss a stride
But nobody gets a free ride 
More than high performance 
More than just a spark 
More than just the bottom line 
Or a lucky shot in the dark
In the long run

You can do a lot in a lifetime
If you don’t burn out too fast
You can make the most of the distance
First you need endurance
First you’ve got to last